Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Hos Jalil får flyktingarna berätta

+
Läs senare
/
  • Psykolog Jalil Amin på Flyktingtraumaenheten får höra om flyktingarnas upplevelser.

Många flyktingar har utsatts för tortyr eller andra ohyggliga händelser. Händelserna blir till minnen som kan vara mycket svåra att leva med. Jalil Amin, psykolog på Flyktingtraumaenheten, har till uppgift att försöka hjälpa och lindra.

En liten anonym skylt men ordet Flyktingtraumaenheten, FTE, sitter på en dörr på Norra Rådmansgatan. Dit kommer män och kvinnor, unga och gamla, som upplevt krig och posttraumatisk stress.

– De som kommer är de som upplevt krig och varit under tortyr. Krig är ett kriterium och flykt i samband med krig, berättar Jalil Amin.

Det finns annan psykologhjälp att få men den här enheten, som drivs av landstinget, har specialiserat sig på just krigsskador. Målgruppen är asylsökande under 18 år och de med permanent uppehållstillstånd som är över 18 år. Det krävs remiss från en hälsocentral, en skola eller från företagshälsovården och helst vill FTE ha en bakgrundsutredning.

Men de som kommer vill inte alltid dela med sig av sin berättelse.

– Det är mest ensamkommande pojkar från Afghanistan som kommer men också från Somalia, Eritrea, Kongo och Irak. Även äldre från Irak som upplevt flera krig. Och vi väntar på en ström från Syrien men de har inte kommit än.

FTE startades 2011 och har sedan dess haft över 500 ärenden som fördelats mellan Jalil Amin och hans kollega, psykiatrisjuksköterskan Birgitta Martinsson.

Jalil Amin ansvarar för mottagningarna i Söderhamn och Bollnäs medan Birgitta Martinsson ansvarar för mottagningen i Gävle.

Klienterna kommer från olika länder och har olika upplevelser men har det gemensamt att de upplevt krig och att de lider av posttraumatisk stress.

Det innebär bland annat att de har sömnproblem, drömmer mardrömmar, får flashbacks, känner skuld och skamkänslor, har koncentrationssvårigheter och får ett undvikande beteende.

– De glömmer viktiga detaljer i händelsen, är lättirriterade, lättskrämda, misstänksamma, får depressioner och självmedicinerar – vilket leder till missbruk.

Jalil Amin berättar om en man från Afrika som varit fängslad i sex månader. Han torterades så svårt att han helt förträngt de första tre månaderna av fångenskapen.

Till slut hamnade han på sjukhus och kunde fly. Som straff tog militären hans fru och barn. Barnet dog och hustrun fick hjälp att fly till ett annat land där hon våldtogs.

– Det tog tid innan han öppnade sig. Normalt har vi sessioner på 45 minuter till en timme men han började gråta och grät i två timmar. Jag var rädd för vad det skulle leda till. Vi vill ju att de ska vara lugna och harmoniska när de lämnar oss.

De flesta får lindring för sina plågor och kan gå vidare i livet även om ärren alltid finns kvar. Men den här afrikanske mannen är alltför skadad. Han har vägrat fler samtal, orkar helt enkelt inte uppleva det igen. Han kan inte heller prata med sin fru och han har tackat nej till en lägenhet, vilket gjort att han hamnade på gatan och numera är det socialtjänsten som har ansvaret för honom.

Jalil Amin berättar att det inte bara är unga män som kommer till honom. Det är inte ovanligt med kvinnor som utsatts för både våldtäkt och tortyr.

– Vi använder beprövade metoder enligt socialstyrelsens rekommendationer. Det är bland annat kognitiv terapi, ögonrörelseterapi, stödjande samtal och psykodynamisk analys. De flesta tar sig från mörkrets grotta till en ljusare tunnel men många vill inte gå tillbaka till minnena. Då får vi hitta andra sätt.

Många går i närmare två år hos psykologen och de flesta blir bättre. Men inte alla.

– Men några slutar när de fått permanent uppehållstillstånd.

I och med uppehållstillståndet försvinner i alla fall ett orosmoln.

– Många har varit utan mat, blivit misshandlade, slagen av polisen, åkt på en farlig båtresa och varit instuvade i en frysbil.

Jalil Amin kommer själv från Kurdistan. Han har inga traumatiserande minnen från kriget men ville jobba med flyktingar så via en sjuksköterskeutbildning och arbete som systemvetare pluggade han till psykolog.

– Jag har den kulturella kompetensen, säger han.

När han kom till Sverige 1994 kom flyktingströmmarna från Iran och Irak. Han kan känna igen mycket av det flyktingarna varit med om men i dag räcker hans språkkunskaper inte till eftersom det kommer så många flyktingar från afrikanska länder. Det innebär att han måste använda tolk i sitt arbete vilket gör det hela svårare. Dels ska hans klient öppna sig för honom men också för ytterligare en person som undan för undan ska återberätta allt som sägs. En telefontolk brukar fungera bäst eftersom det blir mer anonymt men det är inte alltid det går att få tag på tolkar.

Jalil Amin har varit med ett tag och fått höra många omänskliga berättelser.

En del av hans klienter har varit enbart offer medan andra varit soldater i krig och själva torterat, våldtagit och dödat andra. Handlingar som ger skuld- och skamkänslor. I början av sin yrkeskarriär blev han påverkad.

– Jag fungerade som en container men hade som tur var handledning. Men jag har blivit mer rutinerad med tiden, säger han leende.

Det är svårt att förstå hur en människa med vett och vilja kan skada en annan människa. Jalil Amin förklarar det med att i den situation de då befann sig hade de inte något val. Men nu har de det.

– Visst har jag känslan av att inte räcka till ibland. Det är en svår resa med klienten och vi passerar många hållplatser. När vi har avslutningssamtal ställer vi frågan om vi nått målet. De flesta blir bättre, viljan har kommit tillbaka. De har insett att de måste leva med detta och ändå komma vidare trots att de flesta vill glömma.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons