Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Den kvalfyllda tiden

+
Läs senare
/

När jag träffade Tommy Sjödin i mitten av veckan hade fem matcher i kvalserien spelats, samtliga vinster, samtliga där Tommy själv, gamlingen i laget, spelat en avgörande roll, tillsammans med målvakten Jamie Ram.

I dag vet vi mer om läget, efter ytterligare två matcher, varav en förlust när det här skrivs. Trots det ligger Brynäs IF bra till för att få spela i Elitserien även nästa år, liksom alla andra år i klubbens långa historia.
Vi ses hemma hos Tommy, i det stora huset i Villastan som han egenhändigt rustat, med litet hjälp av svärfar och hantverkare.
En händig karl alltså, som även klarar av kökssysslor. Just som vi kommer ringer hustru Tina och Tommy undrar om han kan använda yoghurt. Receptet på maten han tänker laga kräver egentligen crème fraîche, men det finns inte hemma. Kanske han ska springa ut och handla?
- Jag ska skrälla till i dag. Det är inte så ofta. Jag ska fräsa litet kyckling som jag skurit upp, berättar han.
Annars har Tommy de här veckorna fokuserat stenhårt på kvalserien. Så hårt att han fått ledigt från att dela sysslorna hemma.

Hur kommer det att kännas om och när ni säkrat elitserieplatsen?
- Det skulle vara skönt. Då skulle en tyngd försvinna från axlarna och det tror jag att samtliga spelare instämmer i.

Hur kunde det gå så här?
- Det är så mycket, om man ska bryta ner hela säsongen. I början hade vi fyra bra femmor och sen drabbades vi av skador och sjukdomar. Det var viktiga spelare som trillade dit. I början spelade vi också en väldigt fysisk och tung hockey och med de skador vi fick orkade vi inte. Det kostade för mycket kraft, därav resultaten.

Vad har hänt nu då när ni vinner igen?
- Det är inte samma klass på lagen som vi möter nu. Vi var inte bra i de två första matcherna utan spelade med mycket nerver utanpå tröjan. Det syntes i matchbilden. Men när vi fick de två första segrarna började det släppa och sen har vi spelat allt bättre. Och då märks skillnaden ännu mer mellan ett division 1-lag och elitserien.

Hur mycket psykologi är det med i spelet?
- Väldigt mycket. När man börjar tänka och fundera för mycket tappar man hundradelarna i situationer som kan vara väldigt avgörande.

Tar ni hjälp av psykologer?

- Vi har haft dom här killarna från Ängelholm som kom under en period i elitserien och nu inför kvalserien. Vi öppnade upp oss och pratade mycket med varandra, först individuellt och sen i större grupper. Vi kom överens om 20 punkter som vi bröt ner till 3-4 som alla var överens om. Vi var litet skeptiska först till de här mötena men det blev mycket mer positivt än vad många trott. Vi vände och spelade 9-10 matcher utan förlust. Det var i samband med att Esko slutade, så man vet aldrig vad som hade hänt om Esko hade varit kvar, om vändningen hade kommit ändå.

Vad hade du för tankar och känslor inför kvalserien?
- Som alla andra. Det var mycket tyngd på axlarna. Det kändes nervöst och det speglade sig i spelet också. Det här är den värsta situation jag har varit med om som hockeyspelare. Att stå inför det här med Brynäs, som varit mitt enda lag i elitserien i Sverige. Det kändes väldigt tungt att Brynäs skulle riskera att ramla ur elitserien.
Vi hade två och en halv vecka att förbereda oss på och ju närmare starten kom, desto mer anspänning blev det. Jag har aldrig känt en värre press, inte ens jämfört med en VM-final som jag ändå spelat två gånger. Att ramla ur elitserien vore mycket värre än att missa en VM-final.

Påverkar det här ditt privatliv också?
- Ja, jag ville ha mycket fokus på hockeyn och tid för mig själv så att jag kunde förbereda mig inför kvalserien och vara så bra som möjligt. Vissa grejer har jag fått lägga åt sidan under den här tiden.

Nu är du och Jamie Ram hjältar!

- Det är inte klart än, men som det ser ut nu har Jamie spelat väldigt bra. Och vinner man inte matcherna då är det något fel på oss därute. Sen har det lyckligtvis blivit jag som gjort några mål och det är kul för mig. Men egentligen spelar det ingen roll vem som gör målen. Det viktiga är att vi är klara till slut.

Du kanske skulle ha blivit forward?
- Det skulle jag inte klara. Jag har spelat back i hela mitt liv och är van att smyga litet bakifrån.

För elva år sedan lämnade du Brynäs för en karriär i NHL. Vad hände där?
- Jag började spela i Minnesota och det första året spelade jag 77 matcher av 84, men bara i power play så jag hade litet istid och det tärde. Jag ville stanna för att se om det blev någon förändring andra året. Men det blev som tidigare. Jag blev nedskickad till farmarlaget och spelade väldigt bra där, så Quebec blev intresserat och jag såldes dit. Men även där blev det mest power play. Våren -94 spelade jag VM i Italien och då fick jag kontakt med Lugano.

Varför lyckades du aldrig i NHL? Var du för snäll?
- Ja, det tror jag. Jag tog inte för mig riktigt och var litet för klen i det defensiva spelet. Jag hade inte kaxigheten som man ska ha utan anpassade mig väldigt mycket, höll mig tillbaka och låg mycket bakom. Om jag fick chansen igen skulle jag göra saker annorlunda. Om jag hade varit tuffare hade jag klarat situationen bättre.

Sen blev du kung i Schweiz?

- Det vet jag inte, men det var de roligaste fyra åren i min hockeykarriär. Allt stämde, familjelivet, livet i Lugano, som var helt enastående, tycker jag. Klimatet, närheten till Milano, det avslappnade och lugna livet. Man kunde åka till mindre orter och ta det lugnt bland vinrankorna. Andra året skaffade Tina häst och det var fin gemenskap runt stallet. Vi var där varje söndag, grillade, drack vin och tog det lugnt. Det var ett väldigt harmoniskt liv. Det var en livsstil som passade hela familjen.

I NHL tjänar man storkovan. Hur var det i Schweiz?
- Man kan inte jämföra Schweiz med hur mycket de stora i NHL tjänar. Men jämfört med mitt första kontrakt i NHL så var Schweiz likvärdigt.
Jag blev väldigt omtyckt som spelare där nere men det är samtidigt en press eftersom man bara får ta in två utländska spelare i laget. Om det inte fungerar byts man ut väldigt fort. Jag hade fyra fina år i Lugano men det blev ett avslut när det kom en ny sportchef som krävde nyheter i laget, eftersom vi inte hade vunnit titeln. Då hörde Kloten av sig och vi flyttade dit. Men det blev ett nedköp. Allt gick åt fel håll. Samtidigt var jag 33 år och ville hem och spela i Sverige och då var det dags att flytta hem.

Vad tyckte Tina?

- Samma som jag. Sista året i Kloten hade vi kunnat vara utan.

Varför valde du att återvända till Brynäs? Det finns ju större klubbar som betalar bättre i Sverige?
- Brynäs är klubben som jag vill vinna för. Timrå finns också med här inne i hjärtat men då spelade dom i ettan så det var inte aktuellt för mig. Brynäs har alltid uppträtt juste mot mig och vi har alltid haft bra kontakt och fint samarbete. Det var inga problem alls att komma tillbaka. Det kändes nästan som att jag inte hade varit borta. Jag kände igen de flesta spelarna eftersom jag brukade träna med Brynäs när jag var hemma på somrarna.

Många vill se dig som sportchef i Brynäs!
- Ja, men nu ska dom få se mig som spelare ett år till. Sen får vi se vad som händer. Jag har ingen aning om vem som blir sportchef.

Brynäs har fått mycket skit den senaste tiden. Vad säger du?
- Det är så många som engagerar sig, i stort sett hela Sverige och när det går dåligt ska syndabockarna fram. Så är det. Jag hoppas att de som får kritik kan hantera det på ett bra sätt. I vissa fall är det inte välförtjänt. Det är ingen spelare som är dålig med flit. När man hamnar i en situation med förluster, då trycks självförtroendet ner. Jobba är det enda man gör, men det blir på fel sätt. Man tänker för mycket och det blir låsningarna i kroppen. Jag önskar att folk skulle kunna få uppleva vilken skillnad det är i känsla när man har det rätta självförtroendet och när man inte har det. Det är en makalös skillnad i kroppen.

Men nu får ni stöttning av publiken!

- Ja, det är enormt och det är bara att tacka alla som är där och stöttar oss. Det var visst 5 700 sist och det var länge sen det var så många i Gavlerinken.

Vad ska du bli när du blir stor?
- Är jag inte stor nu? Jag kan inte säga, men dom tankarna kryper närmare. Jag kan känna paniken komma och man ligger sömnlös och tänker, vad ska jag syssla med efter hockeyn. Men det löser sig, tänker jag. Jag har ett år kvar. Men visst gnor det i skallen. Jag vill gärna fortsätta med något inom hockeyn. Jag har ju hållit på sen jag var sju år och det är det roligaste jag vet. Det är det som driver en hela tiden. Det kanske spekuleras i pengar men jag tror inte att man presterar den hockey man gör om man skulle göra det för pengarnas skull. Det är andra drivkrafter.

Hur tycker du att hockeyn har utvecklats under dina år?
- Man trodde att utvecklingen skulle bromsas nån gång, men hela tiden blir det allt snabbare och nu tycker jag att det är på gränsen, att det blir litet för våldsamt. Det är litet oroväckande med tacklingar i ryggen och hjärnskakningar.

Har du själv råkat illa ut?

- Jag har så bra spelsinne att jag hinner undan. Eller så är jag feg. Jag bröt en handled -91 och jag har opererat en menisk, det är allt.

Du är pappa till två barn. Vilka förväntningar har du på dem?
- Mitt och Tinas jobb är att stötta dem så att de klarar sig bra genom livet. Visst vill jag att de ska hålla på med idrott. Jag vet vad det kan betyda för barn som växer upp. Izabella har börjat med hästar och jag blir glad när jag ser hur hon utvecklas. Hon är bara sju år och redan enorm i sadeln.

Rider du också?
- Nej, jag spelar litet golf, men det blir inte så mycket nu när man har barn.

Vad är viktigast för en hockeyspelare, talang eller träning?
- Har man talang och utnyttjar den genom att träna är det svårt att misslyckas. De som inte är så talangfulla men jobbar hårt kan gå förbi de mer talangfulla. Det räcker inte med bara talang. Det är en sak som jag ångrar, att jag insåg det först när jag var 25-26 år. Då började jag träna riktigt bra, för jag ville vara med i både VM och OS. Då tränade jag två pass om dagen, sex dagar i veckan och resultatet kom direkt.

Kerstin Monk
kerstin.monk@gd.se
026-15 96 44
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons