Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

"Ensamma världen över, förenen eder"

+
Läs senare
/
  • Enligt forskare Ingmar Skoog är depression bland äldre kopplat till ensamhetskänslor. Många äldre känner sig ensamma trots god kontakt med barn och barnbarn.
  • Ingmar Skoog är psykiatriker vid Göteborgs universitet. Han säger att ensamhetskänslorna bland äldre ökar.
  • Präst Rickard Borgenback och diakonassistent Anna Gredander säger till GD att gärna skulle göra mer för ensamma äldre och att de gärna tar emot tipps på ideella initiativ för att öka gemenskapen.

En åldrande befolkning, urbaniseringen och ett allt mer individualiserat samhälle. Kanske är de alla faktorer som lett till att många äldre lever i isolation och en bedövande ensamhet. Svenska Kyrkan i Gävle vittnar om att många äldre saknar det mest grundläggande en människa behöver: gemenskap.
– Jag uppfattar detta som ett stort problem, ensamheten gör skada både själsligt och fysiskt hos många, säger Anna Gredander, diakonassistent.

En äldre man sitter vid sitt köksbord med en skör kaffekopp i en darrig hand. Han har silversprängt hår och grå blanka ögon. En tår rinner ner över kinderna och han säger att han är så ensam så ensam. Klockan tickar i bakgrunden. Detta kunde man se i ett inslag från SVT för inte så länge sedan. Många äldre lever i en total ensamhet.

Svenska Kyrkan gör hembesök hos en del av de som lidit av extrem ensamhet under en längre period. Anna Grendander jobbar som diakonassistent och säger att problemet med ensamhet blir extra tydligt på sommaren. Kanske för att de äldre lider extra mycket under semestertider. Gredander berättar att det finns ett stort mörkertal av ensamma som är i behov av socialt umgänge som även kyrkan har svårt att nå. Av dem kyrkan träffar har de oftast hört av sig själva eller så har kyrkan fått tips från grannar om att något inte står rätt till.

– Det behövs så lite för att dessa personer ska må bättre, en granne som bryr sig eller någon på affären som hälsar.

Kyrkan ordnar flera aktiviteter för vad man kallar för daglediga och det kan handla om pensionärer eller arbetslösa. På sommaren ordnas exempelvis sommarcaféer och då brukar det bjudas på underhållning som lyrikuppläsning eller musik. Men hon säger att långvarig ensamheten hos många äldre skapar en osäkerhet som i sin tur gör de svårt för dem att skapa kontakt och våga söka sig till sociala sammanhang, det blir en ond spiral.

– Långvarig ensamhet kan leda till olika grader av depression, tillstånd som i sin tur gör det svårt att vårda och nära kroppen.

Ensamheten efter att partnern avlidit

Ensamheten bland äldre beror ofta på att partnern avlider. Ibland är den respektive den enda kamraten i livet. Att bli kvar och känna ensamheten vid frukostbordet, svalheten från andra sänghalvan, tystheten i trädgården, det gör ont.

– Det finns en allmän föreställning att sorgen skulle bli mindre när en äldre person avlider men för levnadskamraten blir sorgen, saknaden och tomheten lika påtaglig och kännbar oavsett ålder, säger prästen Rickard Borgenback.

Han leder tillsammans med en diakon sorgegrupper som erbjuds de anhöriga några månader efter dödsfallet. Den mest förekommande berättelsen han stöter på under mötena är förändringen och krisen. Om hur livet inte är som vanligt längre. Han berättar att de anhöriga som träffas i grupper om sex till åtta delar erfarenheter och känslor med varandra. De pratar om hur man ska göra med kläderna som blev kvar, med möblerna och kanske med det stora huset. Han säger också att man pratar om tacksamheten att anhöriga finns där eller besvikelsen att de nära och kära inte finns där på samma sätt som man hoppats på.

Rickard Borgenback berättar att det är vanligt att känna skuld för att en viss lättnadskänsla uppstår när den respektive dör. Många äldre tar hand om sin sjuka partner och sköter hygien och hushållsarbete. Då kan sorgen blandas med en viss lättnad, för att arbetet att sköta sin kära har varit så tungt.

– Detta är något vi alltid tar upp på något av mötena, så att man förstår att det är naturligt att känna så och att man inte behöver känna någon skuld.

Han säger också att det är vanligt att man idealiserar den döde, trots att personen hade fel och brister. Ibland är det svårt att släppa sorgen av lojalitet mot den döde. Sådana känslor och tankar kan man behöva samtala med någon om, menar Rickard Borgenback.

Det första året efter dödsfallet är värst, och det brukar kallas för sorgeåret. Under sorgeåret kan det kännas som att personen precis dött, varje dag. Sorgeåret brukar delas in i olika faser – chockfas, reaktionsfas, bearbetningsfas och nyorientering. Präst Borgenback säger att de flesta repar sig så småningom och kan på något sätt hitta en väg i livet efter dödsfallet. Men mycket beror på vilket stöd som finns från släkt och vänner.

Rickard Borgenback säger att han tror att en stor anledning till att så många äldre är ensamma i dag beror på den demografiska förändringen. Människor flyttar in till anonyma städer där folk, till skillnad från på mindre orter, inte har koll på varandra.

– Det beror också på att människor flyttar ofta och på det sättet förlorar kontakt med rötter och släkt.

Kanske är det städernas anonyma bostadskomplex och människors strävan efter karriär snarare än starka och goda relationer som skapar en tomhet och ett vakuum när arbetslivet är över. Anna Gredander säger att hon tror att människor är skapta för att leva för varandra, med varandra men att ensamhet i lagom mängd kan vara nyttig om den är självvald.

– Mycket i vårt samhälle är ju konstruerat för att man ska göra det tillsammans. Som att gå på bio eller äta middag, det är inte riktigt socialt accepterat att göra vissa aktiviteter ensam.

I forskningen om ensamhet bland äldre så skiljer man ofta på emotionell ensamhet och objektiv ensamhet. Med objektiv ensamhet menas att en person kan anses som objektivt ensam då den mycket sällan träffar andra människor eller har nära relationer. Med emotionell ensamhet menas att personen känner sig ensam, även om personen inte nödvändigtvis kan anses vara objektivt ensam. Den emotionella ensamheten är farlig för hälsan och kan leda till depressioner. Psykiatrikern vid Göteborgs universitet och föreståndaren för AgeCap, Ingmar Skoog, säger att forskning visar att den emotionella känslan av ensamhet bland äldre ökar. Han säger att äldre ofta har god kontakt med barn men att äldre ofta har få nära vänner att träffa.

 – Det som händer när man känner emotionell ensamhet är att man känner att man inte har någon kontakt med andra, ingen att prata med, ingen att diskutera vad som händer i världen med och ingen som rör vid en och det gör ont.

Han säger att den objektiva ensamheten i dag inte behöver leda till att man känner en emotionell ensamhet och anledningen till det kan vara att äldre sysselsätter sig med att exempelvis se på TV och att använda internet. En typ av emotionell ensamhet är att ju äldre man blir ju färre har upplevt samma saker, sett samma filmer och upplevt samma samhällsförändringar och det leder till att ensamhetskänslor kan uppkomma.

Han berättar att han vid ett tillfälle under sin forskning intervjuade en nittionioårig man som var väldigt klar i huvudet. Han berättade för den 99-åriga mannen att han intervjuat två andra nittionioåringar och att hon då sade:

 – Säger du det?! Då skulle jag gärna vilja få kontakt med de männen, jag har ingen att prata om gamla tider med.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons