Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hemlösa barnfamiljer tvingas flytta runt i flera år – "Det är inte värdigt att leva så här"

/
  • Samer Abdulkader, Ahmad Bachouk och Abougheeda Hisham tillsammans med sina barn.
  • Mohammad Alhendawi har tre barn och en bebis på sex månader. Han är förtvivlad för sin familj.
  • Abougheeda Hisham bor med sin familj i en av rivningslägenheterna i Sätra. Här har han tejpat fönstren för att hindra draget att komma in.
  • Ett av de tejpade fönstren.
  • Längs golvet drar det kallt, därav tejpen. Elementet är trasigt.
  • Ahmad Bachouk, Mohammad Alhendawi, Samer Abdulkader och Abougheeda Hisham tillsammans med sina barn.

I Gävle bor flera barnfamiljer med uppehållstillstånd som tvingas flytta runt på olika tillfälliga kontrakt, på camping eller hos bekanta. GD har träffat tre familjer i Gävle som flyttat ett tiotal gånger de senaste två åren, utan att veta när det ska ta slut.
– Vi flydde inte från kriget för att våra barn skulle bli hemlösa, säger Mohammad Alhendawi, som är fyrabarnsfar.

Annons

Läs mer: Sami satsar på en mötesplats för äldre och nyanlända

Mohammed Alhendawi har tejpat igen fönstret i barnens rum, men det går ändå att känna draget. På vintern var det värst. Drar gör det även från golvet, där det också är tejpat.

– Jag kan inte låta barnen bo härinne, säger han och gestikulerar mot fönstret.

Det märks att det inte är något permanent boende. I vardagsrummet står en ensam gammal soffa och på golvet ligger en matta. En tv finns också. I hörnen på sovrummen står ouppackade resväskor och kassar med kläder. Det är kalt på väggarna och här och där syns fuktskador.

I badrummet bubblar det upp smutsigt vatten ur golvbrunnen när badkaret eller handfatet används.

Familjerna bor i just nu i så kallade tillfälliga lägenheter i Sätra, som kan hyras i högst tre månader. Sedan måste de ordna ett nytt boende. Socialen har erbjudit familjerna rum med delad toalett och kök i Gavlegårdarnas gamla lokaler på stan.

– Men det går inte med barnen. Det hade varit en annan sak om det bara handlade om mig, säger Mohammad Alhendawi, som har tre barn och en liten baby på sex månader. Men jag kan inte låta dem dela badrum och kök med många andra familjer. Det minsta vi kan begära är att vi behandlas som andra människor. Det är inte värdigt att bo såhär med små barn.

Läs mer: De bor i "Gävles värsta hus " – men nu har hyresgästerna fått nog av nedskräpningen

Familjen Alhendawi har bott i Gävle sedan sex månader tillbaka. De fick uppehållstillstånd för ungefär två år sedan och de fyra barnen är alla under tio år. Familjen var tvungen att flytta in till stan eftersom mamman är sjuk och måste gå på kontroller på sjukhuset varje vecka.

Boendesituationen har tärt hårt på hela familjens psykiska och fysiska hälsa. Tidigare bodde familjen i Alfta, men det blev för dyrt att betala 500 kronor i veckan för att pendla in till sjukhuset. Den senaste graviditeten var svår. Paret väntade tvillingar, men det ena barnet dog en kort tid efter förlossningen, för sex månader sen.

– När mitt barn dog fick vi ingen hjälp. Min fru blev deprimerad, och hon kunde inte amma vår lilla dotter. Hennes mjölk sinade. Det är oroligt och de andra barnen känner av det. De är rädda att polisen ska komma och kasta ut oss.

Mohammad är förtvivlad och desperat. Han ser ingen utväg ur situationen för sin familj.

– Jag har lust att ställa mig på torget och bränna mig. Jag ser ingen utväg. Min familj har ingenstans att bo, och jag kan inte låta mina fyra barn och min fru dela toalett och kök med flera andra familjer. Hur länge ska det vara så här?

Wolther Planck, utvecklingschef på socialtjänsten i Gävle, kallar bostadssituationen "milt sagt kaotisk".

– Det är en mycket svår situation på bostadsmarknaden för många grupper i samhället. Lägenheterna börjar fyllas upp i alla städer. Även i Sandviken och Hofors börjar det bli fullt.

Men än så länge finns ingen hållbar lösning i sikte.

– Systemet som vi har i dag fungerar mycket dåligt. Personer som bor på institutioner eller anläggningar har svårt att klara sig själva eftersom de inte har något nätverk här. De kan inte flytta hem till sina föräldrar, exempelvis. Personer som har fått uppehållstillstånd som ska slussas ut i eget boende finns det inga bostäder för.

Läs mer: Bostadsbrist i närmare 250 kommuner

Det är alltså en låst situation. Utan fast bostad är det svårt att få vardagen att gå ihop; att ta sig till praktikplatser och SFI. Föräldrarnas oro spiller över på barnen, som mår dåligt och inte vill gå till skolan. Alla vittnar om hur tärande det är att sväva i ovissheten.

Familjerna i Sätra känner varandra genom skolan och SFI. För de flesta är det svårt med språket och möjligheten att komma in i samhället försvåras rejält av att de hela tiden måste byta bostad tillsammans med barnen; alltid till tillfälliga boenden.

Alla berättar liknande historier. Efter uppehållstillståndet har de flyttat runt till olika platser. Vissa var inhysta på hotell en tid, andra på camping. Nu bor familjerna tillfälligt i rivningslägenheterna i Sätra, som de nu måste lämna trots att de inte har någonstans att ta vägen. Familjerna är överens om en sak: den nuvarande situationen är inte hållbar.

– Barnen är oroliga och rädda, de frågar hela tiden om polisen kommer att komma nu. De är rädda att vi ska bli utslängda, berättar Abougheeda Hisham, som också bor med sin familj på bottenvåningen i ett av rivningshusen.

– Vi är tacksamma för hjälpen vi fått av socialen, men det här är bara en tillfällig lösning, säger en mamma som vill vara anonym. – Vi behöver någonstans att bo, där vi slipper flytta runt med barnen.

Annons
Annons
Annons