Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Bulgarien allt hetare

+
Läs senare

Bulgariens dragningskraft är större än någonsin. Vad är det som lockar? Stränderna längs svartahavskusten, de små byarna i bergen, eller storstaden Sofia?

Den bulgariska försommarvärmen har med full kraft brutit ut i het högsommar. Nu strömmar den in genom sovkupéns öppna fönster. Utanför rusar Bulgarien förbi. Åkrar, solrosor och roströda traktorer i vila. Bulgarien bortom svartahavskustens paraplydrinkar blandar och ger, frikostigt och osjälviskt. Från stilla kloster och undanstoppade bergsbyar till skidorter och modernt stadsliv.
- Sofia!
Sval, frisk luft strömmar in när konduktören slår upp kupédörren på vid gavel.
Ryggsäckarna packas med snabba, fumlande händer i ett sorl av obegripliga högtalarmeddelanden, vassa solstrålar och människors avsked av varandra.
Sofia möter vänligt, men kluvet. Stadens detaljer är som tagna ur barndomens Tintin-album; kyrkor och katedraler med dyrbara skatter, hästdragna hölass och tandlösa, läderbruna kvinnor som spår i sump, kort eller vad man än önskar. Bakom nästa krök krockar seriealbumsbilden med det moderna Sofia, en stad med samma mobiltelefoner och jeans som vi är vana vid hemma. En stad med jättelika shoppingtempel, exklusiva nattklubbar och internationella skräpmatskedjor.

I Bulgarien lever öst sida vid sida med väst, liksom det moderna lever sida vid sida med en tid som i Sverige sedan länge är borta.
Skillnaden mellan det moderna livet i storstaden och det på landsbygden är emellanåt avgrundsdjup. 80 procent av befolkning på landsbygden beräknas leva i fattigdom. Nästan fem procent av dem lever på mindre än tio kronor om dagen. Officiellt är arbetslösheten 16 procent, verklighetens tal långt högre. Men det finns även andra problem. Hatet mot zigenarna. Gång på gång blir vi varnade för dem.
- Passa er! Ni måste hela tiden vara uppmärksamma på era saker, annars tar de allt ifrån er! De lurar alla!
Damen i informationsdisken på stationen pratar som om hon predikade om världens stundande undergång. Runt fyra procent av Bulgariens 7,8 miljoner invånare är romer. På vissa platser har de blivit förvisade av bybor som inte vill ha dem som grannar. Tillfälliga lösningar har blivit permanenta kåkstäder. Kåkstäder som ingen vill veta av och som - till skillnad från många andra kåkstäder - sällan uppmärksammas av omvärlden.

I skuggan av en grönskande park vid St Alexander Nevski-katedralen, Bulgariens största katedral och ett av Sofias vackraste landmärken, dukar en loppmarknad upp ett dignande bord av smått och stort, värdelöst och värdefullt. Nyckelringsstora helgonfigurer ligger sida vid sida med kastruller, ädelstenar, levande marsvin och begagnade sovjetiska och bulgariska militärpersedlar. Bredvid högar av emaljmärken och rostanfrätta knivar ligger en gammal Leicakamera i bakelit och mässing. På undersidan ståtar den tyska örnen och bredvid den, årtalet 1943.
- Sprechen Sie Deutsch? frågar en säljare och ler ett gult leende.
Han vill sälja ett gammalt mynt med en örn som klamrar sig fast vid ett hakkors på ena sidan, på den andra tittar Hitlers föregångare, rikskanslern Hindenburg ut i ingenstans. Deutsches Reichh 1939.
Under de sex år som andra världskriget pågick lyckades Bulgarien med konststycket att vara i krig med samtliga stormakter. Under resans gång hann landet dessutom med att vara neutralt och allierat med Hitler.

Tar bussen mot den lilla bergsbyn Bansko i Pirinbergen. Nästan framme passerar vi en militärbas. Närmsta granne med militärbasen är ett område av ruckel. Där lever de ovälkomna. Zigenarna.
Själva Bansko öppnar sig i ett kullerstensbelagt torg, en nougatfärgad kyrka och några äldre kvinnor i hucklen på en bänk i eftermiddagssolen. Från ett fruktstånd säljs körsbär för fem kronor kilot.
Bansko, grundad på 900-talet, är en av Bulgariens vackraste och bäst bevarade byar. Mysiga pensionat och mehanas, tavernor, ombesörjer sommarvandrarnas magar och trötta ben. Vintertid bjuder de på after-ski med rivande mastika, Bulgariens motsvarighet till grannländernas ouzo och raki (anisbrännvin). Mellan stenhus med bastanta träfönsterluckor vaggar bulgariskt vardagsliv fram på knagglig kullersten.

Efter skrangliga busstimmar tar vi igen oss på den murriga baren med det 80-talsklingande namnet Club Acid. Runt små bord sitter kill- och tjejgäng och dricker öl, röker och skrattar. En teve skvalar MTV i ett hörn. Den halvtomma lokalen blir snart full av nya vänner. Bulgariska pengar grävs fram ur fickor och handväskor och blir till rabatterade drinkar och shots. När festen är slut har natten blivit sval morgon.
En ny dag har precis börjat för människorna bakom Banskos renoverade fasader. Och i skjulen utanför byn.

Tobias Larsson/Vagabond
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons