Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Bali blev en chock för Marie

/
  • Foto: ANNAKARIN BJÖRNSTRÖM Från Bali. Marie Söderquist är tillfälligt tillbaka i Gävle. I sitt uppdrag som sjömanspräst blev hon ombedd av ambassadören i Jakarta att komma till Bali efter terrorattacken.

GÄVLEMarie Söderquist är hemma i Gävle på blixtvisit. Hon har bland annat fått hjälp att bearbeta händelserna på Bali. De fasansfulla upplevelserna från terrorattacken har gett henne erfarenheter för livet.

Marie Söderquist var hemma i Singapore och såg på teve om terrorattacken mot några diskotek på Bali. Hon trodde inte att det skulle komma att beröra henne. Men ett dygn senare befann hon sig mitt i händelsernas centrum.

Tog första plan
I sin egenskap som sjömanspräst blev hon ombedd av ambassadören i Jakarta att komma till det drabbade området.
- Jag tog första bästa plan. Klockan två på söndagen, dagen efter attackerna, var jag på väg. Jag hade packat ner tre skrynkliga prästskjortor, några böcker och underkläder. Egentligen ville jag inte åka men jag hade inget val, berättar hon.
Väl framme på Bali märktes inget av den uppståndelse hon och vi andra sett på teve. Det var först på sjukhuset det framgick att något inte var som det skulle. Någon beredskap för katastrofer fanns inte men alla gjorde så gott de kunde. Marie, en halvtidsanställd från konsulatet på Bali och en tjänsteman från ambassaden i Jakarta hjälptes åt.
- Jag visades till ett rum på sjukhuset där en skadad svensk tjej låg. Konsulatet hade också lokaliserat en annan skadad svenska som fanns på ett annat sjukhus.
Marie fick kontakt med den flickan och lyckades ordna så att tjejerna hamnade i samma rum.
- Jag såg hur tjejen lyste upp när hon hörde att jag talade svenska och förklarade att de skulle transportera henne till ett annat sjukhus.
Men det fanns också en svensk kille på sjukhuset. Han letade efter sin flickvän. Marie blev ett stöd för honom och följde honom till bårhuset där de gick igenom kropp efter kropp.
- Det gick att gå rakt in på bårhuset. I Sverige har vi beredskap för krissituationer men där fanns inget. Det stod folk utanför med kartonger och samlade in pengar till mediciner, berättar Marie.
På bårhuset var det heller ingen ordning till en början. Döda kroppar och likdelar lastades in och låg i högar tillsammans med kläder och tillhörigheter. Något kylrum fanns inte.
- En volontär från Australien lastade in brända kroppar. Hur mår han idag?
Marie fick nästan panik ett tag och funderade över vad hon kunde göra men dagen efter kändes det bättre igen.

"Jag fick en chock"
- Jag fick väl en chock efter några dagar. Vi hade letat efter svenskar under dagen och skulle äta på stranden. Jag fick ett skrattanfall. Jag vet inte varför jag skrattade, säger hon nästan lite generat.
- Och lite flashback hade jag dagarna efter. Hade svårt att äta skinka och gå i vattenpölar. Jag vill inte beskriva hur det var på bårhuset men det var mycket vätska på golvet.
Tredje gången hon var till bårhuset kunde hon konstatera att allt fungerade bättre och det lugnade henne.
- Det var en extraordinär upplevelse men det gick att vara där. Först och främst var jag människa men den här gången var rollen som präst viktig. Gud finns med oss även när det är som jävligast. Men det är viktigt att veta att man inte är personligt drabbad utan är där för andras skull. Jag sköt ifrån mig att det var 19-åriga flickor som låg där.
Marie har själv två döttrar, en på 19 år och en 16-åring. Hon är glad att det var Ulf Claesson, Gävlepräst stationerad i Thailand, som blev den som tömde de saknade flickornas hotellrum.
För Marie hade den upplevelsen lätt blivit för personlig.
Ulf Claesson anlände till Bali några dagar senare än Marie. Deras uppgift blev att ta hand om de personligt drabbade men de visste att det fanns massor av ungdomar på hotellen som behövt någon hemifrån Sverige att prata med.
- Men vi räckte inte till.
Bombdåden inträffade lördagen den 12 oktober. Marie kom till Bali dagen efter. På torsdagen åkte hon hem till Singapore igen. I det läget visste fortfarande ingen hur många svenskar som saknades. Listan visade 30 namn, dessutom fanns två svårt skadade unga kvinnor och en lättare skadad svensk kvinna. I dag är fem unga kvinnor identifierade. En svensk-grekisk man saknas fortfarande.
- Jag ville inte åka hem. Jag ville följa upp det jag påbörjat. Man blir så engagerad och offrar så mycket så det kändes inte bra att åka därifrån.
Men dels behövdes bara en präst på plats och dels hade Marie och hennes familj en semesterresa inplanerad och den genomförde de.
- Resan blev bra för barnen men inte för mig. Jag har inte haft en enda mardröm även om jag inte sov speciellt bra de första nätterna. Det var en oro i kroppen och jag hade låg irritationströskel. Jag ville inte prata av mig men äldsta tjejen ville veta, så jag berättade. Men vi kan aldrig dela den upplevelsen, den finns i mitt upplevelsearkiv.

Debreifing först
I måndags kom Marie hem till Sverige, hemkallad av Svenska kyrkan i utlandet, SKUT. Första anhalten blev kyrkans kris- och katastrofcenter i Härnösand där Marie fick debriefing. Direkt därifrån åkte hon till Uppsala för att träffa SKUT-personalen och därefter var det dags för UD.
Marie fick aldrig något riktigt avslut på det hon var med om på Bali men via bland annat UD har hon fått veta att en av de skadade flickorna kommit hem till Sverige. Hon har också varit i kontakt med föräldrarna till den kille hon stöttade på bårhuset.
- Så jag har fått lite avslut men de kommer alltid att finnas med mig.

MONIQA SWÄLAS
026-15 96 28
moniqa.swalas@gd.se
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons