Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värk för stunden ger verk för livet

Annons
GÄVLE / Hantverk

Torbjörn Svensson är tatuerare. Han måstevara stadig på handen och noga med rengöringen annarskan hans kunder få obehagliga minnen för livet.

Får han bestämma själv blir motivet ett djureller ett porträtt.

Det var 1984 som Torbjörn såg ett program påtv om tatuering i USA.

- Jag tänkte börja direkt. Jag har hållitpå med motivlackering men det började bli omodernt.Det påminner om varandra. Men aids kom så jag troddeinte det fanns
någon framtid för tatueringar. Jag drog pådet i sex år till.

Men 1990 gjorde han slag i saken. Började på enhantverkslinje i Sandviken och praktiserade hos tatueraren PeterWendin. Några skolor för tatuerare finns inte.

Hos Peter Wendin fick Torbjörn bland annat lärasig löda nålar på pinnar.

- Tolv nålar i två rader med sex på varjerad. De är mycket vassare än synålar. Nålarnasätter man i en tatuerarmaskin.

Anställd som konstnär

Inte ens verktygen finns alltså färdiga. Men attlöda var inga problem för Torbjörn. Han ärutbildad verktygsmaskinreparatör men hann aldrig jobba somdet innan en knäskada satte stopp för karriären.I stället har han arbetat som anställd konstnäri flera år och bland annat målat litografier, landskapsdjurför ett företag i Stockholm. Han har även ritatkartor på lantmäteriverket och gjort klippark av enbergsmansgård från Gästrikland och en hälsingegårdför länsstyrelsens räkning.

Torbjörn håller till i källaren hemma i sitthus i Olsbacka. Art Studio Tatto Gefle står det påen liten skylt. En "psykologschäslong" tronar mitt pågolvet för kunderna att sitta på. På ett bordintill finns verktygen, rengöringsspriten, alla tuschfärgeri mustiga färger och en karamellburk med röda "pluttar".Där finns också hennatatueringar.

- De här säljs som färgburkar men det ärsamma som används för att plugga rörändar,berättar Torbjörn och visar en röd "plutt".

Hennatatueringarna då? Är de för dem som "fegar"ur?

- Nej, dem ger jag till kunder som har barn med sig. Jag harklubbor i lådan också, säger han leende.

Faktum är att ingen än så länge har backat.Däremot har Torbjörn mer eller mindre avvisat någonenstaka kund.

- Jag säger ifrån om de vill ha tatueringen påfel ställe eller om den är ful. Jag vill kunna ståför det jag gör.

Tjejer har mer smak och ser lättare hur tatueringen pasarpå kroppen. Killar tittar nästan bara på motivet.

Tigrar favoritmotiv

Förr var det bara kåkfarare och sjömänsom var tatuerade men nu för tiden kan även bankdirektöreroch mormödrar ha symboler målade på kroppen.Det finns en hel del färdiga motiv men Torbjörn gillarsina egna tigerhuvuden bäst. Modellen hette Rani och varen av naturfilmarens Jan Lindblads tigrar. På ett foto påvägen poserar Torbjörn med den gigantiska tigern, ettbevis på att de kände varandra.

Men hur gör man då när man börjar tatuera?

- Jag tränade på dem som hade gamla fula tatueringar.Jag gjorde om dem.

En tatuering går ju inte att ta bort så lätt.Vad gör man om det blir fel?

- Jag har inte gjort några misstag än. Någonskönhetsfläck har det väl blivit när jag kommitåt en nerv och kunden hoppat till. Men det går atträtta till, säger Torbjörn lugnande.

Hela tatueringsproceduren brukar börja med att kundenväljer ut ett motiv. Förr var det mer fasta motiv mennu kan en tatuering se ut nästan hur som helst. Till de mestudda tillhör porträtt av barnen, briggen Gerda (somTorbjörn tatuerade in på en briggen-anställd underpågående sjösättning) och en ninja påen överarm. Vanligaste motiven är grafiska mönster.

- Tjejerna vill oftast ha mindre figurer. De som tatuerarhela kroppen är oftast knuttar.

När motivet är valt ritar Torbjörn påfri hand av det på ett papper med en speciell tuschfärg.Samtidigt som han ritar "känner" han på motivet. Därefterär det dags att sterilisera huden noga.

Deodorant på huden

Torbjörn stryker så deodorant över huden,inte för att det ska lukta gott utan för att deodorantenlöser upp tuschet. Så är det dags att trycka pappretmed motivet mot huden så det blir ett avtryck. Kunden kannu se om motiven är bra och om placeringen är rätt.

För att skydda trycket stryker Torbjörn vaselinöver.

Vaselinet gör det också lättare att torkabort överflödig tusch. Så är det dags förnålarna.

- Nålarna går in ungefär en och en halv millimeteri huden men det är olika på olika ställen påkroppen. Magen är svårast att tatuera. Huden ärsvår att hålla still och är seg. Fingrarna ärsvåra eftersom de är stumma. Det gör ondare pårumpan än axeln men fingrar och tår är värst.

Torbjörn byter nålar lite då och då.Efter varje kund slängs nålarna. De smala nålarnaanvänds till streck och de något grövre föratt fylla i motivet. En liten tatuering tar tio-femton minuteratt göra, riktigt stora kan ta timmar.

Den svarta färgen går det åt mest av. Denkallas hektografitusch och importeras från USA. Färgenbestår av bränt koben och framkallar inga allergier.Den vita färgen däremot reagerar kunderna oftare på.

När tatueringen väl är färdig ärhuden som ett skrubbsår. Området ska smörjasmed hudkräm och läker efter en dryg vecka.

Boxare och brottare

De flitigaste kunderna hos Torbjörn är boxare, brottareoch kroppsbyggare även om antalet tjejer stadigt ökar.Intresset för tatueringar kryper ner i åldrarna mendet finns en rekommenderad åldersgräns på 18år.

Men hur är det egentligen? Är tatuerare ett konstnärligtyrke eller ett hantverk.

- Jag har varit med i grafikerförbundet. De blev litefundersamma men det gick, säger Torbjörn och avlivarvidare diskussion.

Numera är han egen företagare men tatuerar baratre gånger per dag.

- Det ska vara roligt i många år till, förklararhan.

Och för den som tror att en tatuerare är fullklottradmed kroppsbilder kan vi härmed avliva den myten. TorbjörnSvensson har ett buddistiskt mantra på fingret och en vackerlokatt på överarmen. Varken mer eller mindre.
Annons
Annons
Annons