Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vårsalong med kuddkrig och fula gubbar

/

Annons

Äntligen ska Charlotta Cederlöf ställa ut. Redan när hon gick på Konstlinjen 1988 började hon att göra kuddar. Men i somras fick hon en alldeles ny idé. Hon såg ett program om vapendesign och insåg hur snygga vapen är rent formmässigt. Hon började brodera AK 47:or och handgranater och nu ligger hon hemma i TV-soffan på kvällarna. Med katten Kurt i knät och broderar framför engelska deckare.

– Så här ligger jag när jag broderar, berättar Charlotta ivrigt och klättrar upp längst ut på kanten av en bänk inne på galleriet så att hela bänken vickar till och de fina keramikkaramellerna på golvet håller på att stryka med.

– Det här är mycket lättare hemma, skrattar hon och fortsätter klättra.

Till slut ligger hon där på bänken och kämpar i en fruktansvärt obekväm ställning med huvudet högt upp i luften. Hon pekar på låren där Kurt brukar ligga, tar ett låtsasstygn i luften och samtidigt som hon sakta drar ut tråden från handarbetet för att fästa stygnet, passar hon på att vrida huvudet åt sidan. Det ska föreställa att hon tittar mot en TV.

– Det går inte att brodera till program på konstiga språk, ”Crouching Tiger, Hidden Dragon” skulle aldrig funka. Nej, det måste vara ett språk man förstår och det som sägs måste vara lika viktigt som bilderna. Engelska deckare som ”Kommissarie Morse” och ”I mördarens spår” är klart bäst att brodera till.

Det var när Charlotta gick på konstlinjen som hon lärde känna Aino Calmeyer. Redan då gjorde hon en del hus, husen har levt kvar och utvecklats till olika stadsbilder. Hon visar ett ödesmättat broderi av Sätras höghus på natten och ett annat av Karlskrona som ryms på en holme. Till utställningen har hon gjort både vapen och hus.

– Om det hade varit bara vapen hade jag kunnat kalla den för Kuddkrig.

Charlotta har alltid gillat kuddar. Förutom att det bli fint med dem, är de sköna att krama och att trösta sig med. När hon var liten fick hon en virkad kudde av sin farmor. Den har fläckarna kvar av mascaran från sexan.

– Det var när mamma tog mig till frissan och jag blev som Björn Ulvaeus i håret. Då grinade jag mot kudden och mascaran sitter kvar än i dag. Du förstår vad hemskt, att bli förvandlad från Agnetha Fältskog till Björn Ulvaeus...

Att brodera är desto roligare, både kreativt och rogivande men så fort en kudde är klar ger hon bort den. Hon har gjort personliga kuddar som presenter i många år och har upptäckt att det finns många fördelar.

– Det är otroligt bra att brodera rent kalorimässigt också, tipsar Charlotta. För man äter inget när man broderar. För det första kan man inte för då måste man tvätta händerna hela tiden för att inte kladda ner. För det andra glömmer man bort att äta. Det är jättemeditativt och man sitter där i sin egen lilla värld.

När hennes syster fick barn under fotbolls-VM 1998 kom broderandet igång på allvar. Hon ville göra en fin present och broderade en serie som handlade om Alice. Så småningom kom det syskon som ville ha egna kuddar och sedan fortsatte det av bara farten. När Charlotta tog kontakt föll Aino för kuddidén direkt. Nu på lördag den 18 april blir det vernissage på Konstra med Charlottas senaste kuddar.

På Konstra finns det mer att se. Där visar lokala konstnärer och hantverkare sina alster som en Vårsalong i ständig förvandling.

Freja Erixån är bara 19 år och går på estetiska programmet på Vasa. Hennes lärare tyckte att hon borde visa upp sina bilder men Freja var tveksam.

– Jag trodde aldrig att någon skulle vilja köpa mina bilder, säger hon. Och så ville folk det! Nu har alla korten tagit slut och jag har fått göra nya.

Freja gör sköna figurer med ett alldeles eget uttryck. De är underfundiga, söta eller befriande fula. Ibland kombinerar hon med ord. Freja drömmer om att bli illustratör och barnboksförfattare som en av sina idoler Stina Nilsén. Hon håller precis på med en egen barnbok som ska bli klar till skolans utställning den 9 maj. Den har samma titel som Frejas favoritprogram i radion Mammas nya kille.

– Boken har jag skrivit så att även vuxna ska förstå hur barn tänker, berättar hon.

På väggen hänger fler teckningar på målarduk. Frejas uttryck är utlämnande och skört och det är lätt att känna med figurerna. En kvinna står ensam i duschen och en kille försöker dyka ner i en fiskskål. När hon var yngre målade hon helt annorlunda. Hon gjorde perfekta ideal och fick mycket beröm. Men en dag i nian kom det en vikarie som reagerade annorlunda.

– Jag trodde att hon också skulle säga Vad fint! som alla andra och så utbrast hon Men så där ser ju ingen ut. Måla en ful istället, en riktig människa som finns. Och då gjorde jag det, säger Freja.

Nu visar hon sina fula gubbar samtidigt som Charlotta ställer ut kuddar med vapen och hus.

Som en liten bonus tänker Charlotta bjuda på sitt allra första broderi också. En välarbetad tavla som hon gjorde när hon var sex och gick på lekis.

– Det syns tydligt hur jag gick ut stenhårt i början och broderade huset med mycket omsorg, förklarar hon. Men också hur jag inte riktigt orkar på slutet, utan avslutar med en blyertsfågel med en pärla på. Den satt jag visst med hela terminen.

 

Annons
Annons
Annons