Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Ett år på gott och ont

Det här är andra gången jagträffar Buba Badjie för en intervju.

Vid första tillfället, för drygt ett årsedan hade, till mångas förvåning, en veterinärfrån Gävle tagits ut till det årets Robinson-tävling.

Jag mötte en ung man som imponerade på mångasätt och som hade en fantastisk livsberättelse. Uppföddi Gambia, en fattig grabb i en familj där föräldrarnavar analfabeter. Han fick stipendier för att kunna studeraoch lämnade sin familj som liten pojke för att gåi internatskola.

Efter veterinärstudier i Moskva, där han tvingadeslära sig ryska, kom han till Sverige. Han hade träffatkärleken här och tack vare Cecilia valde han att änen gång att utbilda sig till veterinär. Hans ryskautbildning godkändes inte i Sverige.

De två bosatte sig i Gävle där Cecilia kundestudera på högskolan medan Buba blivit chef förden nyöppnade distriktsveterinärstationen i Valbo.

Och han var full av förväntan över sitt Robinson-äventyr.

Nu har det gått drygt ett år.

Buba har blivit en kändis i hela Sverige. Han fårinbjudningar till kändisfester över hela Sverige ochnär vi träffas har han just varit med om invigningenav det nya kasinot i Malmö.

Hans liv har verkligen förändrats. Men hur? Vemär Buba i dag? Har kändisskapet stigit honom åthuvudet?

Han kommer med att stort leende.

Buba är en man som ofta skrattar. Han har en sågrundmurat positiv inställning till det mesta att han nästanverkar omöjlig att rubba.

Han gnuggar sin axel, som blivit överansträngd.Kanske inte så förvånande eftersom han slipadener tänderna på inte mindre mindre än nio hästarförra veckan. Därför är han också sjukskriven.

- Men det är redan mycket bättre. Jag har börjatträna, säger han och skrattar.

Vårt samtal hinner spänna kring det mesta.

Det handlar om kändisskapet, naturligtvis och allt somhänt under detta år. Det handlar också om vardagslivet,om barnen, om Astrid i Kungsberget, som blivit som en andra mammaför Buba och en farmor för hans barn.

- Hon är fantastisk, Astrid, henne älskar jag verkligen.Jag har sagt att om jag vore ett djur skulle jag vilja ingåi hennes besättning, säger han.

Han träffade Astrid Olsson en natt när en av hennestackor fick problem med lamningen. Två små fastnademen de lyckades tillsammans rädda de små lammen.

Sedan dess har de en nära relation och om Buba ska besökanågon bonde i närheten av Astrid ringer han alltid.Sen vankas det lunch hos Astrid.

Men hur har han klarat av att vara hela Sveriges Buba?Vad har äventyren betytt för honom?

Självklart har det påverkat honom, sägerhan.

Han delar in äventyret i tre delar. Först antagningen.Sen själva tävlingen på ön, som var krävandebåde fysiskt och psykiskt, inte minst på grund avbristen på mat och att bli utröstad två gånger.

Och så den tredje delen, som han var helt oförbereddpå, att se sig själv på teve och höra vadde andra deltagarna hade att säga om honom. Att fåmassmedial uppmärksamhet och förekomma på löpsedlar.

- Ditt liv blir allas liv. Alla deltagarna har hanterat dethär på sina egna vis. Det är inte så lättatt förstå vad man varit med om, säger Buba.

Då handlade det mycket om känslor. Deltagarna blevosams med varandra och beskyllde varandra för än detena, än det andra.

I dag säger Buba att alla är vänner. Han gillartill och med Linda.

Nej, berömmelsen har nog inte stigit Buba åt huvudet.

Han är alltför förankrad i sin vardag, somfamiljefar och veterinär. Programmen såg han tillsammansmed sin familj. Han var mycket angelägen om att inte förlorasina vänner.

Det hände att han blev utkallad på jourbesökmedan programmet pågick.

- Det blev litet konstigt om barnen i familjen satt och tittadepå teve. Så kom jag och ringde på dörrenoch skulle besöka deras djur, säger Buba och skrattarhjärtligt.

Den poängen gillade han.

Kontakten med bönderna i Gästrikland, hans område,är mycket viktig.

- Och dom känner igen mig, säger Buba, som studerati elva år för att bli veterinär. Det yrket kommerhan aldrig att byta, även om han inte förblir verksami Gästrikland resten av sitt liv.

Och kändis förresten, för Buba är dethelt enkelt någon som är igenkänd.

För honom själv är det konstnärer, musiker,och författare som till exempel Astrid Lindgren.

Det är förebilder, personer som berikar tillvaronoch som inte skapar krig och elände.

Buba har inte bara blivit en kändis utan även enmycket eftertraktad föreläsare.

Till Lycksele blev han inbjuden för att hela kommunenhade valt att de ville att just han skulle komma.

Sådant kan man inte säga nej till och Buba kännersig hedrad. Dessutom har han verkligen något att berättaom, både om sitt eget levnadsöde och om sin roll somveterinär.

Han har under det här året besökt alla storastäder i Sverige och träffat massor med människor.

Ändå säger han att den spalt som han har skriviti Gefle Dagblad och som nu upphör, var det viktigaste resultatetav Robinson-berömmelsen.

Här fick han nämligen agera i sin riktiga roll,som veterinär, och kommunicera med allmänheten.

- Det händer att jag sätter mig ner och läsergamla frågor och svar. Det är intressant, sägerhan.

Den spalten har också lett till många fina kontaktermed kolleger, när Buba själv inte genast har kunnatsvaret.

Men allt är inte positivt.

Under året har Buba separerat från sin fru Cecilia.Det var så mycket som hände och påfrestningarnablev för stora.

- Jag är glad att jag fått dela tio år avmitt liv med Cecilia, säger han och berättar om hurhon ställde upp så att han skulle kunna läsa dygnetrunt, trots att de hade barn. Men så klarade han ocksåtre års studier på en termin. Det hade inte gåttutan Cecilia.

De bor nu i varsin lägenhet på samma gata i Valbooch har delat på vårdnaden. Kim och Emil bor varannanvecka hos mamma, varannan hos pappa, medan Abdou bor hela tidenhos Buba.

Att misslyckas som man och hustru, det är någotsom både Cecilia och Buba kunde acceptera. Skilsmässorär trots allt inte ovanliga.

- Däremot får vi inte misslyckas som föräldrar.Det är det allra viktigaste, säger Buba.

Och han berättar med stolthet om hur han nu kommit närmaresina barn än någonsin. Att han berättar sin barndomssagor för sina barn. Han lagar mat och tvättar kläderoch kommer till dagis och skolan för samtal med lärarna.

Och han skrattar gott när han beskriver sig självsom rekordung förälder till sin lillebror.

Att vara nära sina barn är mycket viktigt förBuba eftersom han själv växte upp långt frånsin familj. Det var bara på skolloven, två gångerom år, som han fick åka hem.

Men hans mamma var mån om att han trots det skulle varanärvarande i familjen. Hon berättade om honom och dehade kontakt med varandra, trots att mamma var analfabet.

Det var när föräldrarna dog för tvåår sedan som Buba tog hand om sin lillebror. Han har anpassatsig snabbt till Sverige, har lärt sig språket och detgår bra för honom i skolan, till Bubas stora glädje.

Var hör Buba hemma?

- Jag känner när jag är hemma i Gambiaatt det är där jag har mina rötter. En dag kommerjag att återvända. Borta bra men hemma bäst, detordspråket förstår jag numera, säger Bubasom dock fick en stor gåva med sig från sin mor, nämligendet självförtroende som behövs för att manska kunna känna sig hemma överallt på jorden.

Därför kunde han anpassa sig till Moskva, därhan studerade och därför kan han också kännastor tillhörighet i Sverige.

Men han känner också ett ansvar för sitt hemland.Han fick trots allt stipendier för att han skulle kunna återvändamed erfarenheter som behövs i hans land.

- Vem vet vad jag gör om två år, sägerhan och skrattar.

Han är inte rädd för nya utmaningar.

Och samma visdom som han själv fick hemifrån villhan ge sina barn. Att de ska kunna känna att de kan hörahemma var som helst i världen och känna sig som världsmedborgare.

Vi pratar om hans yrke och han anser att det svenska djurskyddetoch vår behandling av djur sannolikt är bäst ivärlden.

Han har stor respekt för våra organisationer, Jordbruksverket,som är hans arbetsgivare och LRF.

Ändå avslöjas misshandel och oegentligheteräven här. Djur som vansköts. Inte ens påslakterierna är allt frid och fröjd, det har vi fåttveta efter avslöjanden vid slakteriet i Bollnäs.

- Vi måste vara uppmärksamma. Misshandel kan ävendrabba sällskapsdjur, säger han och berättar omolika sätt att hantera situationen om han ser missförhållanden.

Även allmänheten kan anmäla, anonymt om manser något, till miljöinspektör som då kangöra inspektioner.

Han tycker det är oerhört viktigt att missförhållandenavslöjas och han säger att de som köper kötti Sverige ska kunna veta att allt har gått rätt till.

Vilken inställning har du till krav-märktkött?

- Vi måste värna om miljön och kravmärkningär en tanke i rätt riktning. Det visar att vi tar problemenpå allvar och att vi gör så att det kan bli bättreför framtiden.

Vad önskar du dig i julklapp?

- Det frågade mina barn också. Och svaretär, snälla barn!

Och om tomten inte hittar honom vill han meddela att i årkommer han finnas i bönhuset i Kungsfors på juldagsmorgonen.

Det är förstås Astrid som bjudit in honomtill denna svenska tradition.

- Astrid får mig att känna mig hemma i Sverige,säger Buba.
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons