Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Konstrundan hälsar våren

+
Läs senare
/
  • -  Välkomna till våren! Henry Bronetts hälsningsfras i logen på Högbo Bruk lockade till skratt i den månghövdade publiken. Det var om möjligt ännu kallare uppe på den dunkla logen än utanför i den ilande vinden. Men sjunde upplagan av Gästrik Konst är invigd! Foto: Lars Wigert

SANDVIKEN - Jag dalar ju emellanåt. Men numer lyckas jag ta mig upp för egen maskin.
Måleriet fungerar som terapi för Ulrika Thorell, en av debutanterna i årets upplaga av Gästrik Konst.


Gästriklands årliga konstrunda Gästrik Konst samlar i år 50 konstnärer som antingen ställer ut i sina egna ateljéer eller i någon av de mer eller mindre provisoriska konsthallarna runt om i landskapet.

En av nykomlingarna är Ulrika Thorell, som ställer ut vägg i vägg med betydligt mer etablerade Esa Toivonen på hotell Princess i Sandviken.
Hon är född och uppvuxen i Sandviken, men bor sedan många år i Lund.
- Jag blev remitterad till en klinik där på grund av min anorexi för 20 år sedan. Sedan blev jag kvar där, säger hon.

Anorexi, ångest och mörka tankar har präglat henne och hennes konst, säger hon. Det är svårt att se till en början. Hennes luftiga, intensiva penseldrag gnistrar av färg. Men det har sett annorlunda ut.
- De som känner mig säger att det är ett helt annat ljus i mina målningar nu, säger hon.
En dov, nästan helt svart akryl hängd lite avsides, ovanför dörren är det enda verket från den "mörka" tiden som hon valt att ta med i utställningen.
Det är, kanske något ironiskt, det verk hon sålde först i går.

En annan besökare på Gästrik Konst var invigningstalaren Henry Bronett.
Han vävde under sitt tal snyggt ihop reflektioner kring cirkuslivet, konsten och sin gamla farmor.
- Konsten säger så mycket. Till skillnad från så många människor som inte säger något alls. Som min farmor, sa han.
Han förklarade att hans farmor, som varit med om så mycket, hade en märklig förmåga att tala utan att säga något. Han tog som exempel att om man bad henne berätta om hur hon upplevde kristallnatten svarade hon "mycket glas" för att snabbt leda in samtalet på att hennes frisör borde köpa en ny hårtork.
- Vi berör helt enkelt för sällan det som ÄR någonting. Därför tycker jag att vi borde sträva efter att vara mer som konsten, avslutade Henry Bronett sitt tal.

Den månghövdade publiken, säkert 500 personer hade samlats på logen i Högbo, gav honom en varm applåd.
Utan att ha varit där, och utan att vara medveten om kopplingen, spinner Ulrika Thorell vidare på samma tråd när vi talar med henne en stund senare. Att tala genom konsten. Och att faktiskt säga något.
- Jag vill på ett väldigt enkelt sätt, med enkla linjer, beskriva det svåraste som finns. Att leva. Jag har haft problem med det.

Magnus Lundquist
026-159624
magnus.lundquist@gd.se
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons