Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Soptippen – hem och arbetsplats

+
Läs senare

Dammet yr i luften av sopbilarna som kommeri en strid ström in till Kambodjas största soptipp somligger strax utanför huvudstaden Phnom Penh.

På långt håll ser soptippen ut som en myrstack,men när man kommer närmare ser man att det är människori hundratal som står på huk över soporna ochletar efter något värdefullt att sälja eller använda.

När man kommer riktigt nära ser man att den störstadelen av människorna är barn. En del är barfotaeller har endast sandaler på fötterna.

Det bor ungefär 350 familjer på eller runt om PhnomPenhs soptipp. De flesta familjerna har fyra-fem barn. Alla ifamiljen hjälper till med arbetet, det krävs föratt familjerna ska överleva. Redan som spädbarn följerbarnen med sin mor på tippen och när de är fyraår får de börja att leta i soporna på egenhand. Medelåldern på barnen är tolv åroch de arbetar vanligen sex dagar i veckan, sex timmar om dagen.Det är inte ovanligt att en del barn arbetar upp till tolvtimmar om dagen alla dagar i veckan.

Medelinkomsten för ett barn på soptippen ärtre kronor om dagen. Ungefär en fjärdedel av barnenkombinerar arbetet på soptippen med sin skolgång.Men familjerna har inte råd att skicka alla barnen tillskolan.

Överallt på soptippen möts jag av glada leendemänniskor. Jag tänker: Hur kan de vara så lyckligai denna misär. Förstår de inte att de borde varaolyckliga som lever så här?

Men det är snarare jag som inte kan förståatt de kan vara lyckliga för det lilla de har. För migär det väldigt absurt att vandra omkring mitt i etthav av sopor i 40 graders värme. Stanken är såfruktansvärd att man helst inte vill andas.

Barnen lever i en väldigt tuff miljö. Arbetet ochdet ständiga kravet från föräldrarna attinte komma hem tomhänta hänger alltid över dem.Ändå märker man att barnen tar arbetet med ennypa salt. Jag ser många barn som är mer intresseradeatt hitta leksaker än att finna något som gåratt sälja. Även om de arbetar, så är detskönt att se de har sina barnasinnen kvar.

Kambodja är ett av världens fattigaste länder,som ett exempel tjänar en kambodjansk polisman omkring 15-30 US dollar i månaden. Och en medelfamilj som har fem barni snitt behöver lite mer än 100 US dollar i månaden.

Att leta i soporna efter saker som går att säljaeller till och med att äta är väldigt vanligt iKambodja.

Redan i Phnom Penh, när soporna ställs pågatan på sopbilarna, finns det nästan alltid folk somgår igenom soppåsarna. Sedan när sopbilen kommer,går också sopgubbarna igenom säckarna och tarsaker de tycker är av värde.

När soporna kommer till tippen finns det inte mycketkvar. På grund av detta delar ofta familjerna upp sig. Pappanoch de äldre barnen åker in till staden för attvara först på soporna. Det gäller att komma föresopbilarna. De yngre barnen stannar med sina mödrar föratt arbeta på tippen.

När sopbilarna kommer till soptippen blir det kaos, allamänniskor trängs där sopbilen tömmer sinasopor. Det är viktigt att vara först på platsoch ha turen att komma till rätt bil med mycket värdefulltgods.

Runt bakändan på sopbilarna står en massamänniskor med sina järnkrokar och river i soporna.

De använder en vass järnkrok med handtag föratt ha sönder soppåsar och annat emballage. De letarfrämst efter öl- och läskburkar i aluminium, plastflaskoroch konservburkar. Ett kilo tomma plastvattenflaskor, som ärväldigt mycket i volym, kan de sälja för trettonkronor.

Bättre betalt är det för aluminiumburkar, ungefär50 öre per burk, samma som i Sverige.

I området nära soptippen finns det mångauppköpare som köper gods från alla samlare påsoptippen. Uppköparna säljer sedan godset vidare i sintur, bland annat till Kina.

Man märker att uppköparna har det bättre ställt.De bor i mycket finare hus och har hela kläder. Det ärlätt att se på barnen om de kommer från en samlarfamiljeller från en uppköparfamilj. Barnen från samlarfamiljernabär endast kläder de har hittat på soptippen.De små inkomsterna de har går i huvudsak till mat.Eftersom medelinkomsten är 17 kronor för en samlarfamiljper dag, så räcker det inte till så mycket mer.

I Kambodja är allt mycket billigare än i Sverige.För 17 kronor får man ungefär lika mycket somför 60 kronor i Sverige. En svensk familj med fyra barn kanskeskulle klara sig på 60 kronor om dagen. Om de bodde underen pressening, köpte bara ris, potatis och rester frånslakteriet. För det är den levnadsstandard som råderför människorna på Phnom Penhs soptipp.

TEXT OCH FOTO:
PER GROTH
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons