Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svällande former, ljuva dofter och mättade färger

/
  • Foto:SCANPIX Nickande solrosor blickar under lugg, skriver Lars Krantz i dagens trädgårdskrönika.

HEMMA / TrädgårdDu sensuella och förförande sensommar! Nickande solrosor blickar under lugg. Som ett tecken på att vi passerat trädgårdssommarens högsta krön. Vägen hit var lika krävande som uppförsbacken man som grabb besteg med knarrande hoj och blodsmak i mun. Bara några tramp till och så den stora belöningen, utförslöpan.

Annons
Det är där i vi befinner oss nu. I sensommarens långa nedförsbacke där jag fullt ut kan njuta vad trädgården och jag lyckats åstadkomma tillsammans.
I raderna mognar rotfrukterna och i rabatterna får vi vänta ännu en tid på höstastrarnas sena entré.
Och det bästa av allt. Det är för sent för nya blomsterprojekt. Sådder och plantor får vackert vänta.
Med de ogräs som trots min skarpa hacka fortfarande vågar sig upp sluter jag nu fred och ger en plats i sensommarens sol. Åtminstone då det gäller fröogräsen som inte kommer att ställa till några problem med årstidens sviktande livskrafter.

Varje sommar har en förälskelse och jag vänslas dagligen med gråmalvan. Lavatera Barnsley är hennes vetenskapliga namn. Petar lite extra i krukan, en skvätt vatten ur kannan innan jag doppar näsan i blomkalken och smeker de lite ludna bladen.
En kollega presenterade oss för varandra i höstas. En stor planta stod som en ljus uppenbarelse i hans vissnande trädgård. Visst hade vi mötts förut, gråmalvan och jag, men det var först nu som passionen slog till på allvar.
På långa och ranka skott som rörde sig behagligt i vinden satt blommorna på lagom avstånd mellan grågröna blad. Ljust rosa i färgen som nyutslagna för att efter några dagar blekas till ett vitt leende. Ett milt och enkelt väsen som jag bar med mig hem.
Jag fick veta att hon inte skulle klara vintern utomhus så det blev att sällskapa med fuchsiorna.
Med hjälp av sticklingar har kärleken ynglat av sig till många småplantor av gråmalvan.

Det är förresten många plantor som enkelt kan förökas och bli till fler nu under sensommaren. Topparna från perenner, örter och kryddor skärs av med en vass kniv. Den 5-10 cm långa sticklingen bladas av förutom något eller några blad i toppen. I en kruka med sandig jord sticks skottet ned så att bara en tredjedel är ovanför ytan. Med en plastpåse eller liknande över underlättas livet för de rotlösa innan nya rötter har hunnit att utvecklas. Är det bara fuktigt och någorlunda varmt ska allt gå bra och till våren kan de små plantorna sättas ut i trädgården. Eller varför inte sätta dem i varsin kruka och ge bort dem som en gåva från den egna plantskolan.

September är också månaden då de "gamle" i perennarabatten ska få nytt liv. Ingenting varar ju för evigt och är man perenn börjar ålderdomen bli kännbar redan vid fem års ålder. Det är som om de drunknar i sin egen famn och behöver ny livsluft. Därför grävs nu femåringarna upp, klipps ned och rotklumpen delas med en vass spade. Delarna planteras sedan ut fulla med ny iver att växa sig stora. När jorden nu ändå ligger naken missar man inte tillfället att grepa ner lite uppfriskande kompost. Pionerna och Moses brinnande buske slipper den omilda men föryngrande behandling. De mår så bra ändå.
Sensommar- och höstblommande växter delas jag förstås hellre på våren.
Passar också på att ta itu med den där skuggiga platsen under lönnarna. Bra med något som lyser upp tänker jag och snart står plantorna i den nyuppgrävda rabatten. Där står nu skuggtåliga växter som storrams, Polygonatum multiflorum, höstanemonen, Anemone japonica, vita fingerborgsblommor, Digitalis, silverax, Cimicifuga cordifolia med jättedaggkåpan, Alchemilla mollis som en vällande kant i förgrunden.
Några spadtag, några plantor och en dyster plats blir befolkad och intressant.
Så låt oss med spadtag och plantor odla en mildare, skönare och framförallt godare värld. Lycka till !

LARS KRANTZ
Annons
Annons
Annons