Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Yngve för sin sons talan

/
  • Foto: GUN WIGH Anhörig. - Hur bra vården än är så står de psykiskt sjuka sina anhöriga närmast och det är dem de vänder sig till när det krisar, säger Yngve Lindström.

GÄVLE- Värsta tiden är den innan man vet vad det är som är fel.Det säger gävlebon Yngve Lindström vars son fick diagnosen schizofreni för elva år sedan.

Annons
- Man står som ett ljus i början. Vi såg att något var fel, men inte vad.
I dag är Yngve Lindström styrelsemedlem i Schizofreniföreningen IFS i Gästrikland. Han har valt att engagera sig av två orsaker.
- Dels eftersom jag vet hur svårt det är för de psykiskt sjuka att föra sin egen talan. Dels för att man själv får stöd av andra anhöriga som är med.
Yngve Lindströms son var 17 år gammal när han blev sjuk. Då hamnade han på öppenvård i Bollnäs och pendlade hem på helgerna. Men besparingskrav gjorde att verksamheten drogs ned och han fick flytta hem igen.
I Gävle fick sonen en egen lägenhet men det tog inte lång tid innan föräldrarna upptäckte att han inte klarade av att bo själv.
- Kontakten mellan sjukvården i de två kommunerna fungerade inte. Det slutade med att vår son satt själv, det spårade ur och vi fick söka hjälp igen.
Sonen erbjöds till slut en plats på ett kommunalt gruppboende och har nu bott där i ett par år.
- Det var räddningen för familjen för man orkar inte som anhörig att sköta allting själv.
I sitt arbete med Schizofreniföreningen har Yngve Lindström jobbat mot vården och politiker i ett försök att lyfta fram de psykiskt sjukas situation.
1990-talet var enligt Yngve Lindström bedrövligt ur de psykiskt och fysiskt handikappades synvinkel.
- Neddragningarna som gjordes då drabbade bland annat psykiatrin väldigt kraftigt. En undersökning som gjorts visar att landstinget i Gävleborgs anslag till psykiatrin är väldigt blygsamt vid en jämförelse med andra län.
Han har även fått en god inblick i vilket stöd som ges i olika kommuner.
- Det skiljer sig åt väldigt. En del psykiskt sjuka och deras anhöriga har fått kämpa väldigt för att få hjälp, säger han.
Samtidigt berömmer han Gävle kommun som han anser har haft bra ambitioner. Dagverksamheten på Nygården tar han upp som ett exempel, ett annat de tre personliga ombud som ska hjälpa de psykiskt sjuka på deras villkor.
- Och anhörigcentrum finns till för att avlasta oss anhöriga. Där ordnas även föreläsningar med bland annat jurister som kan förklara vilka rättigheter man har, säger Shan.
I december invigde dessutom landstinget ett rum på psykiatriska kliniken vid sjukhuset i Gävle. Där ska tre olika anhörigföreningar - Schizofreniföreningen, Riksförbundet för social och mental hälsa och Balans, en förening för personer med depressiva eller manodepressiva besvär - samsas och kunna ta emot samtal.
- Hur bra vården än är så står de psykiskt sjuka sina anhöriga närmast och det är dem de vänder sig till när de krisar, säger Yngve Lindström.
- Det här rummet visar också att psykiatrin vill ha en nära kontakt med oss anhöriga. Förut stod vi mer eller mindre utanför.
ANNA HÖGLUND

Fotnot. Anhörigrummet på länssjukhuset i Gävle är öppet för besök tre dagar i veckan. Schizoifreniföreningen finns där tisdagar 14-16, Balans onsdagar 14-16 och RSMH torsdagar 13-15.
Annons
Annons
Annons