Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Vart tog Torstens låda med bilder vägen?

+
Läs senare
/
  • Bilder och tavlor är en viktig del i Torsten Röstlunds liv. Bakom sig har han tavlor av Ölandskonstnären Axel Kargel.
  • Bilderna på Jussi Björling tog Torsten i Övertorneå en julidag 1941.Nu finns de med i jubileumsboken från 2010.
  • Synnöve och Torsten Röstlund träffades 1944 och har hållit ihop sedan dess.– Det fanns väl någon anledning till varför jag kom hit från Borås, säger Synnöve och skrattar gott.
  • Torsten Röstlund har ordning och reda i sina album där familjebilder trängs med naturmotiv. Lite bekymrad är han över alla de fina fotoböckerna av prisbelönta fotografer.– Det är ju ingen som har något intresse av dem.

Torsten Röstlund, 93 år, skulle bli väldigt glad om han fick reda på vart bilderna tagit vägen. De visar ett stycke Gästrikland på 50-talet och han vill gärna skänka dem till museet.

– Nu är de ännu mer kulturhistoriskt värdefulla än de var då, säger han.

Torsten gick fotoskola i Stockholm och jobbade hos Carl Larsson i Gävle under utställningen 1944-1947. 1946 arbetade han med Gävles 500-årsutställning och fotade på uppdrag av utställare.

Lönen var inget vidare, 70 kronor i veckan. Torsten hade träffat Synnöve och att försörja en familj på den magra lönen gick inte.

– Min mor föreslog folkskollärarutbildning och den började jag 1947. 1949 blev jag lärare och har varit kvar till pensionen 1989.

Även om Torsten jobbat som lärare så var och är hans stora intresse foto. På alla väggar i lägenheten hänger bilder av bland andra hälsingefotografen Per Forsells hälsingegubbar varvat med mängder av tavlor. Torsten har också haft fotokurser och en av deltagarna var rektor Hartwig Hermansson. Hermansson var ordförande i Gästriklands turistförening och ville ha bilder för att torgföra vårt landskap. Uppdraget gick till Torsten. Under en hel sommar fotograferade Torsten olika karaktäristiska vyer. Ett år tog det att färdigställa allt.

– Jag hade ingen bil så jag hängde med någon som var bättre rustad. En kompis från seminariet, Sven Persson, hade motorcykel. Bara att sitta bakom och känna dofterna var härligt. Det gör man inte i en bil.

Tillsammans åkte de bland annat till Kungsberget som fotades både uppifrån och nerifrån minns Torsten.

Han flög också över hela Gästrikland och var noga med att få med åsen över Storsjön.

– Jag kunde fota genom fönstret. Det var spännande. Man var ju inte så van att flyga så det blev lite ont i magen i början.

I den försvunna lådan fanns en innehållsförteckning över alla bilder. Där ska det bland annat stå att det finns bilder från Furuviksparken och centrala Gävle, Valbo och många andra ställen.

– Och jag fotade med Kodak chrome som håller, bilderna ändrar inte färg.

Torsten hann hålla en föreläsning och Hartwig Hermansson höll också några få föredag med bildvisning.

– Men så hörde Hartwig av sig och berättade att bilderna var borta.

Torsten blev naturligtvis både besviken och ledsen över att allt hans arbete var borta men han fick annat att tänka på när han fick lärartjänst i Alborga med tillhörande tjänstebostad dit han flyttade med hustru och barn. Men han fortsatte att fotografera, mest naturbilder men givetvis också familjen.

– Jag har fotat sedan skolåren. Jag gick i andra ring när jag fick en Rolycard av en vän. Då var det ju svart-vitt men färg kom till Sverige 1936 tror jag. Det var ett föredrag av Kodak på Baltic som jag var och lyssnade på. Det var en ny upplevelse men då fanns bara småbildskameror så det tog något år innan jag köpte en Exakta, som var lite skev, av J-berg.

Många bilder har det blivit genom åren och när Torsten och hans fru flyttade till lägenhet för sex år sedan började han rensa bland bildsamlingarna.

– Jag har sparat det från Gästrikland och Gävle och skänkt till stadsarkivet och länsmuseet och det ska jag fortsätta med men det går lite långsamt nuförtiden. Jag har tre barn men de har ju inget intresse att ta över gamla diabilder.

Det var i det sammanhanget han kom att tänka på den gamla lådan med diabilderna i färg.

Han hoppas och tror att någon tog hand om lådan. Han har tittat efter bilderna när han i olika sammanhang besökt arkiv men inte hittat något.

Torsten visar några av de prydliga album han har. Här finns mängder av bilder, mycket på familjen. Men helst fotade han naturbilder och har förevigat nästan alla orkidéer som finns i Sverige. Men det finns ett helt annat fotominne som dyker upp när vi pratar. Året var 1941. Torsten låg inkallad i Armansjärvi i Norrbotten.

– Den andra juli 1941 skulle Jussi Björling komma till Övertorneå för att sjunga för soldaterna. Det var några mil emellan men jag cyklade dit. Vi fick vänta länge men så kom han.

Torsten plockade fram sin kamera och fotade framträdandet.

Många år senare var Torsten med pensionärsföreningen på utflykt till Björlingmuseet i Borlänge.

– Föreståndaren, Harald Henrysson, berättade om Jussis turnéer och jag räckte upp handen och berättade att jag sett honom uppträda, skrattar Torsten.

De båda behöll kontakten och Torsten skänkte sina bilder på sångaren till museet. Ytterligare några år senare skulle Stockholmsfotografen Jacob Forsell skriva en jubileumsbok om Jussi Björling och fick syn på Torstens bilder. Jacob Forsell tog kontakt med Torstens sonson, Tobias som är bildchef på Scanpix.

– Han frågade om han kunde prata med mig, skrattar Torsten.

Jacob Forsell hade noterat att bilden var tagen 1941 och förstod att Torsten var en gammal man men att han skulle vara så pigg som han är hade han nog inte trott.

– Torsten som aldrig vill prata i telefonen, men när Forsell ringde pratade de länge, länge, säger Synnöve och ler åt minnet.

2010 kom jubileumsboken ut, Torsten blev bjuden till Stockholm på tillställning och fick en bok, signerad av Jacob Forsell.

Numera fotograferar Torsten inte så mycket. I stället ägnar han sig åt att rensa i sina samlingar och försöka få någon reda i alla digitala bilder han har i datorn.

– Jag skulle vilja gå en kurs i hur man gör album. Jag fotar digitalt nu men bilderna bara ramlar in.

Ordning och reda ska det vara. Han hoppas också att de gamla diapositiven kommer tillrätt så att det kan bli ordning på dem också.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons