Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hemmastadda på vandrarhem

/
  • Foto: ANNAKARIN BJÖRNSTRÖM Barfota genom Gävle. Ulrich Probst från Freiburg tar en kvällspromenad utanför vandrarhemmet i Gamla Gefle.

GÄVLE
The gateway to Norrland. Det är Gävle för 25-årige Jeff Mcdonald från Fergus i Kanada.
- Det står så i min Lonely Planet, säger han och tar ett ackord på gitarren han köpt i Barcelona.

Annons
- Jag åkte direkt hit från Köpenhamn i dag. Jag gillade inte alls den stan, det var bara platt och trist allting. It´s more relaxed here.
Jeff sitter på en liten stenmur utanför vandrarhemmet på Södra Rådmansgatan i Gamla Gefle. Han talar lågmält men skrattar ofta. Länge har han drömt om att få resa till Europa, berättar han. Innan sommaren bestämde han sig och sade upp sig från sitt jobb som snickare, packade ryggsäcken och stack i väg - ensam.

Fullbelagt
Vandrarhemmet är fullbelagt den här natten. Förutom Jeff finns här drygt 70 gäster från från Malmö, Eskilstuna, Boden, Köpenhamn, Freiburg...
De flesta tar det lugnt efter ännu en het sommardag. Innanför de grönmålade träportarna sitter några medelålders par som funnit svalka tillsammans med en kopp kaffe på den lummiga och skuggiga innegården. Vidare över kullerstenarna och uppför den lilla trappan till entrén möts besökaren av ljud från TV-rummet där två barnfamiljer följer Lasse Berghagens farväl av Skansen, och i det gemensamma köket snett in till vänster sitter en pensionerad sjöman med en kvinnas nakna underkropp tatuerad på vänster underarm. Bredvid honom står Ulrich Probst barfota och rör i sin nudelsoppa.
- Typisk backpackermat, säger han leende på engelska med tydlig tysk accent.
Ulrich är 29 år och studerar till historie- och biologilärare i Freiburg. Han ska bara stanna här i natt, berättar han. I morgon bitti tar han tåget till en kompis i Karlstad.

Ville se havet
- Jag läste om Gävle i en bok om Sverige. Efter 10 dagar i fjällen ville jag se havet.
Han började gå österut från järnvägsstationen och gick och gick utan att komma fram till något hav. Men han tycker om Gävle ändå, betonar han.
- Det påminner om en stad norr om Stuttgart men det är vackrare här, det är så grönt.
Gävle är överhuvudtaget väldigt tyskt till utseendet, tycker Ulrich.
- Det ser precis ut som i de städer som bombades under kriget. Det är en sån blandning av olika arkitekturstilar.
Han går alltid barfota när det är så här varmt, även ute på stan. I dag har han gått runt i Gävle.
- Det bästa med den här stan är biblioteket, säger han efter att ha funderat en stund. Jag har aldrig varit med om att man kan surfa gratis på Internet på ett bibliotek.
Klockan närmar sig åtta på kvällen och i receptionen förbereder sig Tina Linberg att stänga för dagen. Tidigt i morgon bitti ska hon vara tillbaka igen.

"Alla är glada"
- Det här är det bästa jobbet man kan ha, säger hon. Det är en så trevlig stämning, alla är glada.
När hon var 16 år började hon med att städa här på somrarna. Nu är hon 21 och det här är tredje året hon sköter receptionen. Till hösten börjar hon konstskolan i Gävle igen, men några helger med jobb blir det även då.
De två byggnaderna som bildar vandrarhemmet har varit i Gävle kommuns ägo sedan början av 1900-talet. Vandrarhemskulturen introducerades från Tyskland redan på 1930-talet, men först efter andra världskriget tog turismen och resandet fart på allvar och 1946 beslutades att fastigheten skulle bli vandrarhem. Sedan 1983 drivs det av Janne Ekroth som arrenderar det av Svenska turistföreningen, STF, som i sin tur arrenderar det från Gävle kommun.

Ljuset fascinerar
- Blir det inte mörkare än så här? frågar Jeff McDonald plötsligt fascinerat. Jag antar att ni inte kan se stjärnorna på somrarna.
Det är sent nu. I vårt rum med tre tvåvåningssängar sover redan de flesta. Alla utom Jeff. Vi pratar resor och hockey i TV-rummet. Fergus ligger strax utanför Toronto, berättar han. Mats Sundin känner han väl till, men att Börje Salming en gång spelat för Brynäs hade han ingen aning om.
- Vad hette de sa du?
Han landade i Amsterdam för drygt en månad sedan. Därefter har han luffat runt i Västeuropa. Bäst hittills är Barcelona som stad, festerna i München och i alperna var det väldigt vackert, tycker han. Sverige har han inte sett så mycket av än, bara genom tågfönstret, och inte så mycket av Gävle heller. Men det liknar Kanada, tycker han.
Gävle är bara ett stopp på vägen mot det verkliga Norrland. Dit ska han lifta.
- Det borde funka ok va? frågar han osäkert. Jag tänkte att det skulle vara enklare att göra det från en mindre stad.
Hela vägen upp längs kusten ska han sedan ner genom Finland till Baltikum och St. Petersburg. Det är i alla fall planen. Men för en ensam backbacker kan planer ändras, för honom finns inga måsten.
Tältet han har med sig köpte han också i Barcelona.
- Jag har hört att man slå upp det var som helst här. Jag kanske gör det vid någon sjö.
- Finns det björnar här förresten så att man måste gömma maten?

Alla väcks
Till slut, en bra stund efter midnatt går även Jeff och lägger sig. Det är varmt i rummet. Fönstren står på vid gavel och har bjudit in några myggor som gör sitt bästa för att hålla alla vakna. Till sist är det helt tyst.
Klockan 05.30 väcks alla i rummet av en aggressivt ringande väckarklocka. Två svenskar som bor här i veckorna ska upp och jobba. Någon stönar högt i protest. Det är redan ljust i rummet. Några timmar senare skiljs vi åt. Ulrich ska med tåget till Karlstad, Jeff ska sova ut. I dag väntar nya äventyr i detta främmande land.

JOHAN PIHLBLAD
026- 15 96 37
johan.pihlblad@gd.se
Annons
Annons
Annons