Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Vår man i Washington

+
Läs senare
/
  • Foto: LASSE WIGERT Semester. Stefan Åsberg är hemma i Gävle på semester. Han kopplar av från det intensiva arbetet som utrikeskorrespondent i Washington.

GÄVLE
Stefan Åsberg har det "finaste" jobb en journalist kan ha. Sedan sex månader är han Sveriges televisions utrikeskorrespondent i Washington. Men det betyder inte att han glömt sina rötter.

- Varje vecka har jag kontakt med Bengt Lönnberg som betygsätter mig. Det är många som vill ge råd men Bengt är bra. Hård men rättvis. Jag har höga krav på mig själv och är aldrig nöjd. Det är en tävling. Jag tänker alltid på jobbet och måste producera. Jag kostar företaget mycket pengar så jag vill utnyttja tiden. Jag har inget krav på mig att leverera material men jag är själv den hårdaste domaren.
Bengt Lönnberg var under många år Radio Gävleborgs röst i etern. Det var också där som Stefan Åsberg lärde känna honom och lärde sig jobbet.
- Jag var 15 år när jag började på radion. Då rapporterade jag in sportresultat.
Men det var civilekonom han skulle bli, aktiemäklare närmare bestämt, för att bli rik.
- Men när jag läst klart kom bankkrisen och det fanns inga jobb.
Stefan hade varvat studierna med sommarjobb på lokalradion. Arbetsförmedlingen rekommenderade honom därför att söka ett tio månaders vikariat på radion och så var banan stakad.
1994 lämnade Alf Lund-qvist Mitt Nytt och Stefan tog över. Då var han 25 år och ensam reporter med hela Gästrikland som bevakningsområde.
- Jag lärde mig mycket av det och det är samma jobb jag gör i dag. Jag jobbade självständigt och fick ta beslut.

Fick jobb på Rapport
Han sommarjobbade en del åt Aktuellt och radiosporten under den här tiden. Stockholm fick upp ögonen för den ambitiösa reportern och för sex år sedan anställdes han på Rapport.
- Det var tungt att veckopendla med två barn.
Dottern Fanny var då nyfödd och sonen Philip sex år.
För ett och ett halvt år sedan höll det inte längre. Han och familjen flyttade från Andersberg till radhus på Lidingö. Då hade han redan smakat på utrikeskorrespondentens jobb genom ett f em veckors vikariat i Washington våren 2001.
- Jag fick godkänt från redaktionen.
Med beröm godkänt tydligen eftersom det ledde till att han i början av året flyttade tillbaka till USA, nu för ett två och ett halvt års korrespondentjobb.
- Jag är stolt över jobbet men det är basic, hårt arbetet. Det är konstiga tider och tuffa resor. Men vi har nästan fri resebudget, berättar han.
Just nu har han semester i sju veckor och tillbringar en del av den i Gävle. Här är han född och uppvuxen, här började hans kometkarriär och här har han, sambon och barnen vänner och släkt.
Han kan behöva ta det lugnt och få distans. Jobbet i Washington började nämligen med en rivstart.
- När jag kom dit började jag med att flytta åt min företrädare, Lars Moberg. Jag tvättade skjortan och så bröt kriget ut.
Svenska folket kunde följa kriget via Åsne Seierstad i Irak och Stefan i USA.

Alltid i tjänst
- Jag visste innan jag åkte att kriget var på gång. Fotografen har jobbat i Washington i tio år så han var en stor hjälp som löste många problem. Först tyckte jag väl inte att det var så kul men i efterhand känns det bra.
Stefan är alltid i tjänst och under Irakkriget var det nästan bokstavligt.
Han jobbade 15 timmar per dag första tiden och med tidsförskjutningen blev det ett extra tufft schema.
- Första sändningen länkas ut 13.00 lokal tid så jag hade inte så mycket tid på mig. Oftast jobbade jag från sju på morgonen till halv tre-tre på natten. Åsnes sändningar kunde jag inte se.
Efter tio dagars krigsrapportering drabbades delar av USA av snökaos vilket försvårade arbetet.
- Det kom en halv meter snö och allt stannade, telefonerna slutade fungera, tunnelbanorna gick inte och skolorna stängde.
Efter kriget rapporterade han om krigets konsekvenser och jakten på massförstörelsevapen.
Därefter gick han in i en fas där han kunde börja resa och göra andra typer av jobb. Ett tidsödande arbete eftersom det är mycket säkerhetskontroller och förseningar hela tiden. Dessutom har han hela USA samt Sydamerika som sitt bevakningsområde.
Att vara svensk i USA har både fördelar och nackdelar.
- Hans Blix var hatad och alla visste att han kommer från Sverige. Men de flesta är vidsynta och tycker det är kul att jag var svensk men i Texas tyckte de jag var kommunist. Men det är olika i olika delstater.

Får ofta frågor om Sverige

Stefan berättar om när han följde Annika Sörenstams turnering. Hon är otroligt stor i USA och banorna kantas av mängder med publik när hon spelar. I USA är hon "Annika" med alla.
Stefan får ofta frågor om Sverige.
- De frågar om hur vi firar midsommar och om försäkringssystemet och sånt. De tycker vi är överstatliga. Men jag har upptäckt fördelarna med Sverige, till exempel skolsystemet.
Men att svenskar inte tar terrorattacker på fullt allvar fick Stefans nya grannar erfara när familjen Åsberg flyttade in i Maryland.
Krigshotet var nära och säkerhetskoden röd. Grannarna bunkrade konserver och tejpade fönstren. I skolorna övades evakuering.
Stefan och hans familj gjorde ingenting för sin egen säkerhet.
- Grannarna tyckte vi var naiva så de kom med nyckeln till sitt sommarhus och sa att där var det säkert, dit kunde vi fly om det hände något.
Sverige är ett lilleputtland vilket försvårar utrikeskorrespondenternas arbete.

Namne med konkurrent
När Stefan Åsberg ringer och säger att han är Stefan från Sverige är det många som höjer ögonbrynen. Stefan från Sverige har ju redan ringt! Då är det Stefan Borg på TV 4 (också han från Gävle) som hunnit före.
- Det är svårt att få intervjuer med höga politiker om man kommer från Sverige. Vi är lika obetydliga som Albanien.
Men trots en del uteblivna intervjuer har han hunnit rapportera från tolv delstater under de sex månader han varit i USA.
Han berättar att han gärna vill fortsätta som utrikeskorrespondent.
- Konkurrensen är knivskarp och andra står på tur. SVT är ett rättvist företag så man får aldrig samma placering två gånger. Jag vill gärna till Mellanöstern. Det är det svåraste jobbet. Hur får man folk att lyssna när man ständigt ska rapportera om attacker och attentat?
Stefan säger också att familjen måste få vara med och bestämma. Mellanöstern är knappast något drömland för barnen och sambon Ulrika.
Men innan han tar nya tag ska han bara koppla av.
- På somrarna vill jag vara i Gävle, säger han.
MONIQA SWÄLAS
026-15 96 28
moniqa.swalas@gd.se
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons