Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bara nio nödsändare i länet

GÄVLE
Om Ann-Mari Stjärnström, 66, som försvann i Valboskogen i onsdags hade haft en nödsändare hade hon kunnat hittas av en enda polispatrull.

Annons
Det menar Göran Forsgren vid Stockholmspolisen, utbildningsansvarig för just eftersök av försvunna personer med nödsändare.
-Vi har haft ett 50-tal fall i Sverige, och det har tagit mellan tio minuter och några timmar att hitta dem. Så man tycker att det är konstigt att inte fler använder dem, säger han.
Nödsändaren ser ut som ett armbandsur i plast som bäraren alltid har på sig. De aktiveras först när personen är försvunnen.

Lätt söka efter saknad
-När någon person försvunnit brukar det gå till så att de anhöriga letar först. Sen ringer de polisen. Då inträder en räddningsledare som beslutar om att aktivera larmet. Då ringer man larmcentralen i Örebro, de trycker på en knapp och nödlarmet börjar sända. Sen krysspejlar vi vederbörande. Det kan göras av en bilpatrull, till fots eller från helikopter, säger Göran Forsgren.
I dag har 291 personer i Sverige ett nödlarm av den här typen. Men Göran Forsgren hade gärna sett att det var tio gånger så många.
-Jag har bara sett positiva saker med den här sändaren. Utom just att kommunerna inte använder dem, säger han.
Nödsändarna kostar 7 200 kronor per år att använda. En låg summa för de fördelar de medför, tycker tillverkaren.
-Titta vad ett boendedygn på ett äldreboende kostar. Det här betalar sig på några dagar om det innebär att en dement eller autistisk person kan bo kvar hemma, säger Stefan Andersson, vd för Athena Nordic i Falun som säljer larmet.

Sparar pengar
Han radar upp fördelarna med larmet. De anhöriga mår bättre när de slipper oroa sig. Samhället sparar pengar om folk kan bo kvar hemma.
För att inte tala om livskvalitén det innebär att bo kvar hos sina nära och kära. Och så sparar det pengar och resurser för polisen.
I Gävleborg har bara nio personer ett nödlarm.
Gefle Dagblad har talat med folk på både landstinget, inom primärvården och kommunen, men ingen vet riktigt varför inte fler får ha larmet.
-Det är som vanligt, säger Stefan Andersson. Det handlar om olika plånböcker. Eftersom det är polisens skyldighet att leta upp försvunna personer. Hade det ansvaret legat på kommunen hade vi haft 1 000-tals användare, säger han.

Magnus Lundquist
026-15 96 63
magnus.lundquist@gd.se
Annons
Annons
Annons