Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Hela världen som arbetsfält

+
Läs senare
/
  • Sandra Thorsson hade tänkt läsa medicin men upptäckte i stället utrikespolitiken. Foto: Fredrik Lyreskog

GÄVLE Sandra Thorsson från Valbo hade tänkt bli läkare, men kom på andra tankar. Hon en av få utvalda som nu går UD:s prestigefyllda diplomatprogram.
Till hösten väntar hennes första utlandspostering i Kongo-Kinshasa.

Tiden i S:t Petersburg och sen den i Moskva var ögonöppnande på många sätt, förklarar hon sitt intresse för utrikespolitik.
- Jag vet att det låter klyschigt, men så var det. Först var det fantastiskt med baletten och gymnastiken, som jag älskar, sen var det språket, ryskan är en dröm för en sån som jag som älskar grammatik. Sen började jag upptäcka landet och politiken och kom på att politik är otroligt intressant.

Det är söndag och hon är hemma i Valbo för en snabbvisit. Vi träffas på Wayne´s Coffee för ett snack.
När Sandra gick PolMag-programmet i Uppsala fick hon sin praktikplats vid UD:s sektionskontor i Minsk i Vitryssland. Men jobb på UD var inget hon hade tänkt sig.
- Innan tyckte jag att det verkade stelt och begränsande. Men i Minsk, där UD bara har en utsänd fick jag se hela bilden av vad UD gör ute i världen. Man får se skandaler och lidanden på nära håll, säger hon.
Hon säger att Vitryssland, trots diktatorn Aleksandr Lukatjenko ständiga frihetsinskränkningar, har större stabilitet än Ryssland.
- Där finns ett totalt informationsvakuum och en ofrihet, men folk verkar nöjda; det är rent och snyggt på gatorna och på något sätt lyckas Lukasjenko behålla ordningen. Folket vet vad de har, men inte vad det får. Som utlänning, då man indirekt tillhör oppositionen, känner man en större trygghet där än i Ryssland, det känns inte hotfullt på samma sätt.

Sandra sökte till de 20 åtråvärda traineeplatserna. Det gjorde även drygt 900 andra sökande. Efter ett skriftligt prov med flera uppsatser, intervju, allmänbildningstest, stress- och gruppövningar blev Sandra antagen.
Det blev också kronprinsessan Victoria, som dock slapp antagningstesterna. Sandra är med sina 25 år yngst på programmet. Men hon ser det som vilken utbildning som helst.
- Det är väldigt haussat. Det är UD:s interna utbildning bara.
Just nu är Sandra och de andra 19 kursdeltagarna på studieresa till Turkiet, Jordanien och Egypten. Helst vill hon inte prata så mycket om sin kungliga kurskamrat, vars deltagande ändå märks, särskilt när gruppen är på resa.
- På ett sätt är det väldigt roligt, vi andra får en unik inblick i hennes liv, men i vardagen är hon ändå bara en i gänget, en student bland andra. Det var mest speciellt i början, när det var mycket mediebevakning, säger Sandra, som i övrigt inte vill kommentera kronprinsessan.

Könsfördelningen är ganska jämn, de är tolv tjejer och åtta killar på utbildningen. Det är sen, på chefsnivå, siffrorna blir trista. UD är rätt gubbigt.
Men Sandra tror myndigheten håller på att upptäcka att det finns kompetens även hos den andra halvan av befolkningen.
- Det ser mörkt ut om man tittar på statliga enheters chefsnivå, men jag tror kvinnorna kommer nu. Jag tycker det verkar som man rekryterar mer tjejer som är drivande. Vi har kommit lite längre än andra länder. Utomlands får man en chans att vara levande exempel på jämställdhet, säger hon.

I höst väntar hennes första utlandspostering som andre ambassadsekreterare i Kongo-Kinshasa. Ambassaden i Kinshasa hör inte till de populära utlandsmyndigheterna, som FN-representationen i New York, men det var Sandras val. Hon ler.
- Kongo-Kinshasa är en så kallad hardship post, men jag ville till Afrika, det är nu medan jag är ung som jag kan bredda mig, dessutom kan jag använda min franska där, säger hon.
Två år ska hon vara där.
- Antingen blir jag helt såld på Afrika eller så kommer jag att vända tillbaka blicken mot Östeuropa som jag älskar. Jag har en ganska avslappnad inställning och kan fortfarande tillåta mig att vara sonderande.

Hon säger att bilden av att jobba som diplomat eller på UD är oförtjänt mystifierad, att det inte är särskilt märkvärdigt, men väldigt viktigt.
- Sverige är ett väldigt litet land, vi kan inte påverka med vår storlek, men vi har ett gott rykte och en samhällsmodell som är känd. Vi är aktiva när det gäller mänskliga rättigheter och betalar ett stort bistånd i förhållande till vår storlek, biståndet ger möjlighet att påverka, säger hon.
Drivkraften är viljan att påverka och insikten om att kunskap och kompetens ger möjlighet att förändra.
- Det var första gången jag var utomlands på egen hand som jag insåg att det var väldigt mycket jag ville lära mig. Man lär sig ett språk och använder det och upptäcker att det funkar, man säger "Je voudrais une banane" och så får man en banan, det är kul. Och ju mer jag lär mig desto mer vill jag veta: varför är det så här, säger Sandra Thorsson, blivande diplomat.
Hon skyndar iväg över Stortorget, på väg hem till Valbo och resten av världen.

Sofia Öhlander
026-159617
sofia.ohlander@gd.se
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons