Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Porslinsfabrikens gamla hus har fått nytt liv

/
  • Fastigheten byggdes som bostäder och kontor,
men byggdes om till utställningslokaler på 50-talet.
  • Södra porslinsfabriken byggdes ut flera gånger av bland andra arkitekt E.A. Hedin och fick det på bilden så karakteristiska utseendet med de stora brännugnarna. I dag är ugnarna rivna, men trävillan finns kvar och har blivit k-märkt.
  • Här står Kalle Bäcklin och Carlbaum på kontoret.
  • Pampiga kolonner utanför entrén.
  • Vackert värmeskåp på jobbet.
  • Unik kakelugni ovanlig stil.
  • Kungligt mönsteri guld och svart.
  • De fem kakelugnarna är k-märkta.
  • Gamla arkivet med tjocka väggar ochett välvt tak ser ut som ett kassavalv.
  • Vinden var mörk och instängd före renoveringen.Tommy
  • Kakelugn med jugendinspirerat mönster och en gammaldags tapet som matchar.– Jag tycker de har gjort det snyggt här, säger Peter Landblom som sitter i rummet.
  • Trappräcket i järn med fina linjer fanns redan i huset.
  • Håkan Fridström är både kreativ och optimist. Han stortrivs i nya lokalerna och företaget bara fortsätter att växa.
  • Tommy Ewertsson låter som Ernst i ”Sommartorpet” när han pratar om sina projekt. ”Man måste känna in ett hus annars kan det bli fel. Jag och snickaren har suttit åtskilliga timmar inne i ”Pottan” och bara funderat”, säger Tommy lyriskt.
  • En läcker ateljévåning blev det på den nyrenoverade vinden.

Annons

När Tommy Ewertsson sålde sin andel av läkemedelsföretaget Jemedic fick han utrymme att förverkliga sin dröm. Han hade längtat efter att få skapa och ville renovera ett gammalt hus.

– Jag behövde bara komma in i ”Pottan” så kände jag direkt att det här var ett ställe som jag ville ta hand om. Timret i väggarna var av gediget åtta-tumstimmer och det fanns tydliga spår av stadens historia. Ekonomiskt hade det varit mycket billigare att bygga nytt, men det handlar inte om det. Det finns en utmaning och en känsla i att ta tillvara som inte går att mäta i pengar.

Tommy ser nöjd ut. Han har lärt sig mycket under arbetets gång och han älskar att få jobba med händerna. Även om han hyr in professionella hantverkare vill han delta praktiskt själv, han har både spikat, målat och lagt golv. Men det är inte bara att hugga i.

– Det är skitviktigt när man renoverar att inte ha bråttom, säger Tommy. Man måste känna in ett hus annars kan det bli fel som inte går att göra om. Jag och snickaren Mattias Eriksson har suttit åtskilliga timmar inne i Pottan och bara funderat. Det är dyrt, men mycket tillfredsställande. Dessutom kom Etteplan tidigt in i bilden och det var bra för då kunde vi anpassa oss efter deras behov.

Håkan Fridström hade redan bestämt att han behövde nya lokaler. Etteplan höll till i 59:an men där behövde engelska skolan växa, samtidigt som Håkan också hade tänkt expandera. En dag på väg från jobbet fick han syn på en banderoll. Bara ett stenkast från kontoret låg en hel villa som sökte ny hyresgäst. Gefle Porslins rivningshotade träkåk på Söder skulle renoveras och Håkan ringde för att få en visning.

– Om jag ska vara ärlig såg det för bedrövlig ut, minns han och ler. Färgen hängde i flagor, väggarna var trasiga och kakelugnarna var svarta av sot. På övervåningen hade någon dessutom målat med rosa och babyblått. Men jag är ju tekniskt kunnig och såg hur bra det skulle kunna bli. Ett helt eget hus med gedigen stomme och den bästa reklamplatsen vid en rondell. Om jag bara fick löftet att kunna expandera på vinden vid behov, ville jag gärna hyra.

Håkan fick löftet och två år senare är han i stort behov av vinden. Finanskrisen till trots. När Etteplan flyttade in var de 17 anställda, i dag har Etteplan 49 anställda på Gävlekontoret. Så sent som i somras var det nyanställningar och vinden har precis blivit färdig.

– Visst är det fint här uppe, säger Håkan och ser riktigt stolt ut.

– Här skulle man nästan vilja bo.

Den ruffiga vinden har förvandlats till en läcker ateljévåning med vita väggar, snedtak, mycket ljusinsläpp och vida ytor. Mot varje gavel finns ett rum med en fantastisk kakelugn i varje. De står där som dyrbara smycken och bryter av mot allt det nya. Den ena har slingriga mönster helt i vitt, som en romantisk broderad spets och på den andra är kaklet kungligt målat i guld och svart. I mittenrummet finns en nivåskillnad i golvet och där har Håkan kommit på att lägga en slinga med ljusspotar så att ingen ska missa steget och snubbla. För att få in naturligt ljus i mittenrummen har tre nya takfönster satts in. Både fasad och kakelugnar är k-märkta, men för att få vinden funktionell godkändes ett tillfälligt bygglov för takfönstren. Från början var fastigheten både bostäder och kontor och det bodde folk på vinden.

– De hittade en del saker när de renoverade, som gamla brev och en bibel inmurad i väggen, berättar Håkan. Och det är tillbakalagt alltihop, ler han.

På mellanvåningen står en kakelugn som är unik. Den påminner om en öppen spis men har rökkanaler precis som en kakelugn. Kaklet skiftar från grönt till gult runt knackade järnluckor med välvd överkant. Den tillverkades på prov som enda exemplaret. Trappräcket i järn med fina linjer fanns redan i huset och de sneda väggarna med glaspartier påminner om de supermoderna utställningslokalerna som byggdes på 50-talet. I markplan finns det två kakelugnar till. Den ena har ett vackert jugendinspirerat mönster och en fiffig lucka med hyllplan som ett värmeskåp. Där kunde man ställa matlådan eller kanske torka sina blöta vantar. Rummet är tapetserat med en randig, gammaldags tapet i nyproduktion som matchar sin kakelugn.

– Jag tycker de har gjort det snyggt här, säger Peter Landblom som sitter i rummet.

– De har lyckats med allt, både färg och form. Jag vet hur det såg ut innan renoveringen, för jag köpte en säng här när det var möbelaffär.

Ett annat skönt minne från förr är det brandsäkra arkivet. Med tjocka väggar och ett välvt tak ser det ut som ett kassavalv. Det fungerar i dag som en högtidlig entré in till Mats Holmbergs kontor. Fastighetens exteriöra entré är inte heller fy skam, med pampiga kolonner på trappan utanför dörren. Fasadfärgen i gröna nyanser är framskrapad av konservator Per Mattsson och kulturmiljövårdare Klara Wirdby har varit konsult och bistått med goda råd.

Håkans rum är ljust och rymligt med utsikt mot en runsten. Han är intresserad av formgivning och har deltagit aktivt i att inreda lokalerna. I sitt eget rum har han lekt med det vita och brutit vitt i olika toner på väggarna. Han är både kreativ och optimist.

– Man kan aldrig vara säker på framtiden, säger Håkan. Men jag är av den gamla sorten och tycker att man ska vara uthållig. Till slut vänder det alltid och det har det ju gjort nu!

Annons
Annons
Annons