Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya avsnitt av "Unika rum"

Udda platser och kreativa lösningar att bli inspirerad av!

Kamp för högre lön och gott kamratskap – Algy, 93, var målare på Gefle porslinsfabrik

Det som för Algy Bsenko var arbetsvardag i målarsalen är i dag porslinsrariteter och samlarobjekt.
På Gefle porslinsfabrik träffade hon också sin man och fick en vän för livet.
– Vet du vad de kallade fabriken? Pottan.

Annons

TV: Algy berättar om arbetet på Gefle porslnsfabrik

Redan i telefon märks det att Algy Bsenko har mycket att berätta om sina år i målarsalen på Gefle porslinsfabrik. Det varken hörs eller syns att det har hunnit gå ganska många år sedan dess vid det här laget.

– Vi hade musik under arbetet. Men när kriget bröt ut hade de en extra utsändning klockan 11. Då sade de att krig har brutit ut, Tyskland har gått in i Polen. Vi stod samlade och lyssnade. Jag tyckte att det var otäckt, berättar 93-åriga Algy Bsenko.

Algy Bsenko har många minnen från sina år på Gefle porslinsfabrik.

Medan andra världskriget pågick arbetade hon i målarsalen på Gefle porslinsfabrik. Hon började som fjortonåring 1938 och slutade när hon fick sitt första barn, 1947. Björn Holm skriver i sin bok om Gefle porslinsfabrik att arbetet var tungt och dåligt betalt på en smutsig och ohälsosam arbetsplats. Men Algy Bsenko minns en god kamratanda och omväxlande arbetsuppgifter.

– Det var en trevlig stämning. Vi satt ofta och sjöng gamla visor från 1800-talet.

De hittade även på bus, som när två arbetskamrater tävlade om vem som kunde ha snus längst i munnen och den ena tog ut det i smyg medan den andra kämpade på. Möhippor och fester ordnade arbetskamraterna också.

Hon tar fram ett fotografi från målarsalen under 1940-talet, minns arbetskamraternas namn och visar att hon själv finns med, allra längst bak i salen.

Så här såg målarsalen på Gefle porslinsfabrik ut på 1940-talet. Det var ingen vidare belysning i taket men stora fönster släppte in mycket dagsljus. Målaren längst fram använder en järntrissa som han kan snurra karotten på när han målar.

Det var viktigt att färgen blandades till rätt konsistens, inte för rinnig och inte för trögflytande.

– Den luktade, men det blev man van vid.

Hon beskriver arbetet som roligt, olika slags porslin med olika mönster gjorde att det inte blev tråkigt. Men det blev tufft när en omgång på hundra föremål var klar. Då skulle hon stapla dem på en smal bräda och bära bort till en ställning.

– Man förstår att det, när en tretton-fjortonåring ska bära en bräda med 100 koppar, ibland trillar ner någon.

Vinranka har Algy Bsenko hemma.

Tuffa var också löneförhandlingarna. Hon berättar att verkmästaren föreslog en lön när det var dags för en ny modell, ett pris som hon aldrig godkände. Sedan tvistade de en stund innan hon gick till facket och de till slut kom överens. De fick betalt för varje omgång med hundra föremål som de målade.

På köksbordet har hon ställt fram några exempel på porslin från Pottan, alla införskaffade under tiden då hon jobbade där.

Här finns ett Swingfat, med röd rand runt kanten, bästsäljaren Rubin, skapad av hennes chef Eugen Trost och den röda versionen av klassikern Vinranka. Hon har också fortfarande kvar bröllopspresenten från Eugen Trost, reliefrandiga, guldkantade Teneriffakaffekoppar till henne och maken som också arbetade på porslinsfabriken.

Algy Bsenko har kvar porslin som hon köpte och fick när hon arbetade på

Bakom henne på köksväggen hänger en annan klassiker, Meissenblom av Eugen Trost som var chefsdekoratör och verkmästare under mer än fyra decennier. Andra konstnärer hade hon inte kontakt med, men August Percy, konstnärlig ledare, kom under sina Gävlebesök ofta till Eugen Trost i målarsalen.

– Åååh, men det det där är ju jag och Svea Löf, vi satt och målade Swing, utbrister Algy Bsenko när hon får syn på utskriften från GD:s bildarkiv.

En bild från tidigt 1940-tal där Algy Bsenko, till vänster, och arbetskamraten Svea Löf målar porslinet Swing.

Åren på Pottan gav henne också en vän för livet. Margit Friskman och hon har fortsatt att vara vänner även efter att de lämnat målarsalen. De har också följts åt i yrkeslivet. Efter att ha varit hemma med barnen började Algy Bsenko att städa och de blev återigen arbetskamrater på nuvarande Gävle kommun och lantmäteriet.

Läs mer: Gamla porslinsfabriken kan bli bostadshus

Läs mer: Pappalediga Erik samlar på koppar från Gefle

Läs mer: Porslinsfabrikens gamla hus har fått nytt liv

Läs mer: Gävleporslin säljs - med vånda

Läs mer: Öppen ateljé i porslinsfabriken

I klippet: Algy Bsenko om vikten av rätt teknik: "Ibland flög det av någonting"

Algy Bsenko

Familj: tre döttrar och en son, nio barnbarn och sju barnbarnsbarn

Bor: i lägenhet på Brynäs

Yrkesliv: porslinsmålare och lokalvårdare

Intressen: att skapa med händerna

De tre skorstenarna var också porslinsföretagets logotyp från 1930 till 1962.

Gefle porslinsfabrik

Startade 1910 av Gustaf Holmström med hjälp av Erik Brodin och Erik Kronberg under namnet Gefle porslinsbruk vid Södertull. Gustaf Holmström hade tidigare drivit Gefle kakelfabrik, som inte bar sig när kakelungsmarknaden krympte. Kakelfabriken hade i sin tur tidigare varit Forssells kakel- och fayencefabrik, som startade 1859.

1913 ombildades företaget till Gefle porslinsfabrik, med Waldemar Meyer som ny VD. Namnet till trots tillverkade man flint- och stengods.

I slutet av 1920-talet arbetade runt 400 personer där.

1935 såldes fabriken till Upsala-Ekeby i Uppsala.

1948 moderniserades fabriken med en ny ugn, som ersatte de karakteristiska tre rundugnarna som 1930-62 fanns på företagets logotyp. Sedan kom fler nya ugnar, maskinutrustning samt en ny personalbyggnad med matsalar, omklädningsrum, sjukrum och plats för fritidssysselsättningar. Då arbetade drygt 300 personer i företaget.

På 1950-talet hade fabriken 425 anställda.

Under 1970-talet upphörde den egna porslinstillverkningen och personalstyrkan var som mest 200 personer. 1971 återtog fabriken namnet Gelfe porslinsfabrik, efter att ha hetat Upsala-Ekeby Gävlefabriken sedan 1961.

När fabriken lade ner 1979 hade den runt 60 anställda.

I dag står ett av husen kvar, i hörnet av Fleminggatan-Södra kungsgatan.

Källa: Gefle porslinsfabrik av Tord Gyllenhammar och Björn Holm, Länsmuseets skrift Gefle porslin och Bo fanjans av bland andra Tord Gyllenhammar

Rubin, skapad av Eugen Trost.

Några kända namn under Algy Bsenkos tid:

Arthur Percy var konstnärlig ledare 1923-1959.

Eugen Trost var verkmästare och chefsdekoratör 1922-63 och gjorde bland annat dekorerna till Rubin, Kiruna, Safir och Zebra.

Ruben Wallström var modellör 1910-53.

Björn Holmström, driftsingenjör 1922-48 och skicklig glasyr- och massaberedare.

Helmer Ringström, verkmästare för dekoravdelningen 1944-80. Designade bland annat dekoren Skotte.

Herbert Perje, gravör, och Ivar Carnerud, verkmästare och förman i tryckeriet, arbetade båda från 1911 till 1955.

Kända serier från Gefle porslinsfabrik

Rubin, lanserades 1940 och tillverkades fram till 1967.

Rubin av Eugen Trost. Rubin var Gefle Porslinsfabriks största försäljningssuccé någonsin.

Vinranka, tillverkades 1939-1969. Det blå originalet fick sällskap av röda, svarta och gröna versioner.

Vinranka, med sitt suddiga blå tryck, blev en storsäljare.

Zebra, 1955-67, randigt te- och kaffegods av Eugen Trost.

Zebra, av Eugen Trost.

Blomsterbilden trycktes på, medan de blå ränderna målades i målarsalen.

Guldet målades dit på en särskild avdelning.

Algy Bsenko har goda minnen från sin tid på Gefle porslinsfabrik.

Annons

Nya avsnitt av "Hemma hos"

Inspireras av planlösningar, inredning och färgval!

Annons