Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya avsnitt av "Unika rum"

Udda platser och kreativa lösningar att bli inspirerad av!

Ödehuset i Kungsgården var en gång lyxbostad åt en riksdagsman – nu har det stått tomt i 50 år

När det byggdes var det ett av traktens allra mest påkostade bostadshus. Med guldtapeter, kakelugnar i alla rum och pardörrar med etsat glas.
Men de senaste 50 år har det stått öde.
Och inne är det som om tiden stått still.

Annons

Det var när Anders Göransson i slutet av 1800-talet blev riksdagsman som han bestämde sig för att han behövde ett ståtligare hem som visade vilken mäktig och betydelsefull man han var.

TV: Följ med in i ödehuset i Kungsgården som i sista stund räddades från rivning.

Något nytt och modernt som stack ut från grannarnas röda timmerstugor.

Han rev den gamla släktgården Per-Ers som funnits på samma plats i byn Åsen i Kungsgården sedan 1640-talet – och lät istället bygga ett pampigt trevåningshus inspirerad av herrgårdar.

Riksdagsmans är ett hus som många har passerat men få varit inne i. Det ligger inklämt alldeles vid E16 – och var väldigt nära att rivas när vägen byggdes.

För att det skulle se ännu ståtligare ut placerade han det högt på en kulle så det skulle synas vida omkring.

Och även invändigt satsades på inredning av allra senaste snitt.

Men husets glansperiod blev förhållandevis kort. Sedan mitten av 1960-talet har det stått tomt. Den sista som bodde här var Anders dotter Britten Göransson och hon ska ha bara ha använt två av byggnadens många rum – ett kök och en kammare.

Men huset som kallas Riksdagsmans – även om en del säger Brittens – har fortsatt att fånga människors uppmärksamhet. Det kittlar fantasin. Med sina fladdrande trasiga spetsgardiner i fönstren ser det nästan spökligt ut – men den pampiga fasaden skvallrar ändå om fornstora dar.

Och det är nog många som nyfikna tryckt näsorna mot fönsterrutorna för att få en skymt av vad som gömmer sig därinne.

Andra har olovligen tagit sig in genom att bryta upp dörrar eller krossa fönster.

– Det är så bedrövligt att inget får står i fred, att man går in och stjäl och förstör, säger Ove som ägt huset de senaste 30 åren.

Men han värjer sig mot uttrycket.

– Jag äger det inte, jag förvaltar det bara.

När Ove köpte huset 1987 målades han och rustade upp det utvändigt. Men nu har det hunnit gå 30 år och han konstaterar att det är dags att måla igen.

Stuprännor och rör renoverades också. De som inte gick att bevara ersattes av nytillverkade i samma stil.

Invändigt har allt fått vara som det var. Därför hänger även de gamla gardinerna kvar i fönstren.

Men hade det inte varit för Ove så hade Riksdagsmans sannolikt varit ett minne blott.

När riksväg 80, nuvarande E16, byggdes förbi Kungsgården i slutet av 1980-talet skulle hela gården jämnas med marken.

Men Ove – som hade förälskat sig i det – lyckades övertala Vägverket att han skulle få köpa huset. Det fick han till slut. Men på ett villkor.

– Jag var tvungen att riva uthusen. Där skulle de bygga en ramp upp från Storvikshållet, berättar han.

Vägrampen är idag riven och med facit i hand kanske ladugården och brygghuset revs i onödan.

– Tänk om de hade fått stå kvar. Då hade hela gården varit bevarad, säger Ove med något längtansfullt i rösten.

Men han lyckades i alla fall rädda boningshuset och han lät han rusta upp det utvändigt. Fasaden målades med gräddvit linoljefärg och fönstren i engelskt rött och kromoxidgrönt. Trasiga stuprör ersattes med nya exakta kopior och verandan fick ett nytt falsat plåttak.

Då hade även länsstyrelsen fått upp ögonen för huset och gjort det till byggnadsminne.

I kammaren och salen finns de gamla originaltapeterna fortfarande kvar. Och det är inte vilka tapeter som helst – när de sattes upp var de av absolut senaste snitt och mycket påkostade med mönster i guld.

Snirkligt smyckade fönster i pardörrarna som leder in till salen.

Fina snickerier och månfönster i glasverandan.

Länsstyrelsen konstaterar att huset är värdefullt eftersom det är ovanligt välbevarat. I ett par rum finns originaltapeterna från när huset byggdes kvar. Och det är inte vilka tapeter som helst utan mycket påkostade med mönster i guld som när de sattes upp var av absolut senaste snitt och högsta kvalitet.

Originalmålningen på snickerier och dörrar finns också kvar i flera rum och de många kakelugnarna är bevarade.

Dessutom finns det detaljer kvar även från den gamla släktgården med anor från 1600-tal. Bland annat en dörr i den nedersta suterrängvåningen och en gammal grönlaserad kakelugn. Även gamla beslag och andra detaljer har återanvänts.

Och att det var så välbevarat var också det Ove föll för.

– Nästan allt var original och det finns nästan inte längre. Man river och slänger ut och gör om. Till och med nästan alla 1960-talshus har blivt förvanskade idag, konstaterar han.

Riksdagsmans som byggdes 1884 skulle spegla sin ägares höga ställning i samhället. Det var då väldigt modernt och stack ut mot de röda timmerhusen som annars fanns i byn.

Frrån baksidan ser man att huset även har en tredje suterrängvåning med dörrar ut i trädgården. Ett perfekt ställe för ett sommarkafé tycker Ove.

Den här gamla dörren med karm finns idag i källaren. Men en gång var den entrédörr till den 1600-talsgård som revs när Riksdagsmans byggdes.

Ove hade många planer för huset. I suterrängvåningen med utgång ut i trädgården tänkte han sig ett sommarkafé. Resten av huset planerade han att möblera upp med tidstypiska möbler och använda för museal verksamhet – för att visa upp huset och sina samlingar av gamla saker.

Men tiden räckte inte till och orken tog slut. Vandalisering, stölder och inbrott tärde på både krafterna och lusten. I stället har huset mest använts som förråd de senaste 30 åren.

De har funnits de som velat köpa det – men Ove har tackat nej.

– Det var någon som ville göra kontor av det, men det hade förstört huset.

Ska det säljas ska det enligt honom vara till någon annan som vill ta hand om och bevara det.

– Det är en fantastisk byggnad. Man kan bara tänka sig hur riksdagsmannen Göransson kände när han kom från Stockholm och med häst och vagn kom in på gårdsplanen och såg huset. Det måste ha varit en härlig känsla.

Träluckor skyddar fönstren i den nedersta suterrängvåningen. Men vandalisering, inbrott och stölder är ett ständigt problem.

När utsidan var upprustad hade Ove tänkt fortsätta med insidan. Han tog dit tidstypiska möbler och ett piano för att möblera och kunna öppna huset för visningar – men orken tog slut. Vid inbrott har också saker försvunnit eller slagits sönder.

Detalj från det äldsta urpsrungliga köket i huset där det gamla kaklet är bevarat.

De gamla elinstallationerna finns kvar. Med synliga utanpåliggande ledningar och isolatorer av porslin.

Ödehuset i Kungsgården. Vildrosor i trädgården.

Annons

Nya avsnitt av "Hemma hos"

Inspireras av planlösningar, inredning och färgval!

Annons