Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Nålfilt, manchester och velour

/
  • Foto: ANDERS MYHRMAN Vårpromenad på gamla Brynäs. Vida gubbyxor med uppslag, naturligtvis i manchester, hemstickad tröja i grovt garn, poncho och barnvagn också i manchester, ja så såg det ut i mitten av 70-talet.

Hallen hade grön sammetstapet med medaljonger i guld. Vardagsrummets ena vägg var brunmålad. I sovrummet stod vår furusäng "Lådan" köpt på Möbelshop i Stockholm för dyra pengar.

Det var den första september 1973 som vi flyttade till Gävle och tvåan på Brynäs. Flytten från Stockholm hade varit strulig. Mitt i packandet försvann killen (sambo-begreppet var ännu inte uppfunnet) ner på stan i hopp om att få se vad som hände vid Norrmalmstorg. Det var avspärrat så han fick hålla sig till teven där Bosse Holmströms upphetsade rapporter varvades med professor Biörcks bulletiner om kungens hälsotillstånd.
Det var en vacker höst i Gävle. Lönnarna lyste röda och gula kring de gamla kåkarna på Brynäs och vid busshållplatsen i Hagaström dit vi åkte för att köpa tapeter plockade jag renfana.
"Gästgivars" hette tapeten, ett gammalt schablonmönster från Hälsingland som ingick i Duros satsning på nygamla tapeter. Det blev fint i det lilla köket och det blev klart i tid till bröllopet. För vi skulle gifta oss fast ingen annan vi kände gjorde så.

Vigseln i Gävle rådhus klarades av på två minuter och lagman Ståhl log farbroderligt mot oss. Brudgummen var fin i en mörkblå manchesterkostym med stora slag, köpt på rea för 90 kronor. Slipsen i grovt råsiden var desto dyrare men så var den bred också. Bruden hade hemsydd långkjol i blommig bomull med hårband i samma tyg, platåsandaler och - till sin mammas förfäran - en långärmad t-shirt. Rosor är billiga i september, buketten knöts i köket på Brynäs och brudgummen fick en vit krysantemum i knapphålet. Rådhusets framsida rustades så vi fick gå ut på baksidan i den regniga eftermiddagen. Gunilla Pontén-kappan i vinrött, lila och rosa köpt på Tempo (som sen blev Åhléns) kom med på brudfotot.
Vittnena, två barndomskamrater som inte kände varandra, gick också i bomull.
Gävles krogliv kände vi ännu inte till men vi blev rekommenderade att äta bröllopsmiddag på det Baltic som sen blev tingshus. Maten var god, tre små sandwich, coeur de filé provencale, vin, kaffe och avec. Och notan på under fyrahundra kronor kunde med gott samvete skickas till brudens far.
Att sen bruden blev uppbjuden av en och annan handelsresande hörde liksom till atmosfären.

Den hösten tog juntan över i Chile och på Gävles gator kunde man snart höra "El condor pasa" på små flöjter och stickade inkamössor och ponchos med lamadjur på blev mode.
Åren rullade på. Arbetet på Gefle Dagblad likaså, en tidning som fortfarande hade annonser på sin förstasida. På biograferna gick danska gladporrfilmer och Bondfilmer med den riktige James Bond. Vi blev hembjudna till vänner där vi åt grytor vid furubord under stora plåtlampor. Vi gjorde sangria på rödvin som inhandlats i papperspåsar på bolaget på Södra Fiskargatan där man fick stå i kö med Mårtsbo-Slim. Små boutiquer öppnade i Gävle där man kunde köpa sig en kjol sydd av mockalappar men till vardags var det mest utsvängda manchesterjeans som gällde. Och alla tjejer stickade ständigt.
På Gavlerinken mötte Brynäs Leksand och vi blev lokalpatrioter.

Första söndagen i april 1974 går jag över gården på Brynäs. Jag har en benvit flätstickad lång tröja med skärp. Den är min födelsedagspresent, ny för dagen. Det är nästan sommarvärme ute, alla köksfönster står öppna och från transistorradioapparaterna dånar gårdagskvällens vinnare "Waterloo" med Abba.
Två år senare, en majdag går flyttlasset till höghuset på Öster. Tre rum och kök med heltäckande mattor överallt. Den gröna i köket åker ut men de andra får vara kvar. Sjögrästapeter i vardagsrummet där soffgruppen står, syrrans avlagda från 60-talet som mamma klätt om i vinröd manchester åt oss, småblommig vinyl i köket och så småningom en barnvagn i blå manchester i hallen.
Polarn och Pyret har öppnat i Valbo. Jag köper små velouroveraller fast inte i brunt och orange trots att det är modernt. Barnet vägs och mäts hos syster Helvig på barnavårdscentralen och måste ligga på mage annars går det illa. Barnet växer och hamnar i "fel kanal" och får lättfil i nappflaskan.
En senapsgul trävilla blir nästa hem. Köket är lortgult i minst två nyanser, sovrummet storblommigt i lejongult, trappan mörkgrön och i badrummet lossar de senapsgula platstapeterna och allt borde göras om men till det finns varken ork, tid eller pengar. Vi måste hinna läsa om hur Emma dammsuger och hur Alfons Åberg spikar också.

På sjuttiotalets sista år blir köket blått och vitt strax innan det är dags att åka till BB igen. Sovrummet blir gul-och-vitrandig barnkammare. Det nya barnet ärver velouroverallerna och vagnen men får egna bestick med figurer ur svenska Sesam.
Gefle Dagblad har fått en riktig förstasida och på redaktionens lortiga nålfiltsmatta tultar en hel skock velourbarn omkring som små Smurfgubbar. Terriern Lara sover under husses skrivbord för ännu råder varken rök- eller djurförbud. Uråldriga bakelittelefoner överröstar knattrande teleprintrar och skrivmaskiner och det finns ännu tid för gemensamma pauser under de gröna plåtlamporna i det nyrenoverade fikarummet.
LOTTEN LÖFBLAD
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons