Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Svennes hemliga rum

/
  • Foto: GUN WIGH Miller i Gävle? Henry Miller skrev inte bara böcker, han var konstnär också. Enligt affischen skulle han ställa ut akvareller i Gamla Gefle på 60-talet, men Sven Pettersson misstänker att allt blev sålt redan i Uppsala.

Det är lite som att kliva in i en annan värld. Svennes hemliga rum, som inte alls är hemligt bara nytt, strålar av uttänkta former, levande träslag och riktiga färger. Där inne stöter man ihop med trendmedvetna tonårstjejer lika mycket som kvalitetssökande vuxna.- Den där lampan vill jag ha, säger tonårstjejen längtansfullt. Den lyser så himla fint av den orange skärmen.

Hon njuter av prylarna. Känner på en orange ryamatta och smeker en knallgul plastskärm. Hon håller på att göra om i sitt rum och vill få det personligt. Människor som kommer in i rummet reagerar spontant. Känner igen sig någonstans och blir glada. Det är modernt fast det är gammalt. Det mesta kommer från 50-, 60- och 70-talet, så trendigt som det bara kan bli.
- Det var Camilla, min sambo, som ville göra det här, säger Svenne. Hon är intresserad av form och design och hon tyckte att jag skulle börja med sådant.
Skylten är också uppstudsig. En knallorange parabol med texten modernt, hängandes på den gamla faluröda träfasaden. Förra hösten öppnade Svenne sitt moderna rum, inne i Antikhallen på Snus-majas tomt i Gamla Gefle.
- Man kan nog säga att det har gått bra, funderar Svenne. Men av 100 kunder kommer 90 från Stockholm. Så är det. Det kom två tjejer hit och köpte alla mina lampor. De hade egen butik på Söder i Stockholm med bara sådant här. Där är det många som slutat med det riktigt antika.

Det är med blandade känslor som Svenne inrett sitt nya rum. Han har varit antikhandlare i 17 år och det har blivit en livsstil.
- Man blir inte fet, fortsätter Svenne och skrattar. Då skulle jag inte köra omkring i en skrotbil som jag fått av en snäll granne. Men det är roligt. Man bär alltid på den där känslan att man kanske kommer att hitta ett verkligt fynd. Och det är roligast med riktigt gamla saker.
Svenne håller fram en ljusstake i mässing. Han väger den i handen och beundrar med blicken.
- Den kan vara från 1600-talet, men jag säger 1710 till kunderna. Det går alltid att diskutera. Visst är den fin?
Vissa gamla saker är svåra att sälja. Svenne håller fram en låda i bleckplåt med långt handtag.
En kaffeböns-rostare får vi veta.
- Vem vill ha en sån? säger han. Men tanten som ägt den kan prata hur länge som helst om den här. Och jag kan ju inte säga att den där är ingen intresserad av. Sedan kan hon ha en fladdermusfåtölj som står där i ett hörn, som hon nästan skäms för men som jag gärna får ta med mig.
För tillfället finns där ingen fladdermusfåtölj. Men en kantig svart snurrfåtölj i skinn och en galonklädd stringpall. En telefonhylla också i stringstil med en svart söm runt skivan. Ett tebord i teak, med svart och fällbar skiva. Knallfärgade lampor i plast, plåt och glas. En ursnygg jena-tekanna. Kohudsmattor och ryamattor.
- Tänk hur det var, utbrister Svenne. När jag var liten satt alla och knöt ryamattor, till och med gubbarna! Men en fin ryamatta kan man nästan hellre ha på väggen.

Bland väl utvalda prylar kan man också hitta Carmen curlers, de revolutionerande eluppvärmda hårrullarna som alla tjejer ville ha på 70-talet. Och hederliga 60-talshårrullar förstås, i rosa och ljusblå plast med en pinne.
- Det var konstigt med hårrullarna.
Svenne fortsätter bli nostalgisk.
- När man gick ner på stan på lördagseftermiddagarna på 60-talet, stod tjejerna där och hängde. De kunde fråga så här: "vad händer i kväll då?" och då stod de med rullarna kvar i håret!
Han ler med hela ansiktet, fascinerad över minnet. Svenne var målare innan han fann sin grej. Gamla saker har han alltid tyckt om, och var själv kund hos damen som ägde Antikhallen före honom. När hon skulle sälja frågade hon Svenne om han ville ta över och det ville han. Kunskap om tingen har han samlat på sig med åren. Han har flera stamkunder som litar på Svenne och uppskattar hans utvalda sortiment. Han tycker själv att ett hem ska vara personligt. Inte lika som alla andras.
- Det känns som om många unga köper möbler, som de tänker byta ut. Men min uppfattning är att ett bra skåp ska följa med genom livet.

Han tycker att det är sorgligt att gävleborna är rädda för att våga ha sin egen stil. Att de inreder lika som alla andra. Själv har han bara servetter och ljus från Ikea.
- Men jag förstår folk också. De har inte tid att leta. Låt Ikea fixa det så slipper de tänka själva.
Svenne är ganska bestämd i sin uppfattning om att möbler har själ.
- Absolut är det så. Man kan inte möblera upp ett hem med sådant som ungarna gör i Asien, det blir aldrig trivsamt.
Det är mycket svenskt och europeiskt bland det formgivna från 50- och 60-talet. Svenne tror att intresset är början på en trend som kommer att hålla i sig.
- Det är så snygga saker. Och de är inte pråliga, för sånt som är pråligt tröttnar man på.
Efterfrågan har ökat men de medvetna kunderna finns lite längre söderut. Svenne visar ett vackert Hans Wägner-bord som någon precis har köpt.
- Jag hade redan lovat bort bordet för 15 000, då erbjöds jag 45 000 kronor från Danmark. Men lovat är lovat.
HELEN GRANDITSKY
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons