Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Victor Lopez skakar om med ruskig historia

+
Läs senare

Han säger absolut inte att han ären mjukis.

Han säger bara att han inte är tillräckligthård. - Egentligen vill alla teaterarbetare vara rockmusiker,förklarar Victor Lopez och ser bara helt självklar ut.Fast lite glittrar det till i ögonvrån.

- Särskilt när man är yngre, när det barabubblar i kroppen av allt som vill ut och det finns en sånkraft i detta.

Victor Lopez har själv delat med sig till gävlebornaav den kraften. När han var ny och ung skådespelarpraktikantpå Folkteatern i början av 90-talet hjälpte hantill att göra stan osäker. Tillsammans med Rolf Berlinoch Daniel Goldmann fullkomligt förförde och skakadehan om oss trygga småstadsbor med improvisationskabaren"Bocken Brinner". Vem som helst i publiken kunde bli utsatt ochföreställningarna höll på fram till morgontimmarna.

Och nu är Victor tillbaka. Kanske för att skakaom alla högstadieelever i Gävle för på lördagär det premiär för "Häxpojken". En ruskighistoria om en gävlepojke på 1600-talet, som blev kändför att han pekade ut kvinnor som häxor. Föreställningenspelas av och på Skottes Musikteater och det är VictorLopez debut som regissör.

Idén till "Häxpojken" fick han när han boddehär. Eftersom han tyckte om Gävle ville han lärasig mer om sin nya stad än bara att härifrån kommerGevalia, Brynäs och DiLeva. Han läste på om Gävleshistoria och fann där berättelsen om gävlepojken,som han kallas i historieböckerna.

Enligt dem växte Johan Johansson Grijs upp som faderslösi 1600-talets Gävle. När han var tolv år, dömdeshans mamma till döden för trolldom, dubbelt hor ochblodskam. Pojken vandrade hela vägen till sina släktingari Stockholm, och blev där en av anstiftarna till häxprocessernapå Södermalm. Hans framfart ledde till att minst niokvinnor avrättades för häxeri.

Victor greps av pojkens öde och över den kraft somhans öde förde med sig. Hur barn blev utnyttjade attgå de vuxnas ärenden på den tiden, och att detfortfarande sker i vår tid.

- Hur långt är en människa beredd att gåför att få stå kvar i strålkastarljuset?Det är en fråga som fångat mig, säger Victor.

Han berättar att han ofta ljög som barn, fast hanvisste inte alltid om det själv. När han berättadepå dagis att han varit hos sin pappa på måneni helgen och ätit godis, ropade de andra barnen att Victorljög. Men fröken var klok, för hon svarade: "Nej,för Victor är det här sant."

Han blev gripen av människans enorma behov av att fåvara i centrum. Och att människor i alla tider har fåtten position, fast den är skapad av onda handlingar. Varförär man mest intresserad av mördaren i en bok? Varförkommer man mest ihåg den onde i en film, eller i en teaterföreställning?

- Jag har ingen teori om varför, säger Victor ochtystnar en kort stund.

- Och om jag var en rocksångare så skulle jagslippa svara på det också, fortsätter han senoch brister ut i skratt.

Men nu blev han ju ingen rocksångare så han svararsnällt att det finns en kraft hos dem som väljer ondskan.Dessa människor går ofta över nya gränser,både moraliska och sociala.

- Den här dubbelheten gör att vi blir så jäklafascinerade av brottslingar. De har gått över gränsersom vi själva inte kan tänka oss. I många kretsarär det en merit att mörda en människa.

Victor minns en personlig upplevelse efter polismorden i Malexander.De misstänkta förövarna hade kopplingar till naziströrelsen,men också till teaterbranschen efter Lars Norénsföreställning 7:3 med Riksteatern. Till de öppnatingsförhandlingarna var det många invandrare som köadeför att vara med. Victor var också där, han togför givet att invandrarkillarna var upprörda överde nazistsympatier som kommit fram. Men så fel han hade.Under förhören satt dessa unga åhörare närmasthänförda över de anklagade. Fascinerade överatt här satt det tre tunga killar som verkligen hade gjortdet! Att sedan media demoniserar brottslingar och skapar masspsykosersom även drabbar oskyldiga människor, gör intesaken mindre komplicerad tycker Victor.

- Vår tids häxprocesser kanske drivs av media,säger han.

Manuset till pjäsen "Häxpojken" är skrivetav dramatikern Eva Brise och bygger helt på berättelsenom gävlepojken. Han som var faderslös och en av många"visgossar" som de kallades på den tiden. En visgosse kundevisa på om kvinnor hade ett "häxtecken", till exempelen rodnad på ryggen eller något annat märke påkroppen. För det fick visgossen komma in i värmen, hanfick mat och rena kläder och han kunde få en peng.Saker som han kanske saknade helt annars.

Pjäsens musik har Mathias Liljeholm skrivit och den göravstamp i den här gamla tiden, men spelas med moderna instrument.Och Victors gamla klasskompis från teaterhögskolanoch kollega i Gävle, Rolf Berlin, spelar huvudrollen somhäxpojken.

En skolklass i Gävle, som egentligen är elever frånalla tre gymnasieskolorna, men som har valt teater som tillvalsämne,har också bidragit till produktionen. De har sett bitarur pjäsen, diskuterat och tyckt och varit ett stöd förensemblen. Som en ung referensgrupp.

En förhoppning är att skolorna ska få nyttbränsle till viktiga diskussioner med sina elever. Födsalla människor goda till exempel? Är det bättreatt vara ond än att bli ett offer? Och vad får människoratt följa en karismatisk ledare?

Victor själv var jätteensam när han var ung.

- Jag tyckte tonåren var som ett krigstillstånd.Jag visste aldrig vad som skulle hända om jag gick ut, därförvalde jag bort alla fester och droger och sånt som andrahöll på med. Jag satt på biblioteket i ställeti det där tysta läsrummet och läste varenda pop-och rocktidskrift och lyssnade igenom hela bibliotekets skivsamling.Och drömde om ett annat liv.

Han trodde inte då att det skulle komma ett annat liv.Men han visste att han en dag skulle visa alla att han var någon.När det blev dags för gymnasium sökte Victor teaterlinjenpå Södra Latin. Men betygen räckte inte till ochhan kom inte in. Varje dag gick han dit och frågade rektornom det var någon som hade hoppat av. Efter två veckorblev det en plats ledig och Victor fick lämna Danderyd förinnerstan.

- Äntligen kunde jag hitta mina gelikar! Så allani som sitter där i läserummet, ta det lugnt och slutainte att söka för det finns en massa gelikar någonstans.

Vid det här laget har Victor hunnit spelat mångaroller. Både i film, som till exempel Tictac på biooch i en polisserie på teve, men allra mest på teatern.Han bor i Stockholm men har frilansat både i Göteborg,Falun och i Finland. Här i trakten har vi sett honom i Dostojevskijs"Idioten", Brechts "Den Kaukasiska kritcirkeln", Shakespeares"Henry VI" och Dagermans "Skuggan av Mart".

Som frilansare har han rört på sig en hel del ochhan tycker att Gävle är en häftig stad. Med enalldeles egen puls och en identitet som bara finns här.

- När jag kliver in på CC-puben så finnsden stämningen bara i Gävle, säger han och serså där självklar ut igen. Med en smula kärleki rösten.
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons