Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Tuffa Layal

Hon vill vara med och påverka. Därförhar Layal Tehini länge tänkt på att gå medi elevrådet på skolan.

Nu är hon nybliven vice ordförande och tänkerkämpa för elevernas rättigheter. Skolmaten ären evigt het potatis som hon ska ta itu med direkt.

- Jag har alltid vågat säga vad jag tycker högtoch de andra i skolan brukar skicka mig om de vill något.Som nyligen när vi hade partipolitiska representanter påskolan, då var det jag som fick ställa frågorna,säger Layal. Men andra kan bli trötta på mig också.Hemma brukar de fråga om jag har svalt en radio, fortsätterhon med ett belåtet leende på läpparna.

Hon har mycket att uträtta på sin skola. Nynäsär en stor skola med elever med olika bakgrund.

I högstadiet blandas stadsbarnen med dem från lantligaHagaström och många av skolans elever har självaeller har föräldrar som invandrat från olika hörnav världen. Ibland uppstår det missförstånd.

- Men vi har skitbra lärare på Nynäs, sägerLayal. De är smarta och jätteduktiga på att taoss elever på allvar.

Layal vet hur det känns att leva med två kulturermed olika traditioner. Hon är själv en stark och självständigtjej med mycket frihet. Hon har många vänner och mycketmänniskor omkring sig. Ändå känner hon sigensam innerst inne.

- Jag längtar ofta till Libanon. Trots att vi flyddefrån krig och trots att jag upplevde ett bombanfall förbara ett par år sedan. Det var på natten och israeliskabombplan flög alldeles ovanför våra hus. De skullebomba en elstation längre bort, men de sprängde ävenen bro bara någon kilometer från vårat hus.En man som gick på bron blev dödad. Dagen efter måddejag dåligt, men alla de andra bara fortsatte som om ingethade hänt. De är så vana!

Ändå är det något som drar. Layal försökerhitta ord för sina känslor. Hon är mån omatt inte såra någon.

- Man känner sig alltid så välkommen överallt,säger hon. Man går hem till varandra och träffasoch det är helt självklart. Här i Sverige måsteman ringa först och höra om det passar att man kommer.Här har inte folk tid med varandra. Det är lättareatt bli ensam i Sverige.

En annan stor skillnad är respekten för gamla människor.

- Man visar mer respekt för äldre i Libanon äni Sverige, berättar Layal. Och ingen är uppkäftigmot sin lärare där, men här är det mångasom är det, jag också.

Efter skolan går Layal hem och gör läxorna.Sedan brukar hon kolla på teve en stund och träffakompisar, eller så går hon till pappas pizzeria ochhjälper till. I skolan känner hon sig respekterad förden hon är. För den som alltid säger vad hon tyckeroch för den som ingen vågar sätta sig över.

- Ingen kille skulle våga säga hora eller någotannat dumt till mig, säger Layal. Jag vet inte varför,det bara är så. De vet att jag aldrig skulle tolereradet. Han skulle hamna på backen direkt.

Men alla tjejer är inte lika tuffa som Layal. Hon tyckeratt tjejer borde ta för sig mer. Och det gör fler ochfler men villkoren är hårda, särskilt fördem med utländsk bakgrund. Många tvingas leva ett medvetetdubbelliv. Ett liv med kompisarna enligt svensk modell, och ettannat liv med föräldrarna, enligt deras hemlands traditioner.

- Jag känner till många som lever hemliga dubbelliv,berättar Layal. Egentligen tycker inte de här tjejernaatt det är så farligt, det är ett sätt attanpassa sig till hur livet har blivit.

Men Layal har inte alltid varit lika stark. Hon minns en periodi mellanstadiet när hon hade problem med att äta. Honhar alltid tyckt att svensk mat är smaklös och tråkig,och en period kunde hon inte förmå sig att svälja.

- Jag blev kallad för linjalen och då blev jagriktigt ledsen och grät. Men problemet gick över avsig själv och nu är jag ett riktigt matvrak. Jag ärjämt hungrig och tycker inte om att fika, jag vill ha mat,säger Layal bestämt och skiner upp igen.

Men hon tycker fortfarande att svensk mat är blek. Honberättar om sina favoriträtter hemma i Libanon, honritar i luften, beskriver och jämför och slickar sigom munnen.

Som nybliven ordförande i elevrådet, blir en avde första frågorna att ta itu med problemen kring skolmaten.Förutom små portioner och för lite valmöjligheter,berättar Layal att personalen och eleverna tycker olika omytterkläder i matsalen.

- En del elever fryser, men luddiga vantar på händernanär man ska ta mat med sleven, det tycker jag är ohygieniskt.Det drabbar ju kompisarna om det kommer ludd i maten. Däremotatt få ta jackan med in och hänga den på stolsryggen,borde inte vara förbjudet.

Layal har åsikter om det mesta och brukar se nyheternapå teve. Hon har en del utländska kanaler hemma ochföljer krisen i mellanöstern. När hon pratar omden blir hon upprörd, inte bara över alla offer somskördas, utan ännu mer över den ojämna vinklingenav nyheterna som hon upplever.

- Det är alltid israelerna som det är synd om påteve, fast de har mest vapen och pengar och deras motståndareanvänder stenar. När israeler drabbas av självmordsbombarevisas det direkt på teve, men när små bäbisarskjuts ihjäl av israeler, då är det inte terrorism.Det här gör mig så arg.

Layals högsta önskan vore fred i världen.

- Så att alla människor kan flytta hem till sinaländer igen. Jag vill också att man slutar trycka nerpå vissa folkslag, som man gör även i media.
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons