Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Amanda blev inlagd på psyket redan som 14-åring

+
Läs senare
/
  • Amanda är en av de ungdomar som behövde sluten psykiatrisk vård förra året. Totalt var det 74 barn och ungdomar under 18 år som lades in i Gävleborg, vissa av dem vid flera olika tillfällen.
  • Amanda har vårdats på psykiatrisk klinik i olika omgångar sedan 14 års ålder. I dag har hon fått rätt diagnos och mår, tack vare nya mediciner, bättre.

När Amanda var 14 år blev hon för första gången inlagd på en psykiatrisk avdelning.
Sedan dess har hon vårdats fler gånger – både frivilligt och under tvång.
– Jag förstår inte hur politikerna vågar ha så få BUP-platser, säger hennes mamma.

Amanda och hennes familj flyttade till en hästgård utanför Gävle år 2011. Redan då var hon sjuk och blev inlagd på en psykiatrisk avdelning för första gången som 14-åring, men hon klarade av att gå klart grundskolan med bra betyg tack vare stöttning från Engelska skolan.

– Sen sökte jag till säkerhetsgymnasiet i Stockholm hösten 2014 och där blev jag jättedålig, säger hon.

Läs mer: Allt fler barn läggs in på psyket – i perioder räcker inte platserna till

Hon har fortfarande inte återhämtat sig efter den svackan. Så sent som i julas fick hon diagnosen bipolär. När vi träffas för intervju har hon nyligen avslutat en elbehandling och har permission från kliniken i Gävle där hon är inskriven.

– Jag tycker personalen gör ett bra jobb. Det finns en sjuksköterska på BUP som verkligen är jättebra, säger Amanda.

– Men han får jobba jättehårt, tillägger mamma Liselott.

Som anhörig har hon och hennes man gjort sitt bästa för att stötta dottern, som länge bara hade diagnosen depression. De maniska perioderna trodde familjen därför var ett slags normaltillstånd – även om de inneburit att Amanda ofta utsatt sig själv för fara på olika sätt.

– Det är ju oerhört tröttsamt och tar på krafterna när vi inte känner att vi kan säkra Amanda hela de här perioderna. Man blir inte rationell själv när man är för trött och utmattad och knappt vågar sova, säger Liselott.

Därför var det en stor lättnad när Amanda första gången fick bli inlagd. Som förälder förväntas man sova på kliniken tillsammans med sitt barn, men det är personalen som tar över själva vårdansvaret.

– Men det är alltså inget förstahandsval att Amanda ska bli inlagd där. Det är jobbigt. De öppnar dörren varje kvart och tittar och ibland är det patienter som bråkar, säger Liselott.

Platserna ligger inne på avdelning 25 dit vuxna med psykotiska tillstånd hamnar. Vissa av patienterna är utåtagerande och Amanda vet att några av de yngre som skrivits in på en BUP-plats upplevt dem som skrämmande.

– Jag är äldre och har vant mig. Men det är en väldigt högljudd avdelning. Det är ju psykotiska människor som skriker och gråter, säger hon.

– Det är ingen lämplig miljö, säger Liselott.

Ibland har hon fått höra att det är tjyvtjockt och bråkigt på avdelningen och att det är bättre att åka hem med dottern i stället.

– En period när Amanda var inne i en mani hade vi ambulansen här fem gånger samma vecka men blev nekade inläggning fyra gånger – trots att hon vid tre av tillfällena var medvetslös efter att ha tagit för mycket tabletter. De ansåg inte att Amanda var suicidal. Då hade hon ju inte fått diagnosen bipolär än, men nu vet vi att vi inte klarar av att bryta det där hemma utan att hon måste in på en klinik, säger Liselott.

Hon ifrågasätter varför region Gävleborg inte avsätter fler vårdplatser åt patienter som tillhör barn- och ungdomspsykiatrin.

– Jag tycker att det är märkligt. Gävle är en stor region och här finns bara två platser. Jag vet inte hur politikerna törs ha det så när den psykiska ohälsan ökar. Det handlar ju ändå om ungdomar, så fångar man upp dem i tid kanske man inte behöver komma dit igen, säger Liselott.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons