Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Nu har de äntligen flyttat in i sitt nya hus

+
Läs senare
/

Den 27 augusti för ett år sedan började det brinna i Mats Åstrand och Carina Löfgrens hus i Lingbo och alla ägodelar gick upp i rök. En månad senare, den 27 september flyttade de in i en barack på tomten och nu, ett år senare flyttar de in i sitt nya hus.

På utsidan likt det gamla, men på ­insidan helt förvandlat.

– Det är knappt så man tror det är sant, säger Mats och tittar mot nya huset och blinkar med ögonen. Som om han måste känna efter att han verkligen är vaken. Huset lyser i en mild smörgul kulör och ligger idylliskt med utsikt över vida ängar och sjön.

– Nu känns det bra igen, säger Carina och nickar. Det tar ju ett år att gå igenom en sorg och nu kan jag känna framtidstro igen. Man blir så skyddslös på något vis, som en snigel utan hus.

För ganska precis ett år sedan stod Mats och Carinas boningshus i lågor. En eftermiddag när de hade åkt hemifrån ringde plötsligt närmaste grannen Håkan och sa att det brann hos dem. Det hade blivit fel i ett elskåp och huset gick inte att rädda. På några minuter förvandlades hem och ägodelar till en förkolnad ruin.

Men ett år senare känns det hoppfullt igen. De har bott i en barack på gården och äntligen är det dags att flytta in i sitt nya hus. På utsidan med samma gammaldags charm som det förra. Men på insidan helt annorlunda, precis som de själva har bestämt.

– Det fantastiska är att planlösningen är nästan exakt som på vår första skiss, berättar Carina. Med de flesta rummen i markplan, högt till tak och många stora fönster mot sjön. I det gamla huset var fönstren små och inget låg mot sjön.

– Nu har vi 23 fönster och sex ytterdörrar, fortsätter Mats och ser nöjd ut. Och sovrummet i markplan. Branden har satt sina spår och det har blivit som en noja i mitt huvud att man måste kunna komma ut fort om det skulle hända igen.

Redan veckan efter branden kom Mats bror med ett gott råd. Han sa åt dem att sätta sig ner och börja rita på sitt drömhus. Mitt i allt elände blev skissandet något konstruktivt att ta tag i och en viktig del av processen.

På utsidan ville de återskapa känslan av sitt gamla hus. Därför har det nya samma höjd och kulör som det förra. Men det är mjukare i sin helhet, med en utstickande tvättstugedel och entrén placerad snett i vinkeln, som en välkomnande famn.

Hela helgen har deras vuxna barn hjälpt till med att bära möbler. När vi hälsar på några dagar innan står byggställningar kvar och det är en hel del kvar att göra. Det bullrar högt från maskiner och verktyg och byggarbetarna har bråttom.

– Så fort vi har kommit i ordning ska vi ha en stor fest för alla som har varit med.

Vi får en guidad tur i det nya fina huset och kommer in en rymlig hall med gott om plats för både gäster och möbler. En jugendlampa har de fyndat som blir perfekt till halltapeten med mönster i samma stil. Direkt åt vänster ligger tvättstugan och åt höger ligger i köket. Där flödar ljuset och inredningen är klassisk med vita luckor och liggande fasat kakel som också är vitt. Runt köksbordet kommer det att stå vita nyinköpta pinnstolar i modellen Lilla Åland.

– Visst är de fina! Säger Carina. Men det mesta av möblerna som vi har skaffat under sommaren är begagnade. Från auktioner, loppisar och Tradera. Det passar inte med bara nytt i en bondgård på landet. Vi ville också få in känslan av saker med en historia. Men samma sak som med personligt arvegods blir det aldrig med andras prylar.

Köksväggen har en stor öppning in till vardagsrummet och där lyfter sig taket mot himlen. Känslan är häftig, med fem meter i takhöjd och fönster ända upp. De har fått tag i en maffig mässingkrona som ska hänga där som ett smycke och från loftet en trappa upp har de en svindlande utsikt över ägorna. Vardagsrummet är på 50 kvadrat och ligger i hjärtat av huset. Framför de stora fönstren ska det stå en gustaviansk matgrupp som kommer från Dalarna och i den norra delen under loftet en TV-hörna med howardsoffa till antikt bord och bänk. Mitt i rummet reser sig en vit och ståtlig pjäs.

– Sörens pärla! Säger Mats och klappar på den vita murstocken. Visst är den vacker? Vi tittade på en monteringsfärdig skorsten först och ringde till Sören för att fråga om han kunde sätta upp den. Då fnös han bara och svarade att det skulle vara en murad spis. Det är härligt att se en yrkesman jobba och göra krusidullerna för hand.

Den här dagen ligger Sören i badrummet för att sätta det sista kaklet i ett fint rutmönster utanför bastun. Sovrummet intill är lummigt och grönt i en tapet som påminner om ett engelskt möbeltyg. Till den blir det spegelbyrå och linneskåp i björk som de köpt från en dam i Valbo. Bara sängen är ny.

De berättar med iver om hur de har tänkt. För tänka är något som de har hunnit göra det här året. Mats minns när han skulle ta loss några brädor från den gamla altanen som han ville använda igen.

– Plötsligt kom tankarna över mig, att ”herregud, allt detta jobb som vi har lagt ner under sju år som är helt bortkastat,” grubblade jag först. Men sen kom jag på något nytt, att jag borde ”känna glädje för det jag haft, istället för sorg över det jag hade förlorat.” En klyscha men den är bra.

– Det svåraste att förlora var alla personliga saker med minnen, säger Carina. Som barntavlorna som mamma hade målat och hembygdsdräkten som hon hade sytt, sånt går inte att ersätta med pengar.

Deras viktigaste minnen i dag är ljusglimtarna som dök upp ibland mitt i allt elände. Som när de stod där i chock framför sitt brinnande hus och en rökdykare kom ut med en byrålåda i famnen. En bild som har etsat sig fast, det kändes som om han kom med en skatt. Byrålådan innehöll ett smycke som Carina har köpt av Rosa Taikon och några av deras fotoalbum. En annan minnesbild är när grannen kommer över den första natten med en tandborste till Carina. En liten gest av omtanke som hade stor betydelse.

Även om katterna letade länge efter sitt gamla hus klarade sig alla djuren oskadda. Mats och Carina flyttade akut in i lillstugan utan el och avlopp men med nära till sina djur. En månad senare kom en barack inredd som en sommarstuga med både värme och vatten. Nu har de bott i den ett år och kunnat följa bygget på nära håll.

– Man inser inte vad trygghet betyder förrän något händer, säger Mats. En positiv sak är att många jag känner har sett över sina försäkringar och bytt ut sina gamla elskåp.

Carina har också tänkt mycket på att det finns många människor som lever ständigt på flykt, utan någonting. Sorgligt blev det också att hennes pappa nyligen gick bort och inte hann se dem flytta in.

När Mats och Carina träffades bodde båda i stan, men ingen av dem trivdes riktigt i lägenhet. När en bondgård blev till salu i grannbyn där Mats växte upp fanns det ingen tvekan. De köpte sitt drömställe 2004 och i dag står ett helt nytt hus på samma plats.

– Det har varit en njutning också, säger Mats, att se riktiga proffs bygga. Nu längtar jag efter att få ställa upp en fåtölj på loftet och sätta mig med ett glas prosecco, titta på utsikten och bara njuta.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons