Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

...and now in english, please!

/
  • Foto: NICK BLACKMON Mo(o)re english in Gävle. Engelska skolans rektor Peter Fyles fann att Gävle sannerligen inte saknar influenser från hans hemland.

Han är prydligt klädd i kostym och slips som anstår en engelsk lärare och blivande rektor för Internationella engelska skolan som startar i Gävle i höst och som väckt så stort intresse att det är väntelista till alla fyra årsklasserna, 6-9.

Vem är han?
Vilken är hans bakgrund?
Innan mötet har vi pratats vid på telefon och jag hörde då en tydlig accent från norra England. Det här var ingen man med Oxford-engelska eller BBC-engelska eller hur man nu betecknar motsvarigheten till rikssvenska.
Mina fördomar hade gjort att jag förväntade mig en akademiker med typisk engelsk medelklassbakgrund.
I stället upptäcker jag en man med en mycket mer varierad och spännande bakgrund. Han är son till en gruvarbetare och sömmerska, han kommer från en ful liten stad i norra England, svart av sot från både koleldade bostäder och stadens industrier, textilfabriker och kolgruvor.
Där började lille Peter, fem år gammal, i den lokala katolska skolan. Enbart för pojkar förstås, medan hans två äldre systrar gick i motsvarande katolska skola för flickor.
Han hade skoluniform, med kortbyxor, vinter som sommar.
Han undervisades av nunnor. Och han blev utsatt för skolaga i form av slag av pekpinnen över handen och ibland, en dunk i rumpan.
- Man försökte ju dra undan handen med följd att pekpinnen hamnade på fingrarna istället för handflatan och det gjorde ännu ondare. Det var motsägelsefullt att bli slagen av nunnor som förväntas vända andra kinden till, säger Peter och ler ironiskt.

Mamma var katolik och gick i mässan.
Pappa var protestant och brydde sig inte. I dag säger Peter sig inte vara religiös. Men han har tagit det bästa från både religion, politik och undervisning och gjort till sin egen livsfilosofi.
Efter O-levels, motsvarigheten till gamla tiders realexamen i Sverige, hade Peter inte mycket att välja på i sin hemstad. Gruvan eller textilindustrin? Inget lockade.
Hans bakgrund var inte akademisk och därför var det inte naturligt för honom att fortsätta i gymnasium.
Den väg ut han valde var att gå in i flygvapnet. Där stannade han i två år, trivdes bra med kamraterna och fick smak på utbildning. Det ledde till gymnasiestudier i grannstaden och därefter studierna i historia vid universitetet i Manchester.

Det var under de här åren som hans väg till Sverige inleddes.
Han träffade sin blivande fru i Aten 1986. Hon var ute och tågluffade, han var på väg till Israel för att arbeta i något som liknar en kibbutz men med skillnaden att man fick betalt för sitt arbete.
Han skrev brev till Anna-Carin från Israel och nästa gång träffades de vid jultid i Amsterdam. Under dessa år av studier träffades de vid resor till och från varann.
Anna-Carin utbildade sig till musiklärare och håller nu på att byta inriktning. Nu studerar hon juridik i Stockholm.

Hur kom det sig att ni valde att bosätta er i Sverige. Hade det inte varit lättare i England?
- Det var inte så lätt att få arbetstillstånd i England då. Möjligheterna i Sverige var bättre. Så vi bosatte oss i Jönköping. Anna-Carin kommer därifrån. Och jag började läsa svenska för invandrare och fick sen städjobb på sjukhuset. Då jobbade vi för att få ihop pengar till att resa jorden runt. Och det gjorde vi under ett år. Mycket intressant. När vi kom tillbaka bodde vi i England i ett år medan jag tog en masters examen i historia i Sheffield. Sen kom vi tillbaka till Jönköping 1991 och då började jag undervisa engelska vid Folkuniversitetet.

Läste du historia för att bli lärare?
- Egentligen inte. Jag tyckte om att studera och historia är för mig en passion mer än ett akademiskt ämne. Jag läste för att få kunskap och hade ingen karriär i åtanke.

Ni återvände till Sverige?
- Ja, och jag undervisade i engelska igen, både kvällskurser och privata företag. Sen flyttade vi till Irland 1993 och köpte ett hus som snarast var en ruin, en hög med stenar och ett plåttak, med två tunnland mark i County Clare, i sydvästra delen av landet.
Vi hade alltid haft tanken att försöka vara självförsörjande och det var vi under fyra år. Vi hade getter och kycklingar och en häst en kort tid. Vi odlade grönsaker och hade mycket litet pengar. Vi fick räkna vartenda öre. Vi levde på märkliga grönsaksgrytor. Det var oerhört tillfredsställande. Vi gjorde allt själva. Levde utanför samhället. Det var hårt fysiskt arbete men vi hade friheten och förfogade själv över vår tid. Under den här tiden tog jag även lärarexamen.
Efter fyra år blev min fru gravid och då ville hon flytta hem till tryggheten i Sverige. Och vi hade uppnått det vi hade föresatt oss.

Vad hände då?
- Då var det många fler som ville anställa mig som lärare. Jag undervisade i historia vid Per Brahe-gymnasiet i Linköping. Där hade man en utmärkt IB-linje, alltså International Baccalaureate, som var mycket bra. Men jag undervisade även vid Folkuniversitetet. Sen såg jag en annons om en lärartjänst i Stockholm, vid Friborgarskolan i Danderyd och fick tjänst där. Vi tyckte det var dags att flytta till Stockholm. I den skolan undervisade man ungefär som vi planerar att göra i Gävle, hälften på svenska och hälften på engelska. Och det fungerade mycket bra. Efter ett år fick jag en tjänst vid Internationella Engelska skolan i Stockholm. Rektorn, Barbara Bergström, trodde det var rätt plats för mig och där började jag 1998.

Hur fick du jobbet i Gävle?

- Jag blev tillfrågad och kände att det var en spännande utmaning. Jag har alltid haft ledarpositioner som lärare. Jag tycker om att leda och vara kreativ och det här känns som ett naturligt steg för mig att ta.
Det innebär också att hela familjen kommer att flytta hit, men just nu håller vi på att restaurera vårt hus i Norrtälje. Det är rena byggarbetsplatsen nu och det måste bli färdigt innan vi kan sälja och flytta. Så jag har just hyrt lägenhet här och familjen kommer efter, sannolikt nästa vår.

Vad har du fått för intryck av Gävle?
- En mycket trevlig stad som de flesta mindre städer i Sverige. Ren och sympatisk. Dessutom ligger den vid kusten. Enda nackdelen är att den ligger 200 km norrut, vilket innebär att det blir riktiga vintrar här. I Stockholm är det litet mildare.

Hur var Burnley på vintern?
- Blött och dimmigt. Och svart. I Gävle är det vitt.

Blev du förvånad över vilket stort intresse det var i Gävle för engelska skolan?
- Nej, egentligen inte. Vi har en organisation som människor efterfrågar. Vi har visat att den är framgångsrik. Vårt koncept fungerar och det budskapet har nått fram till föräldrarna.

Betyder det att den svenska skolan inte klarar av det?
- Inte nödvändigtvis. Vi är ett alternativ som visat sig framgångsrikt och människor vill alltid ha framgång. Och den kan mätas. Vi får 263 meritvärdespoäng i Stockholm medan kommunen har 213 poäng och Sverige 203 i genomsnitt.
Och viktigare än det, vi erbjuder i skola med atmosfär.

Det är väl inte så konstigt att ni får goda resultat eftersom ni bara får motiverade elever.
- Vi väljer inte ut våra elever. Alla kan anmäla sig och vi tar in eleverna i turordning. Vi har haft introduktionsdagar och då hade vi låtsas-klasser där eleverna fick uppgifter i matte och engelska. Sen tittar jag på resultaten och kontaktar föräldrarna. Vi har möten och pratar om vad skolan går ut på. Vilka arbetsinsatser som vi förväntar oss så att både elever och lärare kan fatta rätt beslut.

Har ni lyckats hitta lärare?
- Ja. De senaste veckorna har jag varit både i England och Stockholm och intervjuat blivande lärare. Nu behöver vi bara ytterligare 3-4 lärare.

Är det mest engelska lärare?
- Nej, vi har en bra blandning, ungefär hälften svenska och hälften engelsktalande.

Hur kan du locka lärare från England till lilla Gävle där lönen sannolikt även är lägre?
- Jag är inte övertygad om att lönen är lägre. Vi säljer ett paket, med Sverige och Gävle, med livsstilen här, ett rent land, gott om utrymme och möjlighet att köpa ett hus på landet. Det kan man inte göra i England, ens om man har två advokatlöner. Här fungerar det sociala, sjukvården, kommunikationerna. Det är fantastiskt jämfört med norra England. Det är där jag har varit, i mina hemtrakter.

Så eleverna här kommer att få lära sig att tala med din accent?
- Inte bara den utan även amerikanska, australiska och svenska accenter. Och det är inget fel med det.

Hur goda är dina kunskaper i svenska? Vi har genomfört den här intervjun på engelska. Ska vi testa svenska?
- Vi kan pröva på svenska. Jag kan prata och förstå. Det är väsentligt så att jag kan prata med föräldrar som inte kan engelska.

Varför är det så viktigt att kunna engelska?
- Det är oerhört viktigt, liksom svenska naturligtvis. Man måste behärska svenska för att bo i Sverige och det glömmer vi aldrig. Vi ser hur världen utvecklas och att engelska språket blir allt mer använt. Det kan bara vara en fördel att lämna vår skola och kunna prata flytande engelska.

Det är stor skillnad i attityd i svenska och engelska skolor. Hur kommer lärarna till exempel att tilltalas?
- Det blir Mister och Miss. Det är en av sakerna som vi betonar som är väldigt viktig och som jag också har lagt märke till under mina fem år i Stockholm. Att tilltala lärarna så ger respekt och eleverna tycker om både ordning och att visa respekt. Det är jag som är läraren, som är proffset i klassrummet och det betonar man på det här sättet.

Vad är speciellt för engelska skolan?
- Vi försöker skapa en stämning av trygghet och vi betonar hårt arbete. Det betyder inte att alla elever ska få mvg. Jag har förstått att lärarna i stan är rädda för att vi skulle vara elitistiska. Det är vi inte. Däremot vill vi att alla elever ska göra sitt bästa så att de får bästa möjliga betyg efter vad man förmår.

Den svenska skoltraditionen är att inte ha elitskolor utan lika bra skolor för alla.
- Umm, men ingår det inte i filosofin att man också har chansen att välja? Om man kan välja bland många olika skolor är väl det bra?

Vad tycker du är bra i de svenska skolor som du har undervisat i?
- Kunskapsnivån. Lärarnas nivå var mycket hög. Det var det som märktes mest.

Vad saknar du från England?
- Maten. (stort skratt). Ärligt talat, det jag saknar är naturligtvis familjen och vänner. Engelsk fotboll kan jag se här, på teve på lördagar. Men visst saknar jag viss mat, som meatpies.

Kerstin Monk
kerstin.monk@gd.se
026-15 96 44
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons