Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulla väver bubblans nya kläder

/

Ullas Forsbergs skicklighet i vävstolen har gett henne ett annorlunda uppdrag.

Annons

Hon håller på att ta fram en reproduktion av en bilklädsel till en Volkswagen, så kallad ”bubbla” från 1953. En knivigare uppgift än hon trodde först.

Hon ser mönster överallt och har gjort en matta inspirerad av en bankomat.

– Det kan bli jobbigt också, säger Ulla Forsberg och ler. Att bara se mönster i allting.

På golvet hemma hos Ulla ligger en bedårande fotvärmare i lurvig flossa-teknik. Inspirerad av ett hjortronblad sett under lupp. En öppning mellan två rum pryds av en dubbelväv med ett mönster hon såg i nerverna i samma hjortronblad. Ett avancerat hantverk som krävde 48 mönsterskaft.

Nu har Ullas skicklighet i vävstolen gett henne ett annorlunda uppdrag. Hon är i full färd med att ta fram en textil till en mycket speciell bilklädsel. En reproduktion av en originalklädsel till en Volkswagen från 1953, även känd som ”bubbla”.

– Det är en process som pågår, säger hon blygsamt. Det har varit svårt att hitta garn som stämmer för det görs inte samma garner i dag. Jag har tagit fram ett prov som blev ganska nära, men nu har jag hittat ett annat. Ett finare garn i ull-mohair som är ännu närmare i både färg och tjocklek.

Åtskilliga timmar har hon suttit och pillat i trådarna i det gamla biltyget. Det påminner om ett fiskbensmönster, men det heter cord och har en komplicerad bindning. Hon måste ha 20 trampor och 16 skaft i vävstolen för att få det rätt, till en vanlig trasmatta i tuskaft behövs det bara fyra skaft och två trampor.

Uppdraget fick hon genom sin lärare på yrkesvävarutbildningen. Ägaren till en gammal Volkswagen ville ha hjälp och Ullas lärare visste att hon hade kunskaperna. Bilägaren hade läst om ett annat renoveringsprojekt där en hemslöjdskonsulent hade tagit fram en kopia av en gammal bussklädsel och nu fick Ulla frågan. Hon tyckte att det lät spännande och ville gärna försöka. Det visade sig dock vara mer komplicerat än hon hade trott.

– Ett tag var jag nära att ge upp. Men då frågade jag om jag fick repa upp tygprovet. Det var okej och inte förrän jag började dra ut trådarna gick det att lösa uppgiften. Du ska veta att det tog emot i ett gammalt textilantikvariehjärta att repa upp ett originaltyg.

Ulla har jobbat på Länsmuseet Gävleborg i cirka fem år. Hon var med när de tog emot den stora textilsamlingen från Högbo och gjorde i ordning utställningen ”Smaken och Kapitalet” om Hedvig Ulfsparre. Runt ingången sitter ett hönsnät med mönster från en gammal pinnspets som Ulla har broderat.

– Det är mitt avtryck på Länsmuseet, ler hon. Men Hedvig Ulfsparre var en spännande kvinna. Jag tänkte på henne när vi gjorde utställningen, att jag ville göra henne nöjd. Om hon hade kunnat se den i dag tror jag att hon hade varit väldigt nöjd.

Just nu har Ulla två stora projekt på gång som drivs av landstinget genom Länskultur Gävleborg. I november ska hon ställa ut tillsammans med elva hantverkare och grafiker under rubriken ”Tolv Format”. Samtidigt jobbar hon med en beställning av textilier till offentliga miljöer. Till utställningen som är i Hudiksvall har hon inspirerats av former som hon har hittat i gamla föremål. Hon har utgått från mönstret i den gamla pinnspetsen på ett hänglakan och från de mjuka linjerna hon såg i ett ryggstöd på en allmogestol. Gjort egna tolkningar och skapat högst moderna mattor. I uppdraget till offentliga miljöer har hon lekt med rutmönster på olika sätt. Där är behovet av textilier som även fungerar ljuddämpande stort.

Ulla började väva redan när hon var liten. Hon var ofta hos sin mormor i Forsbacka och minns när hon satt på balkongen och sydde ihop mattrasor på en trampsymaskin. Ulla fick klippa korta trasor medan mormor klippte långa.

Så småningom fick hon en egen barnvävstol, hon tyckte mycket om slöjden i skolan och började sy egna kläder i tolvårsåldern. Föräldrarna hade en handelsträdgård och Ulla tyckte också om att skapa med blommor. Efter gymnasiet läste hon till florist, jobbade länge som det och gick samtidigt en del textilkurser på fritiden.

Efter många år i den väldoftande växt-branschen började hon få allergiska känningar. Hon sökte till Västerbergs folkhögskola och kände att hon hade kvar en stor lust till det textila konsthantverket.

Hon fortsatte med textilvetenskap i Uppsala och fick en praktikplats på länsmuseet där hon fortsatte som projektanställd. Det var under Vävdagarna i Forsa som hon träffade Kerstin Lovallius. Kerstin kom från Yrkesvävarutbildningen i Upplands Väsby och Ulla fick något nytt att tänka på.

– Jag kände att jag ville passa på och testa mitt textila intresse på allvar. Yrkesvävarutbildningen var en gedigen utbildning med inriktning på eget företagande.

Stärkt av utbildningen bestämde hon sig för att hon skulle öppna eget. I våras startade hon firman och hon har redan fått en del uppdrag.

Vävstolen kräver sin plats och verkstaden har hon hemma, men hon har också ett eget skyltfönster på gång. Nybo Loft i Valbo ska öppna för olika hantverkare. Där tänker Ulla hyra en plats och visa sina produkter. Mattor, kuddar, väskor och kanske plädar.

– Smycken funderar jag också på. Jag har idéerna i huvudet men jag har inte hunnit göra dem än. Det är jätteroligt att väva! säger hon plötsligt som om hon precis kom på det själv.

Annons
Annons
Annons