Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skomakarens unika 30-talshus

/

Egentligen var det bara skomakarens verkstad som Oskar Källberg skulle dokumentera.

Annons

Spännande i sig med gamla maskiner, verktyg och ”provfötter” av trä i alla de storlekar. Många kände till skomakaren Nisse Hållinder i Hille som hade stans lägsta priser. Men det var inte alla som fick bli hans kunder. Han ville helst bara laga åt folket i byn och det var många som fick vända i ogjort ärende.

Oskar blev lika förtjust i den gamla verkstaden som i historierna om den säregne skomakaren. Men han blev också nyfiken på själva boningshuset. Skomakaren hade gått bort och huset var till försäljning. Oskar anmälde sig till en visning och blev lika överraskad som förälskad. Han klev rakt in i en svunnen tid. I ett 30-talshus där det mesta såg ut som när huset byggdes.

Han kunde se hur skomakaren hade levt ett sparsamt liv och inte slösat i onödan. Få saker var utbytta eller ens särskilt slitna. Inga fläckar eller skavda märken på väggarna. Han hade varit rädd om huset som hans far hade byggt med relativt små medel men ändå modernt för sin tid.

Det finns tydliga spår av både tjugotalsklassicismen som var vanlig från 1910 till 1930-talet och funktionalismen som kom på 20-talet och blev stor med sitt formspråk om enkelhet och funktion.

Oskar har sett många hus. Men aldrig något så orört och bevarat som detta.

Redan från utsidan kan man känna husets milda harmoni. Panelen är gulvit med mjukt gröna fönsterbågar och vindskivorna runt taket är lutade direkt mot ytterväggen. En ovanlig konstruktion på våra breddgrader, här brukar husen byggas med utskjutande taksprång.

Innanför verandan finns en liten kallfarstu, som en fiffig sluss innan man kommer in i värmen. Den har dörrar med dekorativa speglar på sidan mot farstun och släta ytor på den andra sidan in mot bostaden, som blir mer praktiskt och inte samlar smuts.

Köket har husets enda blombräda och två fasta skafferier. Den emaljerade vedspisen från Husqvarna med kran för varmvatten är köpt på Jacob Wennbergs på 30-talet och broschyren finns kvar. Så småningom har vedspisen fått sällskap av en elspis av märket Håkanssons Åmål. Kanske från 50-talet och den spis där skomakaren fortfarande lagade sin mat år 2011.

Diskhon intill är låg och har vattenskopan hängandes ovanför. På väggarna sitter runda svarta lysknapparna i original. De som har blivit populära igen.

Klädhängarna i hallen är sköna som konstverk, med en ljuvlig form på själva kroken och svartmålade knoppar av trä. Färgsättningen är mjukt nougatliknande med fina räcken till trappan. Där uppe gapar vi storögt igen. I sovrummet ligger en fantastisk linoleummatta som ser ut som ett mustigt möbeltyg. I bruna nyanser och med olika mönster lagda som i lappteknik. Sängen med brunblommigt överkast med volang passar precis in mellan de två fasta vindsförråden. I ett hörn av rummet sitter ett litet tvättfat, att skölja av sig i eller kanske dricka vatten utan att behöva gå ner. I det stora rummet på övervåningen står en glänsande radiogrammofon av märket Telefunken. I det prydliga skivfodralet med stenkakor hittar vi många spännande titlar som ”Tangokavaljeren” med Anders Börje och ”Drömmar av silver, drömmar av guld” med Bertil Boo. Vi hoppas att skivorna har varit flitigt spelade en gång i tiden.

Längst ner i källaren hänger skomakarens handskrivna skylt kvar med orden ”Kommer strax”. De fina låsvreden från förr är som mekaniska små maskiner. I stenkaret står en tvättbräda och mellan tvättlinorna med klädnypor i taken är elledningarna synligt dragna. På en hylla står en rad med syltburkar kvar som inte skomakaren hann äta upp. På etiketterna läser vi körsbär från 1968 och svarta vinbär från 1971.

Det är med blandade känslor vi lämnar hans hus. Det var fint att se hur varsam han har varit. Oskar sörjer att han inte kan köpa huset själv. En dröm för den som är intresserad av byggnadsvård och historia.

– Det finns inget skydd för hus från den här tiden och det är sorgligt, säger Oskar. Om 50 år kommer vi inte att förstå hur vi kunde låta allting rivas och bli förstört. Det är en förändring på gång, men den har bara börjat och mycket kommer att vara för sent.

Han vet i alla fall precis hur han skulle ha gjort själv. Och vad han inte skulle göra.

– Jag skulle inte riva några väggar eller ta bort fasta snickerier utan behålla planlösningen som den är. Naturligtvis modernisera, fräscha upp och byta till nya linoleummattor med gammalt mönster. Badrummet skulle jag bygga i källaren. En toalett i markplan räcker ju där.

Han skulle önska att fler som tar över gamla hus vore intresserade av byggnadsvård.

– Det finns gratis rådgivning på Länsmuseet, upplyser Oskar. Där kan man få tips om hur man kan göra och vilka byggfirmor som har rätt kunskap. Kanske jag måste kontakta de nya ägarna till skomakarens hus. Jag är otroligt nyfiken på hur de tänker göra.

Det finns inget skydd för hus från den här tiden och det är sorgligt

Annons
Annons
Annons