Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En liten tidningskung

/

Gävle har fått en tidningskung. Jan Cahling är nyutnämnd vd för två tidningar med en sammanlagd upplaga på 56 000 exemplar. Gävletidningarna blir tillsammans ungefär lika stora som Sveriges regionala tidningar. Mindre än Uppsala Nya Tidning men större än VLT, Västmanlands läns tidning.

Annons
I bolaget, Gävletidningar AB, ingår även Radio Rix och Gävle Nyhetsbyrå, som kommer att producera sportsidor till de två konkurrerande tidningarna Gefle Dagblad och Arbetarbladet. Antalet anställda blir runt 200 personer och därmed ett av Gävles största företag.
Fusionen mellan de två ärkerivalerna är historisk och samarbetsformen unik. I Gävle skrivs just nu tidningshistoria.

Du har blivit tidningskung. Hur känns det?
- Det var drastiskt uttryck. En liten, i så fall.

Berätta om vår region. Vad utmärker den?
- Vi tillhör en av Sveriges tio mest intressanta befolkningsregioner med en ganska koncentrerad befolkning i Gästrikland och Norduppland. Vi ligger ganska nära Stockholm och Mälarområdet med de konsumtionstrender som finns. Det är en region som förändrats strukturellt och därför är det logiskt att förändringen för tidningarna kommer nu.
Här finns mycket kunskap och tradition samlad. Jag tror definitivt att regionen har en framtid, men det kräver både lyhördhet och mod från politiker och makthavare. Att de inser att det är nödvändigt med förändringar och utveckling och inte bara förlitar sig på de stora intressenterna i samhället. Utbildning är viktigt och högskolan nödvändig. Om vi förmår lösa de strukturella frågorna, som sjukhus och samhällstrukturen, borde det finnas goda förutsättningar här.

Vad drömde du om som pojke i Ljusdal?

- Min första fundering var att bli arkitekt. Jag är intresserad av arkitektur och konst och har den ådran i mig. Så när jag hade lagt bandyrören på hyllan var det mina första funderingar.

Vilken är din bakgrund?
- Min far var livsmedelshandlare. Jag kan inte säga varifrån jag fått mina intressen men jag har alltid haft en kreativ ådra och var duktig i både teckning och slöjd och intresserad av form och konst. Jag har lätt för att teckna och måla och när jag går genom staden tittar jag lika mycket på hus som på människor.
För mig var det en stor upplevelse att häromdagen för första gången få se soluppgången från mitt sovrumsfönster i sommarhuset, över ett mirakulöst hav med bara två små öar mellan mig och Finland. Det var en lisa för själen.
Jag älskar också att sitta i min utbyggnad av glas i huset i stan i skymningen. Att lyssna på musik och sitta där och fundera. Där kan jag vara både inne och ute samtidigt.

Du låter som en estet och konstnärssjäl. Hur kom det sig att du blev tidningsdirektör?

- Att jag kom till Gävle berodde på att min hustru blev allvarligt sjuk. Då hade jag ett oerhört roligt jobb vid Arla Foods, flög och for över hela världen. Där jobbade jag med utvecklingsprojekt direkt under koncernchefen. Det var ett oerhört stimulerande jobb som passade mig.
Vår son var fyra år och då gjorde jag ett medvetet val som förändrade hela tillvaron. I Gävle behövde jag inte resa lika mycket och kunde vara närmare både min hustru och min son.
Min enda erfarenhet av tidningar var att jag hade jobbat med ett kommersiellt tidningsprojekt som reklamköpare och där kommit i kontakt med tidningsmänniskor. Gävle kände jag sen gymnasietiden och det låg nära både mina och Ingrids hemtrakter.
Men jag hade inte tänkt att det skulle bli långvarigt. Det var så oerhört annorlunda från den miljö jag var van vid. Men jag uppfattade även att det fanns en möjlighet till förändring och att jag skulle få delta i den utvecklingen.
Jag är road av att läsa, inte minst tidningar. Det här är en speciellt miljö. Här finns både en väldig radikalism och samtidigt en konservatism. Både en stark tradition och ett behov att vara i fronten och spegla det som sker just nu.

Har du ångrat att du lämnade den stora världen för lilla Gävle?
- Det är en fråga jag sliter med. Men det är som livet är, en växling mellan det svarta och det vita. Visst har jag tyckt att det har varit trångt här ibland. Men jag har ju valt.

Du kom som marknadschef och blev sedan direktör. Vilka är goda egenskaper för en ledare?
- Jag har en vilja att försöka förstå människor, att se olikheter, att uppskatta och bevara olikheter och inte försöka skapa konformitet. Jag har ett naturligt intresse och respekt för människor och personer.
Jag har varit ett antal gånger på retreat på St. Davidsgården i Rättvik och där lärt mig av Per Mases att se människor som unika personer med unika egenskaper. Att varje person är skapad med tanke på att bli något speciellt. Att ta tillvara den mångfalden gör att det blir ganska spännande.
Jag är inte rädd för människor och tycker att jag har en god förmåga att umgås med olika människor.

Du beskriver tidningsbranschen som konservativ och visst kan det verka konstigt att två tidningar på samma gata har varsin dyr tryckpress som trycker tidningen på någon timme.
- Ja, och det är uppenbart att man har kommit till vägs ände i den här gamla strukturen. Och skälet är att mediemarknaden har ändrats mycket snabbt sedan början av 90-talet. Tills då var vi till och med mer reglerade än Albanien och fick reklamradio först 1993. Nu har konsumenterna fått större valfrihet, på gott och ont.
Industriellt måste vi bli effektivare. Det är möjligt att trycka alla tidningar mellan Umeå och Falun/Gävle på två tryckpressar istället för 8-10 som i dag. Dit måste vi komma för att inte behöva bära tunga kapitalkostnader.

I Gävle har två gamla fiender gått ihop. Beskriv processen!
- Den har karaktäriserats av ett tre år långt samtal som började med en fråga från Dan Gillblad, Arbetarbladets vd. Och jag har lärt mig av en lärd man från Lund som bor på vår gata att först när en person frågar är personen redo för ett svar. Litet så var det. Jag fick en fråga men svaret var inte vad den personen ytterst hade tänkt sig. Jag såg möjligheten att påbörja ett samtal om det som nu sker. Sen har det tagit tre år innan det blev en realitet och det har inte varit lätt. De här två tidningarna har varit som hund och katt på varann.

Vad var frågan?
- Vad ska vi göra åt direktreklamen. Och mitt svar är att det krävde ett bra samarbete där våra två företag behövde en ny struktur. Det vi kunde göra var att själva bli mer effektiva. Det finns ingen i den här regionen som liksom vi når 90 procent av befolkningen varje dag, sju dagar i veckan. Och att folk betalar för att få oss. Och de som inte betalar letar upp oss, på arbetsplatser och bibliotek.

Hur kommer fusionen att påverka GD och AB?
- Vi har nu framför oss en process som kan vara besvärlig, med övertalighet och alla rutiner som ska samordnas.
Men det som är viktigt är att vi försöker bevara en valfrihet för konsumenten att välja sin tidning. Med två alternativ blir det en tydligare publicistisk konkurrens. Den kommer att skärpas och det blir säkert både roligt och nervöst för respektive ansvarig utgivare. Vilken tidning kommer att bli mest efterfrågad?

Hur tror du att det kommer att se ut om tio år?
- Förhoppningsvis har vi klarat omställningen och har en mer effektiv industristruktur inom koncernen.
Jag skulle tro att vi inte bara har två tidningar och en radiokanal utan kanske två. Webben finns kvar och förmodligen sysslar vi med digital teve i någon form. Vi är duktiga på att samla information och ingen slår oss på fingrarna när det gäller lokal information.

Det mest kontroversiella i den här fusionen är en nyhetsbyrå som ska göra sportsidor åt båda tidningarna. Är det bra, tycker du?
- Det var nödvändigt att åstadkomma en redaktionell besparing. Sen har jag inte själv medverkat till valet av område. Det har de två ansvariga utgivarna gjort, tillsammans med konsulten Ove Joanson och det har varit svåra diskussioner. Det finns inget annat sätt att ta reda på om det är bra än att göra det och se om det uppskattas av våra läsare. Det kan ju bli bättre sportbevakning om det blir något större resurser för en sportredaktion än för två.

Men utan konkurrens!
- Så säger en ärrad gammal reporter från en dagstidning. Vi har konkurrens, från teve, radio, webben och rikspressen.

Du har alltid kritiserat presstödet. Vilken är din inställning i dag?
- Min huvudsakliga kritik är att det har försenat en nödvändig strukturell utveckling och för GD har det varit en mycket negativ faktor eftersom vi inte fått del av statsbidraget till skillnad från Arbetarbladet. Nu är den faktorn neutraliserad eftersom det nu kommer till ett tidningsföretag för att uppehålla mångfalden, situationen med två tidningar.

Journalistförbundet anser att det är ett högriskprojekt med gemensamma sportsidor, att det påverkar mångfalden och därmed presstödet.
- Jag skulle önska att Journalistförbundet skulle se det motsatta, att det här är något som på sikt kan bidra till att trygga jobben för många inom det här området. Det kan vara så att vi skapar något nytt här. Man måste våga pröva. Det skulle bli fel ordning om vi först ska åka till kulturministern och fråga vad hon tycker. Det vet vi redan och vi gör det här trots att hon inte är så förtjust.

Har du funderat på att ta kontakt med henne?
- Vi satt vid samma bord vid en middag inom branschen och jag tog möjligheten att prata med henne. Ring min sekreterare, sa hon. Så det har vi gjort, vi har formellt anmält att vi har något att berätta. Men hon har inte ringt tillbaka. Kanske är hon inte mogen för svaret, för hon har inte ställt frågan.

Många läsare befarar att det bara är en tidsfråga innan det blir bara en tidning här. Vad säger du om det?
- Jag har jobbat hela min yrkesverksamma tid i företag med många produkter. Det är bra om man vill stimulera konsumtionen. Konkurrensen gör att det blir piggare tidningar, mer alerta och det stimulerar. Sen får läsarna välja om de vill ha två tidningar eller inte. Det kommer att visa sig.

Vad läser du själv i tidningarna?
- Det som allmänt kan kallas fördjupning. Jag är intresserad av samhällsfrågor och politik. Jag läser kultur men allt mindre sport. Tidigt läste jag Insidan i Svenska Dagbladet. Det var ett nytänkande inom dagspressen att skriva om livsfrågor i vid bemärkelse.

Har du själv varit frestad att skriva?

- Jag tycker det är roligt att skriva och jag fick litet a i tal och skrift av min lärare på Borgarskolan, Nils-Göran Hökby som var kulturredaktör på GD och sedan blev intendent vid Nationalmuseum.

Du kanske sitter på fel stol?

- Nej. Bland de bästa svar jag någonsin fått är när min hustru och jag var på retreat i Rättvik och lyssnade på Wilfrid Stinissen, en belgisk karmelitermunk. Ingrid har varit en sökare och vi har tillsammans mediterat, gått på möta-sig-själv kurser och transcenderat. Nu har hon hamnat i det kristna perspektivet och undrade beträffande olika alternativ. Hans svar var: du är rätt!
Det svaret sa mig lika mycket. Egentligen är det så att det är här jag ska vara och ingen annan stans. När tankarna flyger iväg och jag undrar vad som skulle ha kunnat hända i mitt liv inser jag att de svaren får jag aldrig. Jag är nog rätt här på GD, när de här två tidningarna försöker simma tillsammans.

Kerstin Monk
kerstin.monk@gd.se
026-15 96 44
Annons
Annons
Annons