Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Träningen på Treklövern betyder allt

/
  • Foto: GUN WIGH Hantverksgruppen. Vardagsrutinerna, samvaron med arbetskamraterna och möjligheterna att få tid på sig innan hon går vidare gör att Emeli trivs på Treklövern.

GÄVLE / Skör vardagPå Treklövern får Karin, Emeli och andra med ett psykiskt funktionshinder i egen takt träna för livet och kommande arbete och skola.

Annons
- Treklövern har betytt allt för mig. Jag hade ingen aning om att det fanns ett sånt här ställe, säger Karin, som inte vill ha sitt riktiga namn i tidningen.
Hon började på Treklövern för två och ett halvt år sedan. Då gick hon i hantverksgruppen två dagar i veckan.
I takt med att hon återhämtat sig från sin utbrändhet har hon ökat tiden, gått en introduktionskurs till den förberedande arbetsträningen och arbetar nu fyra dagar i veckan på möbelrenoveringen. Just nu känns det bra.
- Jag har svårt att blicka framåt, att se att jag ska ut i arbetslivet igen, säger hon.
Tidigare har hon arbetat i många år, men hon känner att det är osäkert när hon kan återgå i arbete.

Tränar hårt
Emeli, som tycker att det räcker med förnamnet i tidningen, började i slutet av sommaren i hantverksgruppen där hon går tre dagar i veckan nu. Efter tre månader ska alla på Treklövern ha en rehabiliteringsplan och Emelis går ut på att träna på att inte ge upp så fort något går henne emot eller känns jobbigt.
- Mitt mål är att inte bli sjukpensionär, säger hon.
Psykisk ohälsa är den främsta orsaken till förtidspension bland yngre.
För både Emeli och Karin betyder det mycket att gå till Treklövern också för vardagsrutinerna och den sociala samvaron. De tycker också att det är bra att de får utvecklas i sin egen takt, utan att känna tidspress.
- Man blir verkligen sedd. Det är en kärleksfull miljö, säger Karin.
- Man pratar om att såg ni det där på tv igår. Jag tror man tappar det när man mår dåligt och blir sjukskriven, säger Emeli.

Konkret arbete
Hon tycker också att det känns skönt att göra något konkret, till exempel sticka ett stycke eller virka något, varje dag. Men hon saknar jämnåriga deltagar. Själv är hon 19 år. Men de kommer i allt större utsträckning säger verksamhetschef Thomas Löfvenius.
Många yngre har anmält sig det senaste halvåret.
Emeli tycker att hon har blivit mer social under sin tid på Treklövern och har tagit kontakt med gamla kompisar igen, medan Karin aldrig tappat sitt sociala nätverk under sjukdomstiden.
Thomas Löfvenius säger att grundtanken med Treklövern är att deltagarna ska erbjudas möjlighet till personlig utveckling på sina villkor och i den takt man orkar.
Deltagarna ska lära känna sig själva, vad de är bra på och vad de har svårt för och behöver träna på.
De ska själva styra sin rehabilitering, men minst två gånger i veckan måste de orka gå.
Treklövern hör till arbetsmarknadsenheten inom Utbildning & arbete och samarbetar både inom och utom kommunen om praktikplatser och vuxenstudier.
Thomas Löfvenius understryker att de inte har ett sjukdomsperspektiv.
- Vi har ett utvecklingsperspektiv.
Han tycker att psykiatrireformen genomfördes vid en olycklig tidpunkt, då kommunerna höll på med stora besparingar. Man var oense om pengarna som skulle utväxlas och inte vilken verksamhet man skulle ha.

Anna Bagge
026-15 96 47
anna.bagge@gd.se
Annons
Annons
Annons