Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Tillbaka till 70-talet

+
Läs senare
/

De senaste åren har det svept en byggboom över landet och många river ur allt det gamla för att sätta in nytt. Vi fann en villa från 70-talet där det mesta av inredningen var kvar i original.

När jag fick se 70-talsvillan som var till salu blev jag nyfiken. Både uppväxt på Sätra och alltid förtjust i 70-talsstil var det en varm känsla som spred sig i kroppen. Det är inte ofta man ser så här orörda hus. Med samma stil som många hade när jag var ung. Samma barkök, samma gröna spisfläkt, samma gillestuga och samma blommiga tapeter som man blir glad av.

Det var med nöje jag åkte på en visning. När jag klev in genom dörren var det som att komma på besök i min ungdoms 70-tal. På den tiden när ingenting var vitt och hela världen såg ut som ett sagoland med gröna äpplen, blå elefanter och hela fält av solrosor i gult och orange. Jag tapetserade om i flickrummet själv och väggarna blev som en blomrabatt. Jag tänkte på dem när jag gick runt i 70-talsvillan. Min familj bodde inte i villa men jag hade många kompisar som gjorde det. Hemma hos dem såg köken ut precis som det här. Med skåpluckor i fina träslag, trendiga barkök som på restaurang och färgat kakel ovanför bänken. De hade mönstrade heltäckningsmattor i sina sovrum och mysiga gillestugor där vi fick plats många samtidigt och kunde spela LP-skivor utan att störa de vuxna.

Även om jag inte bodde i villa flyttade vi till ett hyresradhus med egen altan och färgade knoppar på köksluckorna. Jag tyckte att knopparna var lyxiga, de blänkte som ädelstenar när ljuset föll på. Det gjorde inte så mycket att de bara var av plast. På 70-talet var det fint att ha saker av plast också. Det fanns både popiga möbler, moderna smycken och massor med plastprylar i glada färger. Vi snickrade egna stereobänkar av spånplattor och målade dem i vinrött eller grönt. Tack vare spånplattorna och plasten hade alla råd att göra fint. Luckorna i vårt radhuskök var också av spånskivor, men modigt färgsatta i gult och grannen hade gröna. Vi skaffade köksmöbler i furu och en trendig soffgrupp bestående av både tresits-, tvåsitssoffa och en fåtölj med bruna och orange blommor på. I källaren fick vi upp en fototapet med en skog, lika trendig i dag som den var då.

Jag tycker att man ska vara rädd om sitt hus och klappa om det någon gång ibland. Nu för tiden bor jag i ett 40-talshus och där känns det bra med 40-tal. Varje hus har sin egen identitet och det är det som ger ett hus sin själ. Fast lite orange vill jag nog alltid att ha.

 

Magnus Sjöberg ser gamla hus med originalinredningen kvar lite då och då i sitt jobb. Han är mäklare på Svensk Fastighetsförmedling och berättar att särskilt när äldre människor har bott i samma hus sedan det var nytt brukar de ha kvar den gamla inredningen. Inte som nu för tiden när de flesta har bråttom att köpa nytt. Lite sorgligt tycker han att det är när fin inredning med utmärkt kvalitet bara kastas på sopstationen.

Och konstigare ändå är det att många som köper nyrenoverade hus till högre priser också gör om.

Magnus tycker att 70-talsvillan har många kvaliteter. Han pekar på de genuina träluckorna i köket och på bardelen som skjuter ut från väggen. Han gillar också det fina ljusinsläppet i vardagsrummet av glasbetongblock i ett mönster. Som ett konstverk i väggen. Den öppna planlösningen med stora fönster mot baksidan är hur modern som helst. Det finns två öppna spisar, en utomhus på altanen där trätrallen ligger som ett lapptäcke. Den andra finns i gillestugan med tegelvägg och en mönstrad heltäckningsmatta. I duschrummet utanför bastun sitter en 70-talstapet med blommor och blad i klara blå och gröna färger. ”Den brukar folk reagera positivt på och bli glada bara av att se.” Källarvåningen är större än markplan med många rum och fönster åt alla håll. Mäklaren har nog rätt när han säger att det är mycket hus för pengarna.

 

”Hur många orörda 60- och 70-talshus kan det finnas kvar?” undrar Anna Lindgren. Hon är antikvarie på Länsmuseet Gävleborg och tycker att huset i Pingeltorp är intressant eftersom det mesta av inredningen fortfarande är i original.

Anna berättar att hela Sätra i sig är arkitektoniskt intressant. Välplanerat med hänsyn till naturen och har dessutom en hel del offentlig konst. Från början kallades Sätra ”Den vita staden” vilket säger en del om vad som var tanken med planeringen.

Villan i Pingeltorp beskriver Anna som tidstypisk för 70-talet med vit tegelfasad och platt tak. Den tidens köksö, en bardel med utskjutande bänk och överskåp i köket, är också väldigt typisk. Mycket få förändringar verkar vara gjorda sedan huset byggdes, både vävtapeter och heltäckningsmattor finns kvar. Huset berättar därför en hel del om sin tid och vad som gällde då som till exempel gillestuga, hobbyrum och mörka tapeter med struktur.

Huset har en fin planlösning med flera funktioner på samma våningsplan. Det är öppet med mycket ljusinsläpp genom stora fönster. Bra förvaring finns det också med garderober längs hela väggar i sovrummen. Källarvåningen har generösa ytor med både bastu, pentry, matkällare och en stor klädkammare.

Några detaljer som Anna vill peka på är mötet mellan det vita teglet och mörkbrunt trä. Den öppna spisen vid uteplatsen på baksidan. De stora fönstren med utblickar mot naturen. Spaljé och trappräcke av träribbor i hallen. Både väv- och sjögrästapeter, blommig tapet i duschrummet och betongglas. Tegelvägg och öppen spis i gillestugan. Kökets gröna glasknoppar, den mönstrade fondtapeten, det gröna kaklet och korkmattan på golvet. ”Med dagens trender kanske det snart blir ett helt nytt kök här?” säger Anna. ”Och den anspråkslösa stenmuren vid tomtgränsen utanför är också mycket fin.”

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons