Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi hade kunnat göra mycket mer

/
  • Foto: GUN WIGHTar igen. Hasse Johansson har inte tagit igen sig sedan han kom hem från Kosovo. Tvärtom är det mycket som släpat efter sedan frånvaron, vedklyvning till exempel.

HEMMA FRÅN KOSOVOHasse Johansson tycker att han kunde ha gjort mycket mer för människorna i Kosovo om han bara fått möjlighet. Han har lärt sig en hel del under sin tid i FN-tjänst men har också en hel del kritik att komma med.

Annons
Hasse har varit hemma en månad när GD besöker honom och är tillbaka i vardagen som brandman på räddningstjänsten i Sandviken.

Den här dagen har han fridag och står och svettas vid vedklyven vid sommarhuset i Lingbo. Att återvända till stillheten i Lingbo direkt efter livet på campen hade sina avigsidor.

- Det var overkligt att komma hem. När jag kom till jobbet kändes det inte som jag varit borta. Men det var lite ångestlugnt att komma hit till Lingbo. Därnere var det alltid dieselmotorer som brummade och folk överallt.

I sju månader har han liksom de andra FN-soldaterna levt sida vid sida, bott ihop, jobbat ihop, tillbringat de lediga stunderna ihop varje dag, 24 timmar om dygnet. De har på kort tid lärt känna varandra väl.

- Det var sorgligt att skiljas.

De veckor han varit hemma har knappast varit avkopplande. Hasse har varit i farten hela tiden.

- Jag saknar att inte behöva bry mig så mycket. Livet där var så enkelt. Allt som ska göras här hemma har jag kommit efter med. Det blir för intensivt.

För Hasse var det första missionen. Han har haft det i tankarna länge men det fanns flera skäl till att han åkte iväg just nu.

- Min farbror har varit iväg till Bosnien och Makedonien så vi har pratat en del om det. De flesta som åker flyr väl från något. Jag var less på jobbet. Det var en negativ trend. Skönt att komma därifrån men nu känns det bättre igen.
Och så var det lönen. En brandmannalön är inte speciellt hög. Bara grundlönen per månad för FN-tjänstgöringen är 8 000 kronor högre än den kommunala. Därtill kommer diverse tillägg.

De sju månaderna i FN:s tjänst blev inte riktigt som Hasse tänkt sig.

- När vi åkte sa de på Swedint att det var oroligt i Kosovo och vi hade hört att det var mycket bilolyckor. Men det blev mest skogsbränder. Det hände mycket som vi inte fick reda på. Organisationen är inte så smidig precis. Ibland kom vi två timmar efter att olyckan hänt och då fanns inte ens en bil kvar. Vi hade kunnat göra mycket mer.

När Gefle Dagblad träffade Hasse på camp Victoria i Kosovo i mars i år var han bland annat på besök på brandstationen i Pristina. Hasse lovade bort en pump till de albanska kollegorna som led brist på allt.

- De fick pumpen. Vi var dit med mycket grejer som de blev jätteglada för. Det blev inga riktiga övningar tillsammans men en dag när vi hälsade på gick det larm om en lägenhetsbrand. Vi hängde på. Det var någon som kastat in en Molotov i en UN-byggnad. De hade släckt själva men många kom fram och var imponerad över vårt samarbete.

De svenska brandmännen fick också möjlighet att visa sitt materiel för albanerna och hur det användes.

- Det är långsamma processer. Synd att vi åkte hem allihop på en gång. Nu måste de som kom efter oss börja om igen. Det tar tid att lära känna varandra. Det hade varit bättre att byta halva gruppen.

Trots att det många gånger tog lång tid mellan olycka och larm gjorde ändå bataljonens brandmän då och då insatser som Hasse kommer att minnas.

- De har ingen hemförsäkring därnere. De förlorade allt när det brann och folk stod och grinade. Det var väldigt jobbigt. Då blev man förbannad över de långa larmtiderna. Hade vi kommit tidigare hade vi kunnat rädda mer. Men när vi lyckades rädda något var folk oerhört tacksamma.

Något annat som Hasse tog illa vid sig av var miljöförstöringen. Trots att det gått tre år sedan NATO-bombningarna är det fortfarande inte mycket som fungerar i Kosovo och miljön är definitivt inte prioriterad.

- Jag hörde olika uppgifter men det var visst 400 kilo sot i timmen som ramlade ur skorstenarna på det koleldade kraftverket utanför campen. Vi såg inte en enda från Greenpeace där. Det fanns en miljöansvarig kapten på campen. Jag brukade fråga honom om han var nöjd med miljöarbetet och det var han, säger Hasse som inte kunde låta bli att pika kaptenen då och då.

- Luften kommer ju till oss också. När det snöade var snön svart. På campen, bra dagar, var luften som i Stockholm mitt i rusningstrafik. Tänk att bo där jämt.

Hasse tycker att han förändrats lite som människa under utlandstjänstgöringen.

- Jag har lärt känna mig själv lite bättre men alla säger att jag är mig lik, säger han och ler.

- En brandman ska släcka bränder och då måste man ta i lite, det blir lite aggressivt. Nu var jag skadeplatschef och skulle vara lugn och sansad. Det var lite svårt i början att inte ta tag i grejer.

Hasse hade gärna haft mer att göra och bristen på upplevelser upplevde han som pressande men ibland utnyttjades dödtiden till vettiga saker.

- Vi hade mycket bra sjukvårdsövningar då jag lärde mig mycket. Det var allt från psykologi till trauma och losstagningsteknik. Det tror jag jag kommer att få nytta av här hemma.

Det blev långtråkigt och inrutat ibland och Hasse säger att han längtade efter kärlek och frihet. Men han åker gärna iväg igen.

- Jag hoppas det men helst inte till Kosovo och FN-tjänst är för mycket lumpen. Men jag åker gärna med någon annan organisation som Räddningsverket. De kommer ut på ett annat sätt.

MONIQA SWÄLAS
Annons
Annons
Annons