Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya avsnitt av "Unika rum"

Udda platser och kreativa lösningar att bli inspirerad av!

Ingen kommer in utan lösenord – men här visar slutna sällskapet upp sina hemliga rum

Egentligen krävs ett lösenord för att komma in i ordenssällskapet hus från 1934 – men Odd fellows gör ett undantag för GD. Här får vi en glimt av hemliga ritualer, gamla symboler och rikt utsmyckade lokaler.

Annons

TV: Följ med in i Ordenssalen och se stjärnhimlen ta över rummet

Den som är sen till möten få knacka, bli inspekterad och måste väl inne på mötet göra vissa specifika rörelser. Därför undviker man att vara sen, konstaterar Jan-Olof Strandberg.

Börje Wallgren låser upp järngrinden som stänger ute obehöriga från de hemliga delarna av Odd fellow-ordens hus i Gävle. Höga, spröjsade fönster i gammalt glas släpper in ljus i trappan och över dem syns Odd fellows märke – tre sammanlänkade ringar.

– De står för vänskap, kärlek och sanning, säger Jan-Olof Strandberg, som har en ring på fingret med samma symbol.

Det är högt i tak i logesalen, där Börje Wallgren, Bo Forsberg och Jan-Olof Strandberg och de andra Odd fellow-medlemmarna samlas till möte.

I ett långsmalt sidorum löper röda sittbänkar längs väggarna. Längst fram står ett litet altarliknande bord, med en bibel och två stearinljus. Det är hit man förs när man ska bli invald i orden.

– Det är lite spännande, man undrar vad som kommer att ske, säger Bo Forsberg.

Den som vill bli medlem får sedan delta i vissa, specifika ritualer. De är däremot hemliga.

– Vad som händer då talar vi inte om. Men det finns en koppling till det som graden heter, till exempel kärlekens grad, säger Börje Wallgren.

Han är övermästare, eller ordförande, i en av Gävles fyra loger. En av dem består av kvinnor, Rebeckasystrar som de kallas inom organisationen, medan de andra är öppna endast för män.

Odd fellows ska enligt sina egna budord besöka de sjuka, hjälpa de nödställda, begrava de döda och uppfostra de föräldralösa. Bland annat skänker de pengar till välgörenhet, i december fick Diakonirådet 40 000 kronor som Gävlemedlemmarna samlat in.

– Vid varje möte så påminns vi om de här ledorden, som var och en ska förvalta för att bli en bättre människa, säger Börje Wallgren.

Under mötena i salen utförs särskilda ritualer. Men de är hemliga för utomstående.

Vi går vidare in i logesalen, där ett stort öga blickar ut över rummet.

– Det är det allseende ögat, ett högre väsen som vakar över allt, säger Börje Wallgren.

Att vara troende är ett krav för att gå med – men inom vilken religion spelar ingen roll.

– Ateism accepteras inte, däremot behöver du inte tala om vilken religion du tror på. Vi pratar inte om religion och politik på möten, säger Bo Forsberg.

På stolarna längs rummets långsidor sitter bröderna eller systrarna när de har sina möten. Börje Wallgren konstaterar att utsmyckningen på stolsryggarna börjar bli lite sliten – de kommer att behöva lagas. Samtidigt blir logens medlemmar allt färre, och ekonomin därmed sämre.

– Det är samma sak som i politiska partier och andra föreningar, det är svårt att engagera folk. Och i andra änden så dör folk undan, säger Börje Wallgren.

I slutet av varje möte tänds en stjärnhimmel i taket.

I slutet av varje sammankomst i logesalen släcks ljuset ner, och det enda som syns är små stjärnor i taket. De är gjorda i gammal teknik, glasstavar som stuckits ned i taket och fungerar som ljusledare.

– Det är en lugn frid, man kopplar av och vet att nu får vi gå ner, sätta oss och prata och äta mat. Det är alltid en trevlig stund, säger Börje Wallgren.

Förr satt en organist och spelade på en balkong som vetter ut mot rummet. Orgeln finns kvar, men i dag sköts ljud och ljus via ett mixerbord. Uppe på vinden förvaras också kläderna som används vid de olika skådespelen. GD får kika på några av dem, mot löfte om att inte ta någon bild.

Långa svarta dräkter och bilder på män i pilbågar och peruk skymtar fram inne i skåpen.

– Det är skådespel hämtade från bibliska texter, säger Jan-Olof Strandberg.

Sedan skjuts dörren snabbt igen, mer än så får vi inte se. Och exakt vad de används till är hemligt. Orden är uppbyggd i fyra olika grader, där man ofta är medlem i varje grad minst ett år innan man kan avancera. Först när medlemmen uppnått alla grader har han full insyn i verksamheten.

Gemenskapen är viktig, liksom att alla känner sig inkluderade.

– Syftet är att ta hand om varandra, att alla känner att de är med och verkligen har ett stöd från de andra, säger Börje Wallgren.

Börje Wallgren i stolen där han sitter under mötena. Men då har han alltid svart kostym.
De höga, vackra fönstren släpper in gott om ljus i trappan.
Här samlas bröderna och systrarna i ordenssällskapet inför mötena.
Lokalerna hyrs också ut – ett sätt att få in pengar till sällskapet, vars medlemsantal minskar.
Två gånger i månaden träffas medlemmarna på så kallade logemöten.
Konstverket illustrerar byggnationen av Odd fellow-huset, som stod klart på 1930-talet.
Odd fellow har ett eget husband, Tom och Dom, som spelar mycket jazz.

I ett litet rum får de nya medlemmarna vänta innan de väljs in i Odd fellow.
Regalier som bärs av medlemmarna beroende på vilken roll de har i Odd fellow.
Rebeckasystrarnas kragar hänger i ett skåp, redo att tas fram när medlemmarna ska gå in på möten.
Börje Wallgren, Bo Forsberg och Jan-Olof Strandberg visar upp logens hemliga rum på Norra Kopparslagargatan.
Överallt syns de tre länkarna – Odd fellows symbol. Vimplarna på bordet är gåvor från andra loger.
Rebeckasystrarnas kragar hänger i ett skåp, redo att tas fram när medlemmarna ska gå in på möten.
Över logesalen vakar det allseende ögat.

Lansarna används i olika ritualer på mötena.
Fiskbensparketten i huset är nybonad. I golvet syns ett kors.
Börje Wallgren vid de så kallade regalierna, som visar vilken roll man har inom organisationen.
Besök de sjuka är ett av Odd fellows budord. Organisationen ägnar sig bland annat åt välgörenhet.

Huset är byggt 1934 med gott om originaldetaljer.
Regalierna talar om vilken roll medlemmen har inom organisationen.
Förr spelades levande musik från en orgel under mötena. Nu sköts arbetet digitalt, berättar Börje Wallgren, Jan-Olof Strandberg och Bo Forsberg.
Gallergrinden är låst för utomstående – men vi får chansen att titta in.
Den mesta delen av konsten hos Odd fellow är skänkt till organisationen. Här ett föremål från Gefle porslin.
En mäktig pjäs från Gefle porslin har fått skydd bakom glas.

På mötena, men endast där, bärs särskilda kragar av medlemmarna.

Bo Forsberg visar upp Rebeckasystrarnas kragar.
Det är högt i tak i logesalen, där Börje Wallgren, Bo Forsberg och Jan-Olof Strandberg och de andra Odd fellow-medlemmarna samlas till möte.

Annons

Nya avsnitt av "Hemma hos"

Inspireras av planlösningar, inredning och färgval!

Annons