Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Lång väntan på hjälp

+
Läs senare
/
  • Foto: NICK BLACKMON Tröttnat. Ingrid Hörberg tycker att hemtjänsten måste reagera direkt när någon blir sämre. Hon har själv ringt flera gånger om sin pappa Gösta Lind som nu har fått mer tid.

GÄVLEVarför tog det så lång tid innan hemtjänsten reagerade när hennes pappa Gösta Lind blev sämre? Den frågan ställer sig Ingrid Hörberg.

- Hur går det för dem som inte har anhöriga?
Hon säger att hon själv ringt och påtalat saker upprepade gånger.

Blev liggande

I höstas ramlade Gösta Lind och blev liggande nästan ett dygn innan någon hittade honom. På sjukhuset blev det bestämt att han nu skulle få hemtjänst, fyra besök om dagen.
Ingrid Hörberg berättar att hon blev lovad att han skulle bli mött när han kom hem från sjukhuset vid tvåtiden på eftermiddagen, men att hemtjänsten kom först klockan fem och hade handlat klockan åtta.
- När jag ringde svarade de att det blev bortglömt. Men sånt får man inte glömma. Som tur var fanns en målare i lägenheten som tog hand om honom.
Ingrid Hörberg säger att det i stort sett fungerat bra efter det fram till för någon månad sedan då hennes pappa blev sämre. Gösta Lind berättar att han ramlar baklänges när han ska tvätta sig och därför behöver mer tid på morgonen.
- Det måste jag, säger han.
Ingrid Hörberg berättar att han i samma veva fick svårt att hinna fram till toaletten i tid och därför behöver blöjor, något hon själv fått påtala för distriktssköterskan.

Bett om rullstol
- Jag har ringt om draglakan och blöjor, men det måste vara deras sak, säger hon och berättar att det också är hon som bett om sängförhöjning och rullstol.
Hon säger att blöjorna fortfarande inte är på plats utan fixas provisoriskt och anser att det måste uppmärksammas direkt när någon blir sämre.
Hon berättar också om en lunch.
- De går in med ryggsäckar och jackor på sig. De sätter in en fiskgratäng i micron medan jag är uppe på vinden några minuter. När de lagt upp den på tallriken sedan är fisken rå så att pappa inte kan äta den, säger hon.
Nu har Gösta Lind fått mer hjälp som han behöver. Sedan i fredags kommer nattpatrullen och tittar till honom och han har fått mer tid för att hinna med morgontoaletten. Han står också i kö till ett äldreboende.
- Vem är jag då? Jo jag är den gnälliga dottern. Vi som jobbar inom vården är de värsta anhöriga, säger Ingrid Hörberg med 25 år inom omsorgen bakom sig.
Hon säger att det inte är lätt med ständigt tal om underskott i budgeten och vikarier.
- Men det spelar ingen roll. Det ska inte ta de här veckorna innan det händer något.

ANNA BAGGE
026-15 96 47
anna.bagge
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons