Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Var är krisen?

+
Läs senare
/

Ångesten är påtaglig, undertecknad har just fyllt 35 och fortfarande inte tillstymmelse till ålderskris. Vad är det för fel på mig? Flera jag känner krisar med jämna mellanrum, några med imponerande regelbundenhet.


En mycket god vän krisar med stor exakthet vart femte år, det är något vi i bekantskapskretsen förbereder oss för, hittills har vi klarat alla hans kriser likt en väl sammansvetsad armé, nu är det tre år till vi tar oss an honom igen.

Det är ju inte det att jag vill må dåligt, tappa fotfästet, leta ny mening med livet, köpa sportbil och nya bröst. Det jag nu har ångest för och oroar mig en aning för är att när min kris väl kommer så ska den väl ta igen för alla år då jag obekymrat bara blivit äldre. Likt en naturkatastrof som ödelägger allt i sin väg kommer krisen antagligen att förinta min tillvaro. Den enda gång jag bekymrat mig lite över att bli äldre var när jag fyllde nitton, jag tyckte att det hade gått väl snabbt&

Nu är jag medelålders om jag förstått det hela rätt, jag är mitt i, inte klokt vad mycket det är kvar på livet så jag ska nog hinna börja leva ordentligt innan det tar slut, det är onekligen en del kvar att prova på. När jag ser mig omkring blir jag ändå tacksam för att jag inte frenetiskt försöker kämpa emot det där tickande ljudet av att livet går och går som många andra verkar känna, jag ser kvinnor, och män, i min egen ålder, äldre och för all del också yngre som tatuerar sig, piercar navlar och bröstvårtor och gud vet vad, man lånar kläder av sina tonårsbarn, man opererar bort och stoppar in nytt någon annanstans och det stramas upp.

Nog måste de förstå att alla vi andra ser att huden är stram och tunn och att de ser ut att ha fastnat i en g-krafts-centrifug i dagar, de sprutar in så mycket gegga att en vacker mun förvandlas till en näbb& det är sorgligt och ser ändå så roligt ut att man måste skratta. Glädjande kan jag dock meddela att personligen har jag aldrig varit snyggare.

Det största som kan hända en vuxen människa är att bli ombedd att visa leg på Systemet, obegripligt. Jag minns en tid då det var det sista man ville att de skulle fråga för då skulle man förnedrad få lomma ut tomhänt och säkerligen möta någon som kände mamma och pappa i dörren.
Vi är så dumma i huvudet vi människor, aldrig nöjda, så jag kan hoppa upp och klappa mig på att min kris kommer när alla andra lutat sig tillbaka och tycker att livet blev rätt bra ändå.

Ensam kommer jag att stroppla fram på Hemmet hukad över min rollator, som säkert kommer att vara sportbilsröd i ett försök att kompensera för förlorad ungdom, tyngd av ångest och smärta över att livet snart är slut kommer jag att försöka hångla upp de manliga biträdena, vaktmästare och besökare till andra gamla. Å andra sidan klarar jag mig kanske från det också, det är nämligen vida känt att jag blev tant redan när jag var 16!

Ett fyrfaldigt leve för mig själv och Ja må jag leva!

TITTI SCHULTZ
Radiopratar i RIX MorronZoo
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons