Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Här är det fullt hus för jämnan

GÄVLEHemma hos familjen Ewa och Gunder Lameus är det nästan jämt fullt hus. De biologiska barnen Kim och Ingela har visserligen flyttat hemifrån men för närvarande bor ändå fem barn hos familjen. Två av dem är fosterbarn och bor där för jämnan. Övriga tre är jourplacerade.

- Ska man jobba som jourfamilj får man räkna med att leva med mycket barn. Vi har vant oss vid att vara allt mellan åtta och tio personer vid matbordet, konstaterar Ewa Lameus.
Hon och Gunder har tagit emot barn i kris sedan 1995. Under åren har det passerat många pojkar och flickor och alla har förevigats med kameran.

28 bilder
Totalt är det 28 fotografier som sitter uppspikade på en av väggarna i huset. På en bild sitter en leende flicka och äter en hamburgare, en annan visar en tonårskille i en stor skinnfåtölj och på ett foto står ett barn med en midsommarkrans i håret.
Alla har de hamnat i en sådan situation att de behövt Ewa och Gunders hjälp.
- En del är barn till missbrukare, andra har hamnat i kris i familjen. Och sen har vi haft barn till "svagbegåvade", säger hon.

Arga
Vissa av barnen tycker att det är skönt att komma från kaoset hemma. Andra är mindre vänligt inställda till sin nya familj.
- Ofta är barnen arga på socialtjänsten, sina föräldrar tar de alltid i försvar, berättar Ewa.
Även barnens föräldrar kan ha svårt att acceptera att deras son eller dotter flyttats till en annan familj.
- Till en början kan de vara arga, vi har ju faktiskt deras största "ägodel". Men när de ser att vi inte dömer dem så brukar det gå bra.
Jourfamiljerna i kommunen får också regelbunden handledning via socialtjänsten där de har chans att diskutera hur de ska agera i olika lägen.
- Det är guld värt för det är ganska tuffa situationer vi hamnar i ibland, säger Ewa.
Det är hon som är hemma på heltid med barnen, det måste en av föräldrarna i ett jourhem vara. Gunder, som jobbar som VVS-konsult, gör sin insats på helgerna.
- På lördag tar jag över och försöker hitta på någon aktivitet. Vi kan till exempel åka och bada eller bowla, säger han.
Har aldrig de egna barnen blivit irriterade på att mamma och pappa ägnar så mycket tid åt andras barn?
- Det är klart att det inte har varit kul alla gånger. Men då har man kunnat gå åt sidan, säger 20-årige sonen Kim.
Varken Gunder eller Ewa ångrar beslutet att bli jourfamilj.

Ett sätt att leva
- Nej. Det har blivit ett levnadssätt, det känns inte som ett arbete, säger Ewa.
Varför har ni valt att engagera er så här?
- Vi måste hjälpa barn och ungdomar. De har det ganska tufft i samhället i dag tycker jag och vi kan inte klaga på dem om vi inte vill hjälpa dem, säger hon.
- Arbetet ger så otroligt mycket och det är så roligt när barn som bott hos oss hör av sig efteråt och berättar hur de har det.
ANNA HÖGLUND
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons