Annons

De kräver hjälp för unga med ätstörningar

/

Minst en elev i varje högstadie- eller gymnasieklass har en ätstörning, säger statistiken. I Gävle är hjälpen alltför långt borta.

Väntetiden är uppemot ett halvår. Det kan vara skillnaden mellan liv och död.

Nu slår skolsköterskor och ordföranden i Riksföreningen Anorexi/Bulimi Kontakt i Gävle larm.

–Jag är totalt nedringd. Drabbade och anhöriga skriker efter hjälp, säger Caroline Lundvik, ordförande i Anorexi/Bulimi Kontakt.

Hon brinner för frågan eftersom hon själv varit drabbad.

–Till slut kom jag till något slags insikt om att det inte var så här jag ville leva.

I dag är hon 24 år och utbildad hälso- och KBT-pedagog.

Att hjälpa dem som var där hon själv var när hon var sjuk har blivit något av ett kall. Hon är mentor och stöd åt många drabbade i Gävle. Ofta föreläser hon om självkänsla på skolor, även på högskolan i Gävle. Caroline har även varit behandlare på Stockholm Centrum för Ätstörningar. Tiden räcker inte till för att hjälpa alla.

–Jag ser de här tjejerna överallt, jag känner ju igen mig själv i dem. Jag ser dem i Boulognern, där andra promenerar och njuter medan de har den där maniska takten och blicken riktad rakt fram. De finns i alla grupper och de är inte alltid magra, de kan se kärnfriska ut, men beteendet är sjukt. Som sjuk tänker man bara på sig själv, man är superegoistisk och lyssnar inte på någon. Sjukdomsinsikt och motivation att bli frisk är svår att plocka fram.

I fredags träffade hon skolsköterskor från fyra skolor i Gävle som hon samarbetar med. Alla har de mött elever med ätstörningar på sina arbetsplatser. Hjälp finns att få på ätstörningsenheten Kristallen och på ungdomsmottagningen, men trycket är stort och resurserna förhållandevis små, vilket gör väntetiden lång.

–Att få vänta ett halvår på att ens bli kallad till Kristallen, det går ju bara inte. Därför är det jättebra att Caroline finns och kan komma hit och träffa eleverna som behöver hjälp, säger Helen Löfstedt, skolsköterska på Gävle praktiska gymnasium.

Kristina Mattson, skolsköterska på Polhemsskolans IV-program, säger att problemet är stort på skolan.

–Det många nog glömmer är att det handlar om dödliga sjukdomar. Vi har 20 till 25 elever som är drabbade av ätstörningar. Ett par är riktigt illa däran. Föräldrarna är en jätteviktig resurs. Det handlar mycket om ett stört ätbeteende. Det finns många som är överviktiga, men ändå inte få i sig det de behöver.

Mörkertalet är stort.

–Vi missar massor, det är jag helt säker på. Och vi missar killarna som är drabbade, för de finns också även om de flesta är tjejer, säger Kristina Mattson.

Inez Lagerström, skolsköterska på Borgarskolan, upplever att ätstörningsproblematiken går i vågor, men att den ökat den sista tiden.

–Jag tror att det också finns en smittofaktor, att man tar efter varandra och sporras.

På Borgarskolan finns ämnet livskunskap på schemat, ibland tas ätstörningar upp. Inez Lagerström tror att det hjälper för att hålla medvetenheten vid liv.

–I en enkät svarade 13 elever att de hade en ätstörning. Vi har en elev som är väldigt sjuk och har gått på intensivvecka på Kristallen, säger hon.

Sanna Lindström, skolsköterska på John Bauer, tycker att läget är olustigt.

–Det är jobbigt att veta att de här eleverna är så svåra att hitta, att man inte riktigt vet hur man ska nå dem. Och nu sår vi inför sommaren och då står Sverige still. Om det bara är en månad kvar till semestrarna då börjar man inte på något nytt, så är det ju Sverige. En månad är en väldigt lång tid.

Caroline har även haft kontakt med Fredrik Bored, som är kurator på Sörbyskolan, och Helena Bywall, skolsköterska på YA Frigymnasium i Falun, tidigare John Bauergymnasiset i Gävle. De tycker att det behövs en resurs som kan vara en stabil kontakt med skolan vad gäller ätstörningsproblematik. De är tacksamma för den kompetens min utbildning och erfarenhet innebär - ett professionellt bemötande av den sjuka eleven och dennes anhöriga - och säger att den varit ovärderlig vilket jag är stolt över.

Hon efterlyser förebyggande insatser på skolorna för att fånga upp och hjälpa. Även om avsikterna hos omgivningen är att hjälpa kan det utan specialkunskap bli väldigt fel och få motsatt effekt.

–Just nu behövs mer resurser för att överbrygga gapet mellan elevernas vårdbehov och befintliga resurser. Skolorna behöver även få specialkompetens. Läget är akut.

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons