Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

En veranda i Skutskär bättre än stora världen

+
Läs senare
/
  • Glasverandan har blivit Maries favoritvrå i huset. Där är det skönt att bara sitta och läsa eller att spana ner mot ån. Foto: GUN WIGH

- Tänk att jag föredrar Skutskär framför London, säger hon på sitt typiskt humoristiska sätt.
Marie Wennergrund Persson har bott utomlands i många år. Men hon tycker att ingenting går upp emot svensk natur. Och den svenska synen på barn.

- När Felicias engelska fröken var bekymrad över att hon inte skötte läxorna tillräckligt bra höll jag på att svimma. Då var Felicia fem år.
Marie skrattar när hon berättar, men hon har också en allvarlig underton.
-Jag som är väldigt mycket för det fria och enkla. Det gick bara inte.

Efter ett sommarlov i Sverige för sex år sedan stannade familjen här. Våningen under Maries ateljé i Överboda hade blivit ledig. Även om huset var ett ruckel kunde hela familjen med maken Johan och barnen Felicia och Lukas få plats. I alla fall ett tag. Men "ett tag" blev längre och nu bor de i halva fastigheten och funderar dessutom på att ta över hela.
- Johan brukar skoja om att han ska bygga och inreda praktiskt i den andra halvan av huset, med snygga gardiner i fönstren. Jag vill gärna se själva fönstren.
Marie är inte rädd för att skoja om sig själv. Hon älskar husets personlighet och dess historia. Det är hon som har fixat det mesta och det har inte varit ett litet jobb. En del människor skakade på huvudena när de flyttade in. Fasaden var trasig, färgen hade flagnat, en yttervägg var helt oisolerad och i ena hallen var golvet gjort av trampad jord.
- Men pappa ska ha en eloge, säger Marie. Det var han som fick mig att tro på att jag skulle klara av det här.

Nu är det svårt att föreställa sig att huset har varit ruckligt. När man kliver in i glasverandan som vetter mot Dalälven omsluts man av en ljuvlig känsla. Milda vårstrålar når in överallt och lockar fram gröna små skott ur krukor med lökar, burkar med fruktkärnor och ett hemgjort miniväxthus av tavelramar.
- Växthuset är Felicias verk, berättar Marie, och lökarna hann jag inte få i jorden i höstas. Det här är min favoritplats att äta frukost och läsa tidningen på, men jag har märkt att Johan också har börjat sätta sig här så jag måste skynda mig hit på morgnarna.

När de flyttade in såg verandan annorlunda ut. Taket var vågrätt och väggarna var klädda med gul papp. Men Marie tog fram träet i både väggar och snedtak, tätade och isolerade och målade i vitt. Hon har passat på att prova olika tekniker och material i olika rum i huset. I köket är golvplankorna målade i en täckande grå färg.
- De andra klagade på att de fick stickor i fötterna, därför målade jag golvet här.
Hon ler igen. I andra rum är plankorna slipade och behandlade på olika sätt, med olja eller med lut. Hon har kommit på att hon föredrar lut som hon blandar med såpa. Med luten håller sig träet ljusare än med olja. Hon har också provat att måla med olika färger. Ibland med "riktig" byggvårdande linoljefärg och ibland "helt fel", som golvfärgen på köksluckorna. På andra ställen har hon dekormålat efter eget huvud och fått fram ett mönster med penseldragen. Hon gillar att måla och experimentera med färger. Från början köpte hon övervåningen för att ha den som ateljé.
Akvareller med träd och en färgstark oljemålning med citroner skvallrar om tiden på konstkurs.

Hon trivs i naturen och med spår av tiden omkring sig.
- Varenda pryl här hemma har en historia att berätta, säger Marie. Jag köper nästan aldrig nytt, jag vill återanvända och ta tillvara så mycket som möjligt. Det är tur att jag har Felicia. Det är hon som står för nytänkandet här hemma.
Ett av rummen skiljer sig från de övriga. Hos Felicia har det gamla blandats med lekfullt nytt och modernt. Väggarna är syrenlila, de gamla köksskåpluckorna ljusblå, fladdermusfåtöljen är zebrarandig och andra möbler går både i äppelgrönt och tomterött. I taket hänger en urläcker poppig lampa med glaskulor i blått.
- Lampan kommer från butiken Popcorn i Stockholm som har jättemycket roliga saker. Men det var bökigt att få hem den på tåget med all packning.

En gammal järnspis med kåpa finns kvar i Felicias rum. I den bakades det småkakor ända fram till 1990-talet. Då bodde en äldre dam på övervåningen, i ett rum och kök.
Längre tillbaka bodde det en familj per rum i huset. En granne har berättat att för länge sedan bodde en familj med 13 barn i bara Felicias rum. Hur 15 personer har fått plats att sova där är helt omöjligt att föreställa sig. Huset byggdes 1875 av Frans Tivell och från början bodde där åtta familjer. I Maries kök var det bagarstuga. En stor brödugn finns kvar i muren ovanför järnspisen, där gräddades brödet. Marie använder luckan som kryddskåp, men hon har tänkt att det vore spännande att baka där någon gång. På skåpen i köket står det gamla plåtburkar från Westins tobakshandel.
- Mammas moster Cecilia Wickström hade tobaksaffär i Gävle och jag fick många saker av henne. Tyvärr har en del blivit stulet, när vi flyttade till Tyskland hade vi inbrott i en container.

Marie med familj bodde i Frankfurt Business City i sex månader. Sedan flyttade de ut på landet till Feldtberg och blev kvar där i nästan i fem år. Där var det vacker natur och en fin trädgård. Det var värre med alla tjusiga bjudningar i svenskkolonin som också hörde till och Marie kände sig obekväm. Maken Johan är ekonom och fick ett bättre jobberbjudande i London. Där bestod trädgården mest av en hög mur med dånande trafik utanför och Marie började längta allt mer till Sverige.
-Det är lustigt, men barnen minns bara det bästa. De brukar säga åt mig att det inte alls var så hemskt som jag påstår. "Vi fick ju efterrätt varje dag. Puddingar och sånt," säger de.
Johan har släkten i Ockelbo och Marie har sin i Gävle. Många av deras vänner bor i Stockholm, och därför känns Överboda som en väldigt central plats på jorden. Första gången hon klev in i boningshuset när övervåningen var till salu blev hon förälskad i utsikten. En bit nedanför tomten rinner Dalälven mäktig.

Marie har vikarierat som lärare i Skutskär och har sökt en ny tjänst som naturlärare. Det mesta av inspirationen hämtar hon från sina barn och naturen.
- Jag har kommit på att naturen betyder mycket för mig. Det förstod jag inte förut, säger Marie.

Helen Granditsky
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons