Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den långa vägen till insikt gör ont

/
  • ARKIVBILD Ta ansvar för våldet. Vägen till insikt om vad man egentligen har ställt till med är lång och gör ofta ont. I sitt yrke som psykoterapeut på Stickan träffar Bo Eriksson bland annat män som slår.

GÄVLEMännen som går i gruppsamtal på krismottagningen Stickan måste först skriva under ett kontrakt där de bland annat lovar att inte ta livet av sig under de 20 veckor som terapin pågår.

Annons
- En del män som inser vad de har ställt till med kan ta till sådana desperata handlingar för att de inte står ut med tanken på vad de gjort, berättar Bo Eriksson, psykoterapeut.
Vägen till insikt gör ont, men den är nödvändig för män som vill lära sig att sluta slå.

Måste ta ansvar
- Behandlingen utgår stenhårt från att närma sig det som har hänt. Vi går in i händelsen i detalj, återupprättar minnet. Det handlar om att våga gå in i situationen så att man blir medkännande med den man slagit, att titta på händelsen på avstånd. Genom att göra det kommer vi bort från förtigandet och förträngandet. Mannen måste lära sig att ta ansvar för sina handlingar.
En man som slår känner ofta stor skuld. Men det är också vanligt att han förnekar hela händelsen inför sig själv - antingen genom att skylla allt på kvinnan, eller genom att påstå att det aldrig inträffat någon misshandel.
Båda grupperna behöver hjälp för att förstå vad de har ställt till med.
Räcker det inte med att en man känner skuld?
- Nej, skulden räcker inte. Men skulden kan leda mannen in på inlevelsen.
För att förstå vilken skada slagen, hoten, knuffarna och våldtäkterna har gjort måste förövaren kunna leva sig in i offrets situation. Och för att kunna komma dit måste förövaren för det första erkänna för sig själv vad han verkligen har gjort.
Krismottagningen Stickan tar främst emot män för enskilda samtal. Men man har även ett samarbete med kriminalvården vilket innebär att män som dömts för vård efter att ha slagit sin sambo eller fru kommer dit för gruppsamtal 20 gånger.
- Den som kommer hit första gången är nog ganska rädd och tänker "här sitter en massa hustrumisshandlare, jag knuffade ju bara till henne". Det där går över när han märker att det bara är vanliga människor som sitter där.
Snart börjar den nyanlände att lyssna på de andras berättelser, han känner igen mönster och kan se misshandeln utifrån.
I början på bearbetningen är det viktigt att man inte talar om historiska oförrätter, exempelvis att mannen blivit slagen som barn eller sett pappa slå mamma. Det kan få mannen att från första början se sig som ett offer och ger honom något att skylla på så att han inte fullt ut kan känna sig ansvarig för vad han gjort.
Däremot är det ett steg i behandlingen att småningom titta på mannens historia för att få perspektiv på sig själv och kunna ta kontroll i sitt eget liv.
Våld i en parrelation handlar ofta om kontroll, som i grunden handlar om rädslan att förlora henne.
- Han blir kontrollerande eftersom han månar om "vi". Men han måste lära sig att han inte kan kontrollera en annans liv, inte uppfostra en annan vuxen människa och tvinga sig på en annan person. Man måste lära sig att respektera varandras behov.

Fotnot: I går skrev GD om Lotta Nilsson som berättade om ett åtta månader långt förhållande som var fyllt av hot, slag och våldtäkter.

MARIAM NARAGHI
Annons
Annons