Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"En soppa utan dess like"

/

Det är inte bara Marika Ehrenkrona och Joachim Berner som hamnat i rampljuset den senaste tiden när Sveriges Radios styrelse klantade till det i vd-frågan.
Litet ljus har även hamnat på s-politikern Maine Westin i Hofors.

Annons
De flesta reagerade nog med förvåning. Sitter en politiker från Hofors i Sveriges Radios styrelse? Vem är hon? Och hur har hon hamnat där?
För att få svar på de frågorna åkte jag till Hofors och träffade Maine i hennes tjänsterum i Kommunhuset, på fjärde våningen med härlig utsikt över naturen kring Hofors.
Där jobbar Maine och stortrivs som plantekniker.
Maine är en rak och öppen kvinna som blivit litet luttrad den senaste tiden när hon mött storstadspressens journalister, med hårt vinklade frågor.
Det har stärkt henne än mer i uppfattningen att Hofors är bäst. Mycket bättre än Stockholm, där folk skvallrar och håller mycket mer koll på varann än vad man gör på mindre orter.

Vem är du?
- Jag jobbar med fysisk planering här i Hofors och det är något av det roligaste man kan göra. Jag ritar, skriver och handlägger detaljplaner, sysslar med allt som rör fysisk planering i en kommun.
Jag bor i en bruksort och trivs utmärkt. Det är hög kvalitet på det mesta som skola och omsorg. Kulturutbudet är stort och det är nära till allt.
Jag är politiker till 25 procent och är ordförande i våra kommunala bolag, Hofors elverk, Hoforshus och DTU, liksom i Folkets hus.

Hur hamnade du i Hofors?
- Det är Lars förtjänst. Han har bott här i många år. Vi har känt varann i 20 år och träffades genom Folkets hus-rörelsen. Vi gifte oss för 17 år sedan och då flyttade jag hit.

Hur hamnade du i Sveriges Radios styrelse?
- Jag blev nog lika förvånad som alla andra när dom ringde och frågade om jag ville sitta där. Jag antar att det beror på att jag suttit centralt i verkställande utskottet i Sveriges Folkets hus-föreningar i många år och var vice ordförande när Göran Persson var ordförande. Det var för att jag har folkrörelsebakgrund och kanske för att jag har svårt för att hålla tyst.

Det kanske var Göran Persson som tipsade om dig?

- Jag tror inte att det var han, men någon annan i den kretsen. Jag var så mycket i Stockholm då och träffade mycket folk. Det här var 1999.

Vad tänkte du när du blev tillfrågad?
- Jag sa nej och trodde inte att jag skulle klara av det. Jag vet för litet och måste tänka, sa jag. Den som ringde sa att det inte var något erbjudande att tänka på. Det stod 2 000 kulturpersonligheter i kö som ville sitta i den styrelsen. Jag tyckte det lät spännande och det har det verkligen varit. Det har varit en fantastisk stämning i styrelsen och vi har haft stora diskussioner i vissa saker, bland annat om digitalradio. Och vi har alltid varit eniga. Det har varit otroligt trevligt och lärorikt.
Det här är dock en styrelse som bestämmer väldigt litet. Våra statuter kommer från regering och riksdag med detaljbestämmelser, till exempel att vi ska producera 55 procent utanför Stockholm. Det är mest årsberättelse, budget och sådana saker som vi handlägger.

Digitalradion har väl inte gått som ni tänkt det?
- Nej, och nu har vi fått minskade bidrag från staten. Först nu finns det digitalapparater att köpa till rimliga priser men i dag kan vi bara sända i storstäderna. Men det kommer, det är jag övertygad om. Kanske inom fem år för gemene man.

Vad har du för uppfattning om Marika Ehrenkrona?
- Som styrelseledamot var hon jättebra. Det var inga problem. Hon var bra på att föra fram sina åsikter. Alla kunde säga vad de ville utan att det hade med partipolitik att göra. Man agerade utifrån sitt eget hjärta.
Sen blev det som att vända på en hand när hon blev ordförande.

Var uppdraget för stort för henne?
- Ja, och det var synd. Det krävs en massa kunskaper när man ska anställa en person och där gick det snett. Jag är heller inte bra på allt formellt som ordförande. Jag försöker ena alla genom samtal. Men man måste också kunna ställa propositioner och fatta beslut. Det klarade hon inte av. Vi kom knappt fram till beslut. Det var synd att hon var så inkompetent. Jag har känt mig elak de här veckorna och tror att alla har någonting bra. Men det här var hon inte bra på.

När började ni rekrytera ny vd?
- Det var en grupp som började med gamla ordförande Karin Johansson och där ingick Marika och Tomas Rudin. Men Marika hade redan bestämt sig för Berner.

Var de gamla polare?
- Ingen aning.

Hur reagerade du på namnet Berner?
- Jag tror inte att det är så mycket fel på den killen. Vi kollade noga många uppgifter, bland annat om sextrakasserier och jag blev förskräckt över att det kan bli en höna av en fjäder. Det är mycket som är oförskyllt när det gäller honom.
Att han är kontroversiell tror jag beror på att han är alldeles för duktig för att vara så ung. Det kan vara störande för några. Han verkade kunna bli en bra ledare för vår organisation och det kan jag tycka fortfarande.
Men sen, när fackens reaktion kom, ändrade jag inställning. För mig är facket lika med personalen och i en organisation som är så personalkrävande är personalen själva företaget. Att gå in som vd i ett företag när man har 95 procent av personalen emot sig, det skulle vara en dödsstöt. Vem är kall nog att klara det?

Hur påverkade Expressens löpsedel om Gudrun Schyman?
- Journalisterna på SR borde veta att de flesta ansvariga utgivare har haft anmälningar på sig. Han var dessutom inte där när löpsedeln skrevs. Han hade sagt upp sig 14 dagar innan och firade dessutom sin födelsedag. Men han försökte inte skylla ifrån sig utan tog sitt ansvar och det ger jag honom heder för.
Vi fick träffa honom och det personliga intryck jag fick var att han var tvärsäker på vad han ville när det gällde jobbet. Men i övrigt var han ingen säker person.

Det är Marika som gjort allt fel i den här frågan.
- Ja, vi fattade bara beslut om att förorda honom. Sen skulle det följa mbl-förhandlingar och ett nytt sammanträde innan vi anställde honom. Men hon agerade på eget bevåg. Hon är en väldigt stark person så hon trodde nog att hon skulle köra igenom det här.

Vad hände egentligen?
- När vi ändrade oss var han förordad, inte anställd. Vi hade möte den 9 april och sedan ett telefonmöte den 10 april. Då frågade vi Marika vad som hände och hon sa att förhandlingar pågick. Då skrek jag, utan att begära ordet, "inte ett öre till Berner". Hon sa nämligen att det skulle kosta oss pengar om vi sa nej och vi undrade varför. Hon nämnde tre årslöner och vi sa, "glöm det". Det är fantasier du håller på med. Men vi kom överens om att hon skulle kalla in SRAO:s förhandlare, för att vara på den säkra sidan.
Vad vi inte visste då var att hon redan hade skrivit på överenskommelsen tio minuter före sammanträdet. När jag fick höra det gick jag i taket och trodde att jag skulle få hjärtinfarkt. Så arg var jag. Jag kände mig sviken och tyckte att man hade gått för långt. Man ljuger inte om sådana saker. Som ordförande gör man inte saker utan att informera styrelsen.

När du sen fick höra hur mycket pengar Berner fick?
- Då for jag genom taket. Det här är en soppa utan dess like och Svensson måste tro att vi är tokiga som göra sådana här saker. Det är ofattbart för mig och skamligt för folk som betalar licenser. Jag förstår att de blir arga.

När bestämde du dig för att lämna styrelsen?
- Den 8 maj, när jag fick veta att överenskommelsen varit klar tio minuter före föregående sammanträde. Då höll jag på att bli galen. Det var SRAO:s förhandlare som berättade hur det hela hade gått till. Då satt vi i 4-5 timmar och försökte få henne att lämna styrelsen, men hon sa nej. Då gick vi andra.

Marika verkar tuff?
- Ja, oroväckande tuff. Hon är självfixerad, stark och envis. Att vara envis är bra, men man får inte vara så envis att man blir dum. Alla är ledsna över att det skulle sluta så här. Det var inte i bolagets bästa.

Vad säger folk i Hofors?
- Jag har fått en massa hurrarop faktiskt och känner att folk stöttar mig ändå på något vis för att jag inte försöker mörka någonting. Jag är så arg jag kan bli. Jag försöker vara ärlig, det är det det går ut på. Jag måste stå för styrelsens beslut men inte för enskilda ledamöters agerande. Marika hade inte uppdraget att anställa någon.

Hur blev du intresserad av politik?
- Det var nog genom Folkets hus-rörelsen. Jag blev invald, mot min vilja, i en liten förening i Ludvika när jag var 21 år. Det var en granne som engagerade mig. Efter ett år var jag ordförande. Många av oss halkar nog in i politiken för att man engagerar sig och ser till att det händer saker. Jag var faktiskt den första kvinnliga ordförande i en Folkets hus-förening. Det fanns 800-900 föreningar i landet. När jag kom till min första kongress i Stockholm, i Folkets hus stora sal, trodde jag att jag hade kommit fel, att det var PRO:s årsmöte. Men det blev bättre med tiden. Jag tycker att Folkets hus-rörelsen är helt underbar. Där får man upp ögonen för mycket orättvisor, där har man möjlighet att påverka och där finns både kulturutbud och rik föreningsverksamhet. Folk borde stå i kö för att komma med i en Folkets hus-styrelse.

Varför blev du sosse?
- Det tror jag är medfött. När jag läser partiprogrammet inser jag att det är sosse jag är. Jag delar den människosynen och de värderingarna. Jag har respekt för fackens roll och de anställdas syn på saker och ting.
Pappa var lokförare i många år och mamma var hemma, tills hon fick sin dröm uppfylld och fick köpa en liten kiosk. Vi bodde i villa och det hade vi inte kunnat göra om det hade varit en högerregering. Och jag hade inte fått chansen att gå i skola som jag gjort. Som ung tog jag bara realen men sen som vuxen har jag läst på universitet, enskilda kurser.
Pappa sa alltid att allting är möjligt. Du kan om du vill. Det självförtroendet har jag fått i mig.
Jag är en praktisk människa som gillar att göra saker med händerna, att pyssla i trädgården, att sy och snickra. I mitt nästa liv ska jag bli snickare.

Varför blev du plantekniker?
- Jag tyckte om att teckna och rita i skolan och så var jag bra på välskrivning. Därför blev jag kartritare. Nu ritar jag på datorn men jag saknar hantverket. Jag har också en annan roll, skriver handlingar och har kontakt med allmänheten. Det är jätteviktigt.

Vad tycker du om Göran Persson?
- Han är en stark och otroligt duktig person. Mycket imponerande. I början gjorde han intryck av att vara buffel och stöddig, men då tror jag att han var osäker. Skrapar man på Göran kommer det fram en annan kille än den officiella.

Är han en kvinnokarl?
- Nej, så har jag inte uppfattat honom. Däremot är han uppmärksam och ser direkt om man har nya kläder på sig. Sen är han en riktig godisälskare. Han frågade alltid om jag hade något godis i väskan.

Lyssnar du på radio på ett annat sätt nu, efter att ha suttit i styrelsen?
- Ja, det gör jag. Kanske mer kritiskt. Jag är glad över allt som sänds i public service. Det är jätteviktigt. Jag skulle strida till sista blodsdroppen för att inte sälja ut våra stationer. Reklamradion är inget för mig. Jag tycker att reklamen är förskräckligt störande.
Det är underbart att gå hemma en hel dag och lyssna på P1 medan man plockar med saker, småstädar eller är ute i trädgården. Det är en höjdare. Man lär sig så otroligt mycket. Det är allmänbildande till max.
Kerstin Monk
kerstin.monk@gd.se
026-15 96 44
Annons
Annons
Annons