Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbaka i fadershuset

Annons
Hade hälsan varit bättre skulle inteDon Riccardo Bulloni bo kvar i Schweiz.

- Jag känner mig inte hemma här. Sverige och Gävle,det är mitt hem, säger den katolske prästen DonRiccardo när Gefle Dagblad besöker honom i det lillagemytliga samhället Tesserete, en mil utanför Luganoi de sydligaste delarna av Schweiz.

Det är där, i ett litet krypin bestående avsovrum, vardagsrum, arbetsrum och kök, som den nu 76-årigeDon Riccardo lever och bor.

Efter 30 verksamma år i Gävle flyttade han tillbakatill hemlandet 1995. Men nu längtar han tillbaka.

- Jag känner mig inte hemma här. Jag var borta förlång tid för att riktigt trivas. Biskopen i Sverigehar sagt att jag är välkommen tillbaka men jag vet intehur det är med min hälsa.

Det är därför den populäre prästenkommer att fortsätta sin gärning i Tesserete. Som katolskpräst går man inte i pension utan arbetet fortsätterlivet ut. Don Riccardos nuvarande uppgift är att hållamässa varje dag och nästan varje kväll förgamlingarna - som han själv säger - på ålderdomshemmetsom ligger mittemot hans bostad.

Don Riccardo Bulloni är ett välbekant ansikte iGävle. 1965 flyttade han till staden och blev kyrkoherdei den lilla katolska församlingen med ungefär 1 000medlemmar.

- Det var en härlig tid, minns Riccardo. Alla vänligamänniskor som finns Gävle och det fina förhållandejag hade till Svenska kyrkan och frikyrkorna.

Don Riccardo berättar med inlevelse hur han åkterunt med sin Volvo i Hälsingland och Gästrikland ochhöll mässor. Nu kör han inte så mycket bil,men när jag ska åka tillbaka till den större stadenLugano, insisterar han på att få skjutsa mig.

Innan dess har han bjudit på både mat och drycksamt med glädje förklarat hur trevligt det var att fåbesök från Gävle.

Men att Brynäs är i stan för att spela hockeyhar han inte koll på.

- Nej, jag har inget intresse för sport. Jag kännerförstås till laget men någon match sågjag aldrig under mina år i Gävle. Don Riccardo skrattar.Och berättar i stället om sitt stora intresse att bakabröd.

- Nu blir det inte så ofta som när jag bodde iGävle. Då bakade jag till hela församlingen, menvisst händer det fortfarande.

I Schweiz är ungefär hälften av befolkningenkatoliker, kyrkogången är bättre än i Sverige,men inte bra.

- Här håller jag mässa i kapellet förett femtiotal åldringar.

Han är pigg i sinnet och berättar många roligahistorier som han lärde sig i Sverige. Däremot har DonRiccardo problem med en höft, som han opererat flera gånger.

- Jag har haft en del problem med det, men jag har levt ochlever ett bra liv.

Bara en gång sedan han lämnade Sverige har hanåtervänt till Gävle. Det var för tvåoch ett halvt år sedan.

Just nu håller kyrkoherden i hans församling påatt flytta och det är ganska mycket jobb för schweizaren,som efter halva sitt liv i Sverige känner sig som en svensk.

- Jag hjälper till mycket på kvällarna, sägerprästen som föddes i Bern. Föräldrarna vargrönsakshandlare och som liten gick han regelbundet i kyrkan.

Varför han hamnade i Sverige, först i Malmöi några år, och sedan i Gävle kan han inte svarapå. "Fråga honom där uppe", säger han ochler.

Ångrar sig gör han definitivt inte.

- Jag har fått vänner för livet i Gävle.

Många utlänningar i församlingen förstås,men Don Riccardo berättar också att en av hans bästavänner i Gävle, prästen Stefan Nilsson i HeligaTrefaldighetskyrkan, nyligen skickade ett vykort till honom.

- Nilsson är en fin vän. Jag hade bra kontakt medprästerna i Svenska kyrkan och människorna i missionsförbundetsförsamling.

- Den katolska kyrkan är liten men vi har ett stort inflytande.Man lyssnar på oss. Påven - eller chefen som Don Riccardokallar honom- har stort inflytande på hela världensbefolkning, säger prästen som inte omvände gävleborna,men i alla fall gav katolicismen ett ansikte i stan.
Annons
Annons
Annons