Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna Lindh - en vän och förebild

/
  • Foto: LASSE HALVARSSON Sorgsen. Statsrådet och arbetarekommunens ordförande Ulrica Messing träffade i går sina partivänner på Folkets hus i Gävle. För henne var Anna Lindh både en god kollega och nära vän. \n? Jag är ledsen i dag och jag känner en stor tomhet inom mig. Det kommer att ta ett tag innan jag känner att jag klättrar uppåt igen, säger hon.

GÄVLE
Efter ett regeringssammanträde och några timmar på näringsdepartementet åkte statsrådet Ulrica Messing i går eftermiddag hem till Gävle. I Folkets hus väntade partivännerna och andra bekanta.

Annons
Ulrica Messing satte sig ner vid kondoleansbordet och skrev en hälsning till Anna Lindh i den uppslagna boken. Sedan svarade hon på Gefle Dagblads frågor:

Hur går dina tankar nu?
- Tankarna går åt flera håll. Jag tror de flesta i dag tänker på Annas barn, vi vet att hon höll så mycket av dem. Det är klart att vi fortfarande har svårt att förstå riktigt vad som har hänt och jag tror att det kommer att ta ett tag innan det sjunker in ordentligt.
- Men jag har också tänkt på Anna i hennes roll som utrikesminister, hur oerhört respekterad hon var och uppskattad långt utanför Sveriges gränser och hur mycket jag uppskattar den bilden av Sverige som Anna förmedlade. Hon var nyfiken, påläst och orädd. Jag vill att vi ska vara nyfikna, pålästa och orädda gentemot vår omvärld. Jag tror inte att någon annan än Anna kunde personifiera det bättre. Jag har också tänkt på Anna i rollen som en stark och uppskattad ledare för socialdemokratin. Hon var väldigt förankrad i klubbar och föreningar och hon var uppskattad för att hon gillade mötet med människor. Hon tog sig tid, tid att lyssna, tid att svara på frågor. Jag har också tänkt på Anna som arbetskamrat och vän. Jag är i dag väldigt ledsen och saknar henne.

Vad hade ni för relation?
- Jag har samarbetat mycket med Anna ända sedan hon värvade mig till SSU. I jobbet som statsråd har vi ibland debatterat och förhandlat med varandra och försökt förhandla tillsammans mot andra. Anna har alltid varit väldigt allmänpolitiskt intresserad, så oavsett om hon har suttit som miljöminister eller varit utrikesminister har hon alltid haft intresse av allt från sjukförsäkringsfrågor och ersättningar för kommuner till vad som händer i partiet. Vi har ofta och mycket diskuterat politik. Jag ringde ofta Anna för att prata och få lite goda råd och ibland bara för att få ventilera. Anna var oerhört omtänksam och gav sig alltid tid. Hon kunde sitta på toppmöten och ändå skicka SMS med lite hejarop. Det är klart att jag kommer att sakna henne som en vän och som förebild.

Hur kommer du att påverkas som politiker av det som har hänt?
- Det är svårt att säga. När det händer fruktansvärda saker blir man påmind om att samhället är skört, demokratin är också väldigt skör. Det som jag uppskattar allra mest med vårt land är öppenheten. Ett av skälen till att det är så många vanliga kvinnor och män som kan tänka sig att ta politiska uppdrag är att vi har så liten skillnad mellan valda och väljare.

Hur förändras din syn på din egen roll som politiker?
- Det kommer att bli mycket tid för eftertanke. I den här valrörelsen har jag ibland hamnat i lägen där jag känt mig utsatt. Människor har varit lite argare än man kan tycka är normalt för folk som är engagerade i en fråga. Då har jag ibland känt en osäkerhet och undrat vad det ska leda till.

Var får man kraft att gå vidare som politiker i en sådan här situation?
- Man bara måste. När jag var på invigningen av konserthuset här i Gävle för några år sedan var Mark Levengood konferencier. Då sa han någonting som jag skrattade åt då men som det ligger otroligt mycket i. När han var ledsen och hade stora problem brukade han prata med sin mormor som gav kloka råd. Hon brukade säga åt honom att det är bara att bryta ihop och sedan försöka gå vidare. Jag är ledsen i dag och jag känner en stor tomhet inom mig. Det kommer att ta ett tag innan jag känner att jag klättrar uppåt igen. På något sätt är det de små sakerna i vardagen som gör att man ändå måste gå vidare. Vi ska lägga en budget. Vi har i dag fått synpunkter på finansplanen och jag måste bevaka mina politikområden. Samtidigt måste jag få vara ledsen, men vardagen fortsätter för alla och en regering måste regera. Det finns en rad politiska beslut som vi ska ta.

ERIK WIKSTRÖM
026-15 96 29
erik.wikstrom_gd.se
Annons
Annons
Annons