Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Hederskulturen är närvarande runt Helges: "Ett hej till en kille kan innebära att någon rapporterar till familjen"

+
Läs senare
/
  • Rahaf Ibrahim och Julja Mazi Esfahani tror att traditionerna som styr hederskulturen är svåra av förändra.
  • Integrationsledaren Anna Avagyan däremot har sett att attityder kan ändras. Lösningen stavas integration.
  • Fritidsledaren Mille Hernandez tror att Helges verksamhet skulle bli roligare om även tjejerna kom till fritidsgården.

På fritidsgården Helges i Andersberg går det mestadels killar. En stor anledning är hederskulturen.
– Tjejerna får inte vara barn eller ungdomar. De får inte göra roliga saker som att spela biljard eller innebandy. I stället måste de vara hemma och bara umgås med tjejer. Jag tycker det är jättetråkigt, säger fritidsledaren Mille Hernandez.

Runt Andersbergs centrum rör det sig ovanligt många människor den här kvällen. Anledningen är att en viss vårvärme kan kännas i luften.

Här kan du läsa hela Gefle Dagblads granskning av Hederskulturen

Vid busshållplatsen står två tjejer och pratar. För dem finns hederskulturen nära. Kanske inte främst i deras liv men ändå har de växt upp med den.

Julja Mazi Esfahani och Rahaf Ibrahim går på Engelska skolan. De börjar berätta om ett system där vuxna inte litar på sina barn.

– Även om man säger att det är en killkompis så tror de inte på vad barnet säger. Det är alltid så. Ryktet kan förstöra mycket, säger Rahaf som är 14 år.

Det leder till att man undviker kontakt.

– Man kan bli rädd för att killkompisen ska bli utsatt för något, säger hon.

– Bara att man säger hej till en kille så kan det innebära att någon ser det och rapporterar till familjen och släkten. Det förekommer och är väldigt dåligt, säger Julja Mazi Esfahani som är 13 år.

Inne på fritidsgården Helges kontor sitter integrationsledaren Anna Avagyan. Hon tror att de traditionella attityderna som finns inom hederskulturen går att förändra i Sverige.

– Utan integration kommer vi ingenstans. Vi måste bemöta alla som kommer hit och de ska känna sig varmt välkomna. Men det måste också vara klart och tydligt vilka svenska värderingar och förutsättningar som gäller. Vi måste vara rädda om den demokrati som vi har här i Sverige, säger hon.

Utanför kontoret står tre killar och spelar biljard. Längst väggen spelar ett gäng killar tv-spel. Ingen tjej rör sig för tillfället inne i Helges lokal.

– Det tar tid att förändra attityder men jag har sett att det går. Rädslan kommer ifrån avsaknaden av kunskap. Hjälper vi föräldrarna så hjälper vi de unga tjejerna, säger Anna Avagyan.

Över 100 000 tjejer växer upp i en hederskultur enligt en statlig rapport. För vissa är det en diffus siffra. Här på Helges är det en konkret iakttagelse att hederskulturen finns.

– Vi måste våga ta upp detta mer och diskutera för det hjälper jättemycket. Andra måste få höra att det händer och vilka konsekvenserna blir för tjejerna, säger Anna Avagyan.

Så du tycker att det är bra att debatten lyfts fram?

– Jag tycker att det är jättebra! Folk måste få veta detta eftersom alla ska vara lika mycket värda. Det spelar ingen roll om det är kvinna, man, tjej eller pojke. Vi måste börja respektera människan som människan är. Det är vi värda, säger hon.

En högstadiekille som inte vill ha sitt namn i tidningen har en teori om varför tjejerna inte kommer till Helges.

– Föräldrarna tänker att det är många dåliga killar här. Då vill de inte att deras dotter ska hänga på Helges. De måste alltid vara hemma. Det är deras bästa ställe och det är föräldrarnas val, säger han.

Kan ett rykte vara farligt för tjejen?

– Ja rykten kan vara farliga, absolut.

Hans egen familj tillåter att hans storasyster får styra ganska självständigt över sin fritid. Som de flesta föräldrar försöker de ha någorlunda kontroll på sina tonårsbarn. Men för vissa unga tar föräldrarnas kontroll över.

– Jag tror att många tjejer inte får ha killkompisar, säger han.

Om de struntar i det familjen säger?

– Föräldrarna skulle nog skrika på henne och om hon inte lyssnade skulle hon bli slagen, säger han men betonar att han inte vet hur vanligt det är.

Fritidsledaren Mille Hernandez rör sig i lokalen och känner de flesta. Han märker ofta att tjejer känner sig övervakade och berättar om en grej som nyligen inträffade vid hans lägenhet.

– Jag träffade en somalisk tjej i min trappuppgång och jag sa hej till henne. Hon sken upp och blev väldigt glad över att jag hälsade men då öppnade någon en dörr. Jag såg hur skrämd hon blev och hur hon inte visste vad hon skulle göra mer än att titta ner i golvet. Den här tjejen hade lika gärna kunnat vara här på fritidsgården med oss. De känner sig bevakade och får inte prata med vem som helst. Det är jättesynd, säger han.

Utanför Andersberg Centrum, vid busshållplatsen, står Julja Mazi Esfahani och Rahaf Ibrahim. De berättar om samma fenomen som skolkuratorernas vittnat om i en tidigare artikel i Gefle Dagblad. Hur unga tjejer klockas och snabbt måste hem efter skolan.

– Det är jättejobbigt. Till exempel om bussen är försenad så blir det massor av krångel och det är inte ens någons fel. Eller det är ju bussens fel! Ändå får man massor av skäll från föräldrarna, säger Rahaf Ibrahim.

– Vissa får inte vara kvar med vänner en kvart efter skolan utan måste hem direkt. Föräldrarna kan hålla koll på schemat och om man till exempel slutar kvart över tre och det tar tio minuter att åka hem så måste man senast vara hemma halv fyra. Vissa föräldrar ringer till skolan för att se om deras barn verkligen är där, säger Julja Mazi Esfahani.

Alla jag kommer i kontakt med känner till vad problemet handlar om. Tjejens oskuld. Den måste vara intakt till bröllopsnatten. Annars kan familjens och släktens heder vara skadad.

Både Julja Mazi Esfahani och Rahaf Ibrahim betonar att detta är viktigt.

– Man kan bli gravid och den personen kanske inte vill vara pappa. Då kan det bli väldigt svårt. Det är svårt att ta hand om ett barn själv, säger Julja.

Även den anonyma högstadiekillen intygar.

– Man får inte bli av med oskulden innan man gift sig. Det är den regel och tradition som finns, säger han.

Därför händer det att tjejer som lever i en hederskultur inte får följa med på till exempel klassresor.

– Killkompisar blandas med tjejkompisar och det kan bli fel. Det är föräldrarna rädda för, säger Rahaf Ibrahim.

– Jag har haft ganska många vänner som inte får följa med på en klassresa till en annan stad, säger Julja Mazi Esfahani.

Även om det inte är övernattning?

– Ja även om det bara är över dagen, säger Rahaf Ibrahim.

Men för den anonyma högstadiekillen är det annorlunda.

– Jag är kille och kan åka på resor och sova över på andra ställen. Men många tjejer får absolut inte det. Föräldrarna tänker att de inte kan ha kontroll över vad som händer när hon är borta. De tänker att killen vet vad han gör men tjejer får inte det förtroendet. Tjejer blir kontrollerade av familjen och det händer i Gävle, säger han.

Även om förtrycket av unga tjejer kan ha kopplingar till religion så går det inte att peka ut en specifik religion. Framför allt handlar hederskulturen om djupt förankrade traditioner som i vissa länder är viktiga för samhällens uppbyggnad. Där staten är svag måste familjen vara stark.

Tror ni man kan förändra de här traditionerna?

Rahaf Ibrahim funderar ett tag men känner sig inte allt för optimistisk.

– För det finns inskrivet i heliga böcker. I till exempel koranen så står det att tjejen först måste gifta sig och sen tappa oskulden. Eller att tjejen inte får ha killkompisar. Så man går efter reglerna och jag tror inte att det går att ändra. Men jag vet inte, i Sverige ska man få välja själv, säger hon.

Inne på kontoret är Helges integrationsprojektledare Anna Avagyan mer positiv.

– Det tar tid att förändra attityder men jag har sett att det går. Vi behöver utbilda folk och ge dem möjligheten att komma in i samhället. Vi måste hjälpa dem att växa och alla målgrupper är lika viktiga. För att hjälpa den unga tjejen måste vi hjälpa föräldrarna, syskonen och så vidare. Då kan vi lyckas, säger Anna Avagyan.

Fritidsledaren Mille Hernandez känner att problemet är svårt att diskutera.

– När man tar upp det så vill folk inte prata om det. Killar eller föräldrar tar illa upp och de vill fly från problemet. I deras värld så kanske det är normalt. Men det är inte normalt, säger han.

LÄS ÄVEN:

Hon vill stötta killar att ta avstånd från hedersförtryck: "Vi släcker mest bränder"

Fatimas familj hotades av släkten efter skilsmässan

Kuratorerna ser förtrycket i skolan: "Vissa elever är klockade"

Sara låstes in när hon vägrade bli bortgift

Svårt att lämna hedersförtryck – måste bryta med hela släkten

Ny granskning av kvinnoförtrycket i Gästrikland: "Det pratas knappt om det här"

Gullberg: GD granskar hederskulturen och flickorna som vill bli fria

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons