Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Ann-Christine, 44, bor hos mamma

GÄVLEAnn-Christine Linander, 44 år, bor fortfarande hemma hos mamma.

Anledning: Hon har åsikter om vilka hon ska bli sambo med.
- Det måste gå framåt - inte bakåt, säger hon och visar med armarna i luften.
Ann-Christine Linander har Downs Syndrom. På dagarna jobbar hon på ett kafé och på fritiden spelar hon bland annat tamburin i Starflight levande orkester.
Hon är en av de handikappade som fått veta att hon har rätt till en plats i ett gruppboende. Det beslutet fattade Omvårdnad Gävle i november 1999. Men än har det inte blivit någon flytt.

Ingen lämplig bostad
- Hon har varit väldig motståndare till att flytta tidigare så det har varit värt att vänta. Men nu när hon vill - då finns det ingen bostad som passar, säger mamma Anna-Greta Linander, 73 år.
Den första ansökan beviljades i november 1999. Över ett halvår senare, i juli 2001, fick de ett första erbjudande.
- Men vi tackade nej eftersom vi inte tyckte att gruppen var bra. Ingen hade samma intressen som Ann-Christine. Så då fick vi göra en ny ansökan, säger Anna-Greta Linander.
Därefter fick familjen vänta till oktober 2002 innan de erbjöds en ny plats i ett gruppboende.

Ännu sämre alternativ
- Men det alternativet var ännu sämre. Ingen av de andra som bodde där kunde prata. Ann-Christine skulle ha gått tillbaka väldigt i den sociala utvecklingen om hon flyttat dit, säger Anna-Greta Linander.
Ännu en gång fick familjen skicka in en ny ansökan och bävar nu för att det ska ta ytterligare ett drygt år innan nästa erbjudande.
Tror du att kommunen tycker att ni är kräsna?
- Vi måste få ställa krav. Men det vore förstås lämpligt om alla tackade ja direkt.

Otåliga
Eftersom Anna-Greta Linander och hennes dotter börjar bli otåliga har de bestämt sig för att ansöka om en personlig assistent via försäkringskassan.
- Då kan man välja en egen lägenhet och assistenten kan bo där. Men jag vet att det är svårt att få assistent, säger Anna-Greta Linander.
Hon vill veta varför man inte får ha kvar sin plats i kön tills det dyker upp ett bra erbjudande.
- Om man tackar nej och inte har ett godtagbart skäl måste man göra en ny ansökan. Det är väl så det har varit i deras fall, säger Ulla Hamrén, chef för LSS-handläggarna på Omvårdnad Gävle.
Vad är godtagbara skäl?
- Det bedöms från fall till fall men det är inte godtagbart att kräva boende i en viss statsdel. Lagen ger inte rätt att få precis det boende man vill ha.

Typexempel
Monica Gustafsson är föräldrarådgivare inom Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, FUB, i Gävle.
Hon tycker att Ann-Christine Linanders fall är ett typexempel på då LSS inte fungerar.
- Lagen säger att man har rätt till medbestämmande. Tänk dig själv att flytta ihop med några du inte vill bo med, säger hon.
- Det blir ofta en tragedi om en som är ljudrädd tvingas bo med en handikappad som är väldigt högljudd och utåtagerande. Då blir man rädd i sitt eget hem.
Kommuner som skyller sina misslyckande att följa LSS på resursbrist ger hon inte mycket för.
- En värdemätare på ett samhälle är hur man behandlar de svagaste. Varför är det alltid den här gruppen som det inte finns pengar till?

ANNA HÖGLUND
026-15 96 31
anna.hoglund_gd.se
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons