Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Svenskhet, sommar och gemenskap

/
  • Trångt. Det 40-tal personer som reste med buss från Sandviken och Gävle till allsången på Skansen fick trängas med 36 798 stycken andra. Kön därutanför slapp de lyckligtvis stå i.

36 800 på plats. Många har väntat sedan gryningen. Två miljoner framför teve-apparaterna. Människor i alla åldrar har fångats av den monumentala succén Allsång på Skansen. Vi skickade vår nöjespatrull Håkan Durmér och Tobias Ivarsson med bussen från Gävle för att lista ut hemligheten.

Explodera Skansen!, ropar Håkan Hellström när han kommer ut på scenen. Och visst är den rekordstora allsångspubliken på Skansen nära att explodera, men vägen dit har varit lång.
Ryktet om att tre busslaster damer från Gävle skulle åka ner och uppvakta Lasse Berghagen under tisdagens "Allsång på Skansen" visar sig vara något överdrivet då en ensam buss rullar in på busstationen i Gävle. Inte desto mindre har drygt ett fyrtiotal personer nappat på researrangören Perssons Resors erbjudande att för en dag bli aktiva medlemmar i Sveriges just nu i särklass största folkrörelse. Och nog är det mestadels damer av varierande ålder som möter oss då jag och fotografen Tobias smyger ombord och påbörjar letandet efter två lediga platser.
Då bussen, som inlett sitt dagsverke i Sandviken, rullar ut från Gävle är redan samtliga sittplatser på Skansen sen ett par timmar tillbaka upptagna. Men det är så klart inget vi är medvetna om då vi lutar oss tillbaka i sätena och inleder resan mot det som ska komma att bli alla tiders publikrekord för den omåttligt populära och tevesända allsången. Stämningen på bussen är något reserverad och spänd. Den påminner lite om den stämning som brukar råda på skolbussen på väg till en dag tyngd av standardprov i matte. Den enda skillnaden är att det inte finns några störiga killar med bakvända, solkiga kepor på raggarsätet längst bak. Inte blir skolbusstämningen heller mindre då det fnissas lite när vi åker förbi verket och doften.
Stopp i Älvkarleby och ytterligare några resenärer senare bryter chauffören Lasse tystnaden. Protesterna är inte direkt högljudda då han förklarar att vare sig rök- eller matraster finns inplanerade. Alla vill komma fram så fort som möjligt. Alla vill få så bra platser som möjligt.

I sätena runt omkring diskuteras vilken sallad som slunkit med i dagens picknickkorg. Och då Tobias pillar bort en lucka i stolsryggen framför sig hittar han meddelandet "Om du ser det här så är bussen trasig". Men bussen rullar vidare och för varje minut kommer vi allt närmare. Redan halvvägs börjar mobilerna runt omkring oss gå varma. Det rings till personer som redan är på plats. Vilka platser är lediga? Vilka är upptagna? Vilka går att boka?
Under tiden går Tobias igång på tanken att ha hiphop-kollektivet Wu Tang Clan som gäster på Skansen. Han drar av en högst improviserad allsång för sig själv. En allsång som troligen ingen annan i bussen vare sig skulle hänga med i eller uppskatta om den dök upp på Skansenscenen.
Sen slås vi båda av den stora frågan: Hur ska man reagera ifall Lasse helt plötsligt dyker upp från ingenstans med micken i högsta hugg, en kameraman bakom axeln och förväntar sig att man ska sjunga med? Ja, hur reagerar man? Ska man mimande försöka låtsas att man har full koll på sångerna eller är det bättre att bara helt demonstrativt sitta med ett distanserat leende på läpparna och låtsas som om ingenting särskilt händer? Måste man verkligen kunna alla sångerna? Och om så är, när ska man få tid att plugga in hela kvällens repertoar?

Varje vecka följs "Allsång på Skansen" av omkring två miljoner svenska tevetittare. Dessutom lockar själva livearrangemanget gång på gång storpublik till Skansen. Vad är det egentligen som gör allsången till en så oerhört stor sommargrej i Sverige?
Jag tittar mig omkring i bussen och försöker hitta svaret bland mina medresenärer, men dom avslöjar ingenting. Det finns ingen röd tråd bland de 41 resenärerna. Ingen demografisk faktor tycks väga tyngre än andra. Visst, de flesta på bussen är kvinnor. Men bara en överdriven biolog skulle kunna göra det så naivt enkelt för sig som att hävda att allsångens popularitet kan förklaras med förmågan att tillfredsställa ett köns kollektiva förväntningar av tevesänd underhållning. Det måste vara något annat som gör att allsången förvandlats till vårt största årliga mediajippo. Stämningen var det någon som framhöll innan vi klev på. Och kanske är det just stämningen - den där känslan av svenskhet, sommar och gemenskap - som är svaret på frågan. Det är i alla fall ett svar som ligger närmare till hands än allsångsledaren Lasse Berghagens charm.

Då vi börjar kryssa oss fram genom Stockholm smyger chaufför-Lasse på några Berghagen-låtar i radion. Ingen verkar dock ta någon som helst notis om detta. Mobilsamtalen duggar ännu tätare nu. Det verkar nästan som att samtliga resenärer har en infiltratör på plats, som nu guidar dom till de bästa av de kvarvarande platserna framför scenen. Och då vi rullar in utanför Skansen känner jag mig nästan lite snopen. Resan ner har inte alls varit som jag förväntat mig. Ingen allsång. Ingen bingo. Ingen gemensam underhållning alls.
Utanför Skansens grindar står en stor oorganiserad klunga och köar för att få komma in. Men det är inget som vi i bussen behöver bekymra oss för. Lasse styr oss upp via bussingången. Och då vi kliver av gör vi det bara ett par stenkast från den scen varifrån SVT sju och en halv timme senare ska sända sitt för närvarande i särklass mest populära program. Därmed har vi tjänat värdefull tid. För nu är var minut viktig. Hela tiden strömmar nya människor uppför sluttningen och vår busslast är knappast den sista för dagen. Om bara några timmar kommer området kring scenen att vara grovt överbefolkat. Det gäller att passa på att veckla ut sin filt medan det fortfarande finns bra platser kvar.

Vi borde ha förstått det. Den stora åldersspridningen och förvånansvärt låga medelåldern i bussen borde ha gett oss en förvarning. Men då jag och Tobias rundar restaurangen som utgör slutet för området framför Skansens scen tappar vi ändå fattningen. På den plats där vi hade förväntat oss att se äldre damer med en hårfärgsskala löpande från grått till lila stilla sippande på sitt medhavda kaffe är det som vilken dag som helst på Harnäsbadet. På den del av scenområdet som inte utgörs av gröna parkbänkar ligger ett gytter av solande bikinitjejer och barbröstade killar. Åldern på dessa spinner från femton till tjugofem. Det spelas kort, snackas och fikas. En Håkan Hellström-tjej med sjömansmössa och full mundering ser lite vilsen ut där hon hålögt sitter och väntar. I närheten av henne har en annan tjej parafraserat den klassiska allsången "Jag tror på sommaren". På hennes arm står det i stället "Jag tror på Håkan".
I närheten av bajamajorna spelar två lättklädda tjejer beachboll i ett försök att få de ändlösa timmarna tills dess att sändningen ska börja att gå något snabbare. Kön till den vattenkran som finns belägen längs det buskage som utgör scenområdets ena sidlinje skulle lika bra kunna vara ett scenario hämtat direkt från campingområdet i Hultsfred eller Arvika. Det är stekande hett då solen kommer fram och då trängseln någon timme senare blivit ännu mer påtaglig kommer en indietjej med kortsnaggat svart hår att säga till sin lika indiepoppande kompis att det här är till och med värre än Hultsfred. Och hon kommer senare under kvällen att få rätt. Fast det är inget vi vet om då Lasse Berghagen plötsligt kommer ut på scenen under det pågående soundchecket.

I just den här solgassande kontexten, där den stora folkmassans samspel står någonstans mitt emellan gemyt och kaos, framstår Berghagens fråga om hur många som tänker stanna kvar till kvällens sändning som en av de dummaste frågorna som ställts sen tidernas begynnelse.
Efter ett tag tröttnar jag och Tobias på uppståndelsen kring scenen. Vi har inga picknickkorgar och våra pressplatser är redan bokade, så vi behöver inte sätta oss ner och vänta, vänta, vänta. I stället går vi ut i parken och känner på stämningen. Den är förväntansfull.
Den är förväntansfull i den nästan timmeslånga korvkön. Förväntansfull även vid de klumpigt stapplande älgbarnens inhägnade bostad. Till och med vid den storbildsskärm som finns utplacerad utom synhåll från scenområdet råder förväntan. Det återstår fortfarande sex timmar till sändningen och redan nu har folk placerat sig vid den storbildsskärm som kommer att visa samma bilder som publiken skulle kunnat se på teven i vardagsrummet där hemma.
Mitt i all denna delade förväntning kryssar de utländska turisterna omkring mellan nordiska djur och bevarade gamla svenska stugor. De tycks inte riktigt förstå vad alla de väntande svenskarna gör på Skansen. Eller kanske så är det just precis det dom gör. I vilket fall så småler de åt denna uppståndelse, denna masspsykos.

Väl tillbaka vid scenen har soundchecket rullat vidare. Då Håkan Hellström kommer ut på scenen får vi en föraning om vad som ska komma att hända då klockan äntligen nått fram till den mållinje som på urtavlan markeras med en åtta.
Han möts av ett oerhört jubel från den publik som bara tycks bli större och större för varje minut som går. Trots att han river av en av de sämsta versionerna av "Kom igen Lena" som någonsin lämnat demostadiet älskar hans publik honom här och nu.
- Att det finns så här många som ser ut som jag visste jag inte, säger han med sin aldrig riktigt utnötta blandning av oförskämd glädje och uppriktig förvåning.
Att publiken för kvällen ser ut just som den gör är nog till stor del Håkan Hellströms förtjänst. Många ser ut att vara precis hemkomna från någon av Stockholms alla navelskådande popklubbar. Ett par hundra steg från den fortfarande soundcheckande scenen hittar jag och Tobias de vi letat efter - pensionärerna. De tycks ta det hela med en stor portion mer ro än vad man skulle kunna tänka sig. Tillsammans med Claes Lövgrens har de en redig foxtrot-orgie på dansbanan Galejan. Då det sista taktfasta dansnumret ekat bort och dansbanan töms på folk börjar dagen äntligen lida mot sin höjdpunkt. Nu återstår bara genrepet och ytterligare någon timmes väntan.
Utanför Restaurang Ekorren möter jag en vakt från CH, som knäcker lite extra. Han berättar att samtliga bänkplatser framför scenen var upptagna redan tjugo i åtta på morgonen. Detta i en park som egentligen öppnar klockan tio. Vakten berättar att knepet är att ha ett årskort. Då kommer man nämligen in även när parken är stängd och kan se till att få de där ruskigt eftertraktade bänkplatserna.
Det är precis vad Erik Magnusson gjort. Vi möter honom då jag och Tobias något för tidigt går in på det avspärrade området framför scenen, som är avsedd för press och andra mer eller mindre viktiga personer. Erik är sex år och är tillsammans med sinasyskon och mamma på allsången för fjärde gången. De kom till Skansen runt halv sex på morgonen. Men så har de även fått perfekta platser på första parkett.
Under det genrep som pågår får vi se en annan sida av den timide Berghagen än den som SVT gång på gång målar upp. Han tappar besinningen då det plötsligt går av en kraftig rundgång. Han håller bort mikrofonen och undrar vad det var "för jävla idiot" som orsakade oljudet. Det visar sig att det var en av roddarna som schabblat sig.
En halvtimme före sändningen börjar programmet på allvar. Då sjunger Lasse Berghagen tillsammans med den enorma publiken igenom alla kvällens allsånger. Publiken håller sina 70-kronorshäften i högsta hugg och sjunger med. Vi som inte deltagit i den enorma kommersen, med sånghäften, t-shirts, vykort och allehanda souvenirer, som omger "Allsång på Skansen" får tigande sitta och skämmas. Det dras även en del förhållningsorder, varav den viktigaste är riktad direkt till de många Hellström-fansen framför scenen. De får under inga omständigheter börja skrika så fort Håkan visar sig på scenen. En uppmaning som av vissa glömts bort totalt då Hellström cirka 45 minuter senare kommer in på scenen.
- Nu har jag fått order av vår studioman att ni ska slå av era mobiltelefoner. De går in i vår sändning och kan få det att när som helst slå om till en rysk porrfilm. Och hur kul är det, är det sista Berghagen säger innan sändningen sätter igång.

Allsången går suveränt. Publiken är rekordstor. De 36 800 personerna i parken utgör den största publik som någonsin befunnit sig samtidigt på Skansen. Sett ur perspektivet att Kent "bara" lockade 34 000 till sin utsålda konsert på Stadion så är allsången större än Kent. Under kvällen är Robyn, Alcazar, Tommy Körberg och Kalle & Bengan alla större än Kent. Men störst av alla är ändå Håkan Hellström.
Jublet som möter honom är bedövande.
Och då Lasse säger "Jag går nog hem nu" då Håkan ännu en gång äntrar scenen under det lilla avslutningsgig som genomförs efter att sändningen är över så är det inte helt och hållet på skämt. Just denna kväll har den folkligaste av de folkliga nämligen mött sin överman. Och under den speedade version av "Känn ingen sorg för mig Göteborg" som Hellström avslutar med reser sig folk i bänkraderna och dansar. Då når allsången en improviserad eufori bortom alla sånghäften och inövade repliker.

På vägen hem är stämningen i bussen lika återhållsam som den varit tretton timmar tidigare. Det råder ett lugn och många somnar kvickt. Det har varit en lång dag. En dag fylld av väntan. Inte heller fick vi oss någon "Skansenkupp". De var tydligen fjolårets mode. I år ska artisterna bete sig sobert och korrekt, även om Tommy Körberg gjorde en diskret liten fuling och låtsades sniffa kokain då han kom in på scenen.
Då vi anländer till Gävle är klockan en bit över ett. Jag känner mig mosig då jag börjar traska hemåt. Alla dessa timmar av väntan har dock inte varit förgäves. Jag har till sist insett vad det är som lockar så enormt med "Allsång på Skansen". Och visst är det som en av våra medresenärer sa alldeles i resans början. Det är stämningen som lockar. Stämningen av gemenskap och sommar. Och det är en stämning som falsksång och överhoppade textrader inte rår på.

Håkan Durmér
026-15 96 40
hakan.durmer@gd.se

Foto: Tobias Ivarsson
026-15 96 10
gefle.dagblad@gd.se
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons