Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Första maj i motvind – men än lever traditionen

+
Läs senare
/

Att demonstrera på första maj är ingen självklarhet längre ens för den som är inbiten socialist. I Gävle lockar tåget bara en fjärdel så många deltagare som för några decennier sedan. Men några planer på att ge upp traditionen finns inte.

För de flesta svenskar är första maj numera en ledig dag vilken som helst. En dag då man kanske pysslar i trädgården, fixar med båten eller bara tar det lugnt i största allmänhet. Det är relativt få som känner sig manade att delta i de demonstrationer som arbetarrörelsen arrangerar över hela landet. Uppslutningen kring första maj-tågen har minskat kraftigt de senaste 30 åren.

I Gävle låg antalet demonstranter i Socialdemokraternas tåg länge en bra bit över tusen. Under 1990-talet började det sjunka på allvar. De senaste åren har deltagarantalet legat på 300 eller strax under. Samma utveckling märks även på övriga orter i Gästrikland. I till exempel Sandviken tågade cirka tusen personer 1985, i fjol ett hundratal.

Arbetarrörelsen kan trösta sig med att den nedåtgående kurvan nu ändå har planat ut. Under 2010-talet har antalet deltagare varierat från år till år men någon ihållande minskning märks inte längre.

Även de första maj-tåg som Vänsterpartiet organiserat har tappat i popularitet men nedgången är inte så stor. 1985 tågade cirka 300, i fjol cirka 170.

Dagens politiska första maj-tradition är relativt färsk. Den uppstod 1890 då den internationella arbetarrörelsen utsåg dagen till demonstrationsdag. Dessförinnan firades första maj på helt andra sätt. I bondesamhället sågs första maj som den första sommardagen, en dag när djuren släpptes på bete. Under den katolska medeltiden var dagen förknippad med lek och upptåg. 1938 blev 1 maj en nationell helgdag i Sverige.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons