Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Hon drev kampen för rösträtt

+
Läs senare
/
  • Klara Lindh och maken Karl Magnus fick tre barn: Greta, Gunnar och Karin.– När Klara Lindh dött dröjde det inte många år innan även hennes man avled. Han hämtade sig aldrig efter hennes död, säger barnbarnsbarnet Eva Ahlkvist.
  • Klara Lindh slog med ordet och pennan som vapen för att även svenska kvinnor skulle få samma rösträtt som männen.
  • Klara Lindh.
  • Graven finns i Gävle.

År 1919, som sista land i Norden, beslöt Sveriges riksdag att införa allmän rösträtt för kvinnor.

En stor seger för alla rösträttskämpar som enträget drivit frågan i åratal.

Gävlebon Klara Lindh, som spelade en avgörande roll i kampen, hann dock aldrig se sin dröm gå i uppfyllelse.

"Ingen människa är oersättlig heter det; men inom varje stor, banbrytande rörelse intaga pionjärerna en särställning, som aldrig kan helt fyllas av dem, som komma efter. Inom vår rösträttsrörelse var Klara Lindh en god, ljus och stark pionjär, och som sådan är hon för oss oersättlig."

Så stod det i den dödsruna som publicerades i tidnigen "Rösträtt för kvinnor" den 15 mars 1914. Klara Lindh hade avlidit hastigt, endast 37 år gammal. För medlemmarna i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR, kom beskedet som en chock.

"Genom hennes bortgång har vår rösträttsrörelse lidit en mycket svår förlust". skrev Ezaline Boheman i minnesorden.

Men vem var hon egentligen - Gävlebon som såg till att rösträttskämparna fick ut sitt budskap till tidningsläsare i hela landet?

Hon föddes 1877 i Stockholm och hette då Hemberg. Som vuxen gifte hon sig med den 13 år äldre Karl Magnus Lindh. Han var huvudredaktör för Gefle Dagblad mellan åren 1896 och 1918 och tillsammans fick de tre barn.

– Hon var en väldigt kärleksfull, generös, positiv och dynamisk människa, säger hennes barnbarnsbarn Eva Ahlkvist.

Hon håller på att sammanställa en bok om sin äldre släkting och har till sin hjälp bland annat brev som Klara Lindh skrivit till sin egen mamma.

– Vi har fått revidera mycket av vår släkthistoria när vi gått igenom materialet. Tidigare har vi trott att Klara Lindh dog i sviterna av en enkel operation. Men när vi läst det sista brevet hon skrev till sin egen mamma förstår man att Klara Lindh förmodligen hade cancer och själv visste att hon kanske inte skulle klara sig, säger Eva Ahlkvist.

På Arkiv Gävleborg har arkivarie Katarina Nordin hjälpt till att plocka fram material som LKPR:s avdelning i Gävle och Gävleborg lämnat efter sig. Här finns protokoll från möten och trycksaker sparade som ger en bild av vilka frågor och argument som föreningen lyfte fram.

År 1907 valdes Klara Lindh in i LKPR:s centralstyrelse och fick två år senare i uppdrag att ge ut en serie artiklar som förhoppningsvis skulle få politiker och allmänhet att förstå vikten av att även kvinnor fick rösträtt.

Redan första året lyckades Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt få in sina artiklar (då totalt nio stycken) i 31 olika tidningar och nådde på så vis hundratusentals läsare. Klara Lindh skötte kontakterna med tidningsredaktörerna som de första åren fick betala två kronor per artikel till föreningen.

Artiklarna i serien skrevs av en rad olika rösträttskämpar, bland andra Frigga Carlberg, Elin Wägner och Ellen Hagen. 1912 skrev Klara Lindh själv en text som avslutades med en uppmaning att fortsätta kämpa: "Och förr än målen helt vunnits får ej och skall ej kvinnornas egen rösträttsrörelse afstanna eller förlora något af anhängares hängifna, offervilliga arbete".

Den 8 mars två år senare avled Klara Lindh. En del i LKPRS artikelserie, författad av kyrkoherde Oskar Hedberg, tillägnades henne. Där beskriver han sitt första möte med Klara Lindh, den 29 april 1907. Som första kvinna höll hon då ett inledningsföredrag för Gefle diskussionsklubb där ämnet var "Kvinnan i det politiska och kommunala". Kyrkoherden erkänner att han då inte tyckte att det var självklart att kvinnor skulle få samma rättigheter att rösta som män. Han befarade att om kvinnor skulle börja engagera sig mer i det politiska livet skulle det inkräkta på deras arbete och intresse för hemmet. Vad hade det till exempel blivit av honom själv om hans mor lämnat honom för att gå på politiska möten?

Men Klara Lindh fick honom på andra tankar:

"Jag har också många gånger sedan tänkt, att om min älskade mor varit lika varmt intresserad för samhälleliga frågor, som fru Lindh var, nog skulle hon i alla fall vårdat mig och mina syskon lika ömt ändå..."

1919, fem år efter Klara Lindhs död, gick hennes dröm i uppfyllelse. Sveriges riksdag klubbade igenom att även kvinnor skulle omfattas av den allmänna rösträtten.

Eva Ahlkvist, som arbetar som förläggare, har bland annat sitt fyraåriga barnbarn Agnes i tankarna när hon sammanställer boken om Klara Lindh.

– Det lustiga är att Agnes är väldigt lik Klara. Jag vill hålla minnet levande av en av många fantastiska svenska kvinnor. Jag är väldigt stolt över att vara Klara Lindhs barnbarnsbarn, säger hon.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons