Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Från maktens korridor...

+
Läs senare

Jag är litet förbryllad när viskiljs åt, efter att ha suttit och pratat i över entimme. Jag kan inte riktigt sätta fingret på känslanjag har. Något uppgivet, kanske. Håkan Vestlund villefundera en dag innan han bestämde sig för att ställaupp på en intervju.

Varför gjorde han det?

- Ja, säger han. Det spelar inte så stor roll vaddet blir.

Han bad heller inte om att få läsa artikeln förepubliceringen, även om han var inne på tanken.

Samtalet ägde rum i Lottas närbutik på Söder.Där tillbringar Håkan minst 40 timmar i veckan, medinköp, prissättning och bokföring, moms och deklarationer,men också med att stå i kassan. Sammanlagt blir arbetstidenöver 60 timmar i veckan.

- Varje helg kör vi ensamma, från morgon till kväll.Vi gör det mesta själva, säger Håkan, ochberättar att det går bra för butiken. Omsättningenökar.

Många säger att dom ska handla hos HåkanVestlund, kanske lika många som säger Lottas.

För fem år sedan hade det varit otänkbartatt Håkan Vestlund skulle sitta i kassan i en närbutik.Då var han Gävles starke man, politikern som var kommunalrådlängre än någon annan svensk politiker. En lokalpolitikersom även satt i partistyrelsen i Stockholm, respekterad ochmed ett stort inflytande över hur vardagen blev föross gävlebor.

I dag sitter han inte och rullar tummarna bakom kassan. Ochhan är inte bitter, hävdar han.

Tidigare på dagen har han varit ute i skogen med Lottaoch sin gamla mamma och skörden står och väntarpå att rensas, både trattkantareller och vanliga gula.

Håkan och Lotta har alltid älskat att vara utei skogen. Nu har de friheten att göra så, ävenom det är bundet med en butik. Dessutom har Håkan enimponerande mängd uppdrag. Med pension från kommunborde det bli mer i plånboken nu än när Håkanvar politiker på heltid?

- Visst, litet mer är det nog, bekräftar han.

I tidningens arkiv finns det tusentals artiklar om HåkanVestlund, men jag hittar ingenting om hans bakgrund och därförfrågar jag först om hans uppväxt. Vad det varsom fick honom att bli politiker. Vad det var som påverkadehonom.

Håkan är född i Valbo. Pappa var byggnadsarbetareoch även vaktmästare vid sidan om för Ludvigsbergsskolandär familjen bodde och där Håkan växte uppmed sin bror. Grabbarna fick hjälpa pappan med att skötaeldningen bland annat. Till skolan hörde även en storträdgård med många fruktträd som familjenfick disponera.

När familjen flyttade till Stiftelsevägen, tillStiftelsen Valbohem, blev pappan vaktmästare på heltidför området. Där fick familjen en modern lägenhet.Att få både dusch och badkar var något enormt,minns Håkan. I den gamla lägenheten frös vattneti hinken på vintrarna. Så småningom köptepappan, som avled förra sommaren, en taxirörelse. Föräldrarnaskildes när Håkan var 19 år och efter det hadehan mest kontakt med mamman.

Redan tidigt visade sig Håkan vara en organisatör.

Tillsammans med kompisar började han ordna fotbollsmatchermellan lagen i byarna i Valbo. Målstolparna hade han tillverkatsjälv med hjälp av brodern.

Det rörde sig mycket om sport och idrott och det varnär han hörde talas om de möjligheter som kamraternai läroverket hade, med basket inomhus och bandy påNynäsplan, som han kom på att han skulle sökasig dit, till föräldrarnas förskräckelse.Realen tog han 1959 och fortsatte sedan till Borgarskolan därhan tog handelsstudenten 1961.

Ämnet för realuppsatsen var förresten "En folkrörelse".

- Jag har insett att jag älskade gemenskapen i föreningslivetredan tidigt i livet, säger Håkan.

Han var scout i Frälsningsarmén, höll påmed friidrott i KFUM, var aktiv i Valbo AIF, både i pojk-och juniorlaget.

Läxorna läste han på morgnarna, för dåvar han mest klar i huvudet.

På den tiden var det inte många barn frånarbetarklassen som fick studera vidare och omställningenfrån folkskola till läroverk var stor.

Håkan minns att han fick den stränge lektor Wikénsom klassföreståndare och lärare i historia. Förstaskoldagen fick han 20 sidor i läxa till dagen efter i enbok, som han måste köpa själv. Det var bara attta bussen hem till Valbo och be föräldrarna om pengar.

Mamman jobbade med trappstädning, på tvättinrättningaroch som affärsbiträde. Familjens ekonomi var hyggligför en arbetarfamilj, eftersom båda arbetade.

Handelsstudenten tog han den 19 juni 1961, men en vecka innanhade han ryckt in för att göra värnplikten påI14. Det var under Kubakrisen och beredskapen var höjd, ävenhär i Gävle.

Sen väntade jobb på Sundsvallsbanken.

När John F Kennedy mördades väcktes Håkanspolitiska intresse på allvar. Han gick med i SSU, 21 årgammal och blev snabbt ordförande i Facklan och kassöri Gävleborgsdistriktets styrelse. Han kom också medi SSU:s förbundsstyrelse, när Ingvar Carlsson var ordförande.

På det lokala planet var det personer över 50 årsom satt och styrde. Kampanjen som Håkan och hans kamraterdrog i gång löd: Ner med gubbväldet.

Håkan minns också gärna hur SSU pådet lokala planet ordnade med fester. Det var drag i verksamhetenoch föreningen fick många nya medlemmar. Man hyrdefestplatsen på Ön i Valbo och hade tur att anlita WencheMyhre, då okänd, för 500 kronor. När honkom på sommaren hade hon redan slagit igenom och bliviten stor attraktion.

Wenche kom med pappa i sällskap, bodde över påGDG Motorhotell. På vägen hem fick dom motorstopp iHästbo och Håkan fick hjälpa till med bärgning.

Även Little Gerhard anlitades men det blev en flopp.Det fanns ingen högspänning på festplatsen tillelgitarren och därför lät det ganska ynkligt. Publikenbuade och framförandet blev ganska kort.

Sen gick det fort för Håkan Vestlund. Han blevGävles starke man politiskt och inget tycktes kunna rubbahans maktställning. Men så för fem år sedanlämnade han in sin avskedsansökan.

Vad tänker du i dag om det som hände för femår sedan?

- Att jag gjorde rätt.

- Jag vet den rätta versionen, som inte trängt igenomtill hundra procent. Det var jag som bestämde mig föratt sluta, efter det här med Sven Jansson. Men jag kundeinte bara lämna kommunförbundet Gävleborg därjag brustit med den interna kontrollen, utan lämnade allt.Det finns uppgifter att jag fick sparken, bland annat sa KenthHögström att dom skulle ha avsatt oss om vi inte hadegått. Men en distriktsstyrelse kan inte avsätta ettkommunalråd i ett lokalt parti.

Hur känns det i dag?

- Det har naturligtvis satt sina spår men jag känneratt jag är uppskattad. Nästan varje dag får jagfrågan, bland annat av kunderna i butiken, både avgamla sossar och borgerliga, om jag vill återgå tillpolitiken. Men jag har gjort mitt. När det var som jobbigastvar Lotta oerhört betydelsefull och lojal, och GöranCollert, som då var styrelseordförande i Sparbanken.Han var på affärsresa i Thailand och hade fåttpressklipp dit, så han visste att jag hade avgått.Han ringde och sa, vi känner dig, vi har sett i tidningaratt du anklagas för saker och ting, men hos oss ska du varakvar.

Det var det sista av mer än hundra telefonsamtal. Detringde så mycket att vi måste åka hemifrån.Vi stod på bron och skulle låsa när det samtaletkom. Sen har Ingvar Carlsson ringt och stöttat under tiden,liksom landshövdingen här. Men jag vill inte bara räknaupp kända namn.

Vilken roll spelade Ingela Thalén?

Det var litet dubbla roller som hon spelade. Hon var väldigtvänlig och stöttande när vi pratade. Hon pratadeäven med Lotta. I media hade hon en helt annan attityd. Jagförstår att hon måste markera, det händeju saker i Motala också. Men vi hade inga problem efteråtheller.

Ett och annat statsråd dyker förresten upp häri butiken och kollar om jag är här, Lasse Engqvist varden sista. Sen springer jag ihop med mycket folk när jagär i Stockholm.

Får du höra något negativt?

Nej, inte nu längre. Konstigt nog. I början fannsdet litet grann, av människor som jag inte bryr mig om. Menjag har haft problem med en person, som förtalat mig ochskrivit brev. Jag var tvungen prata med en advokat om honom. Vikom fram till att han sannolikt är sjuk. Han bombarderartidningar också med uppgifter om mig. Så sent somförra sommaren var han igång och delade ut flygbladom mig. Men sen dess har det varit stopp.

Ena dagen har du massor med makt, andra dagen är dettyst. Hur tog du det?

Det var ett moget övervägande och jag funderaderätt så länge. Jag informerade mina närmasteatt jag kanske skulle sluta. Jag hade tänkt sluta efter mandatperioden,det visste Mats Ågren, som var ordförande i partietdå.

Kände du saknad?

I början var jag nere mycket på stadshuset ochträffade framför allt tjänstemän. Och iblandkliar det. Jag har skrivit debattartiklar men aldrig offentliggjortdem. Det var för nära inpå. Om jag kom med kritikkunde folk tro att det handlade om bitterhet. Men jag ärinte bitter. Jag vet vad som hände och det var mitt egetställningstagande. Jag hade fått stanna om jag hadevelat.

Är det något du ångrar?

Jag försökte ta tag i det här med kvällstidningarna.Dom var grymma. Men jag gav upp efter några dagar och detkan jag ångra i dag. Göran Collert, som jagats mycketav media, avrådde. Han sa att dom har köpt alla advokatersom är duktiga och att man inte kommer någon vart.Att jag istället skulle försöka smälta det.Tidningen Arbetet i Skåne hade en artikel att jag hade spelatbort en miljon, och det var bild på mig. Då reageradejag, men jag fick bara en liten ruta som rättelse och därstod inte ens mitt namn.

Pressen i Gävle då?

Den var mer balanserad, men Gävle-Dala i teve hetsadelitet. Vi hade åkt med husvagnen till Rättvik närStefan Åsberg vädjade att jag skulle ställa upppå en intervju. Han grät till och med. Sedan gjordehan ett fruktansvärt snett reportage, trots att jag hadefått löfte om att godkänna inslaget. Jag brukadeju lita på folk. Han sa saker i sina frågor som manblev paff över och var oförskämda.

Jag måste fråga dig om svartklubben Piraya. Vadhände?
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons